Strålande sol, gnistrande snö och temperaturen visar -7 grader kallt med härligt promenadväder. Idag sprang timmarna iväg eftersom det är fantastiskt mycket folk ute nu när det är www-helg. Det blev nästan 4 timmar ute i solen och jag träffade en massa människor ute, roligt också att träffa hemvändare som man inte sett på fler år.

Nu är det mormoskap som gäller för Meya mitt äldsta barnbarn har kommit och ska sova över hos mormor och imorgon ska vi gå på bio och se Lilla spöke Laban tillsammans.

Jag älskar när vårsolen lyser, livsandarna vaknar upp efter en lång kall vinter och det känns i hela kroppen att vi går en ljusare tid till mötes. Jag saknar att det inte finns ett ljusrum att kunna gå till under den mörkaste och kallaste årstiden. Jag tror att vi är många som skulle må betydligt bättre av att kunna gå till ett sådant när det är som mörkast.

Men nu börjar  nedräkning till semester om ett par månader och då känns allting bara positivt. Jag är ingen vintermänniska och älskar sommar och sol men det är nåt visst med vårvintern och höstarna här uppe. Jag tror att jag skulle ha väldigt svårt för att bo exempelvis i Skåne där årstiderna är utslätade, Men vinterhalvåret kunde väl ha varit lite kortare.

Men nu går vi mot ljusare tider och det märks, alla människor går omkring med ett leende i vårsolen och det gör ju det hela roligare …att se glada människor som tinat fram..

Idag gick jag en promenad under lunchen för att få lite sol och frisk luft. Det slår mig att det pratas väldig mycket om att småföretagarna behöver hjälp för att kunna verka i Vilhelmina, jag förstår att det är ekonomisk hjälp de behöver men jag tror också att det finns en annan sorts hjälp som behövs.

Nu gapar det väldigt många tomma lokaler, bl a fd Georgsson och snart står väl hela polishuset tomt, och det finns fler tomma lokaler.

Men under de senaste tio åren blir det en annan trend som motverkar småföretagandet och det är när våra varuhus konsekvent  försöker slå ut en nyetablerad butiksägare genom att omedelbart ta i samma sortiment och sälja till lägre priser.

Är det enfald eller mångfald vi vill ha i vårt samhälle. Med den här politiken kommer det att sluta med att Vilhelmina har ett möjligen två varuhus med helt utslätat sortiment. Det resulterar i att våra kommuninnevånare kommer att åka till Lycksele eller Umeå för att handla det man behöver.

Vi har haft skoaffärer, tygaffärer, delikatessaffärer, presentaffärer, sybehörsaffärer, klädaffärer, leksaksaffärer, caféer mm men de har alla blivit utkonkurrerade av varuhusen.

Så vill vi ha enfald eller mångfald. Jag tycker att företagarna själva ska upprätta någon slags hederskodex för ett levande Vilhelmina. Vi pratar så mycket om att turismen är framtidens melodi.

Ja visst jag håller med till en del, det behövs turister men inte kommer det att stanna till i Vilhelmina om vi har en tom centrumkärna, det lockar inte många turister att stanna. Nej de kommer att åka vidare till fjällvärlden och där kommer andra företag att vinna på kommersen.

Nej jag tycker dels att företagarna rannsakar sig själva och vilken policy man vill visa utåt och att man tillsammans kommer överens och jobbar för att vi får tillbaka en levande kommun med en levande centrumkärna ..sen säger jag till alla Vilhelminabor:

Handla blommor hos blomsteraffärerna, leksaker hos leksaksaffären, garn hos garnaffären skruv och spis hos byggaffären och ta ansvaret och handla i våra små butiker så att de överlever.

Själv tänker jag efter avsluta dagen med att gå till blomsteraffären och köpa mig en glad bukett tulpaner som ska lysa upp mitt kök i helgen.

Trevlig helg !

Ett jättestort grattis till Tage Näslund som korats till Årets Wilhelm..alltså årets Vilhelminabo.

Motiveringen lyder:

Han har i mer än tio års tid, sedan han pensionerades, i stort sett ensam skött elljusspåret i Vilhelmina. Han har sett till att alla som åker skidor, från små till vuxna, motionärer liksom elitsatsande ungdomar alltid har tillgång till otroligt fina skidspår, det finns alltid spår dag som kväll, vilket även ger våra skolor möjlighet att erbjuda sina elever skidåkning.

Alla vi som känner Tage vet att han ä ren värdig vinnare och jag säger än en gång..Stort Grattis.

The McDades kommer från Edmonton i västra Kanada, där de tre syskonen växte upp med folkmusikspelande föräldrar. I sitt unga, spännande femmannaband bjuder man på musik med keltiska rötter, stänk av jazzimprovisation och världsmusikrytmer. Här ryms allt från danslåtar med stark rytmisk gnista och vackra, känslosamma sånger.

 Ur pressens rescensioner

Syskontrio på topp 

 Höjdpunkter från stora scenen var det kanadensiska världsmusikbandet The McDades, en familjekvintett där två bröder med skönsjungande syster var stommen.Shannon Johnson McDade var förutom vokalist en formidabelt skicklig fiolspelare. Samtliga medlemmar visade stor musikalitet och skicklighet på sina respektive instrument och har också blivit internationell hyllade. Exceptionellt skicklige gitarristen Joe Grass fick efter det tårdrypande vackra solot i "Café Roberta" möjligen för lite plats i konserten. Två ytterligare nummer som gav stående ovationer var "The Whistleblower och The Silverplatter". Olofström var första anhalten i deras 17 dagar långa turne som slutar i Kungsör den 25/2.          Sydöstran                                           Ännu en fin recension efter konserten i Oxelösund i söndags:

Ännu en gång har Oxelösund hakat på när Rikskonserter erbjuder det bästa av internationell folkmusik. Och fullsatt var det dessutom i salen när det ­kanadensiska femmannabandet The McDades intog scenen. Rötterna har de i den keltiska traditionen plus låtar på engelska och franska och sådant som de skrivit själva.Direkt blev det åka av i snabba­ danslåtar med stadigt stampande fjärdedelar och mellan dem en massa studsande och snurrande sextondelar där fiol och flöjt spelade ihop så tätt som de vore ett enda instrument.

Men så är de tre ledande i bandet också syskon och barn till musiker. Mest imponerade Jeremiah McDade på whizzle­ och olika flöjter. Och hans ­sopransax improviserade jazzsolon och lät som en säckpipa eller en ormtjusarpipa. Och om nu inte detta­ räckte sjöng han också uttrycksfullt och fick bra snurr på sin fiol dessutom.Lite väl städat var det allt ändå i första avdelningen. Men efter paus tog det sig med  handklappning i en låt i alla fall. Trummisen och gitarristen höjde också temperaturen. Och ­Shannon kom loss med Girl Power i "Pull the Anchor", där stämsången också höjde behållningen liksom smattret från slagen på darbouka (den hårt spända lilla trumman).Roligt var det också med de orientaliska stilbrytningarna med krängande sjutakt från en grymt drivande fiol och tungt komp med dansröj i "De sju slöjornas dans".

KOMMER TORSDAG DEN 18 FEBRUARI KL 19.00 VILHELMINA FOLKETS HUS.          Läs mer på www.wilmakultur.se