SD-väljarna – förlorarna

Det blev inte lika lätt att förändra samhället som vad de gick ut med. ”Riv vindkraften” gick Oskar Sjöstedt ut med, ett av budskapen samtidigt som de skulle byggas kärnkraft i snabb takt. Inget av någotdera har hänt, istället förordar nu regeringen på mera vindkraft, även sol och i bakgrunden kärnkraft. Allt för att tillgodose den nästan 3-dubblingen av elanvändningen som förväntas till 2045.

De skränande ropen från SD och dess väljare verkar tystnat rejält. Sänkningen av drivmedlet torde bara vara tillfälligt och redan nu börjar priserna vara över vad de var från början, innan sänkningen och den borttagna reduktionsplikten på den höga nivå den var. Det här gäller framförallt bensinen, dieseln ligger betydligt lägre fortfarande. Men det är väl bara en tidsfråga och när det slutliga målet beträffande elektrifieringen och det som här planeras, torde kolvmotorn vara ett minne blott. Frågan är om allt kommer gå i lås?

Elbilstillverkarna sliter nu med att få ekonomin gå ihop. Den alltför stora optimismen att det bara var för konsumenten punga ut med sisådär 500 000-700 000 på ett bräde och sedan se nöjda och glada ut verkar inte blivit. Elbilsförsäljningen/tillverkningen har gått in i en andra fas.

Med tiden så, om allt går i lås kanske det blir så, nästan varje bilägare har en elbil. Produkten är relativt ny och inte på långa vägar färdigutvecklat ännu, men med tiden så…

Hur blir det då med Skellefteå och batterifabriken? Från början när det här projektet påtalades var jag en av entusiasterna, men det har stagnerat. Jag trodde vi skulle få en utveckling här i Inlandet också, men tyvärr, så verkar inte fallet blivit. Gott nog om det går bra för Skellefteå och även högre upp, Boden (Svartliden) eller var det var man skulle bygga något typ av vätgasanläggning och det som tillhör den fossilfria ståltillverkningen. Har inte hört något i detta ännu, hur det går?

Vad det blir av alltihopa vete sjutton, vi kanske får vara nöjda med det som blir. Vad har vi välja på?