På begäran

Det har kommit till min kännedom att människor önskar att jag ska skaffa mig en blogg på VK. Jag har hört det även tidigare. Men, det börjar vara för många som säger det nu, för att jag ska kunna slå ifrån mig tanken med gott samvete.

De påstår att fler borde få möjlighet att ta del av vad jag skriver. Min privata blogg är det endast ett begränsat antal människor som läser. Men, jag lär nog fortsätta att skriva där med. Den bloggen ligger på följande adress:
vilmarsdotters.blogspot.se

Här är den nu i alla fall. Min vk-blogg. Det tar nog en stund innan jag vant mig vid hur den är upplagd och innan jag lärt mig alla trix.
Jag döpte den efter byn jag lever i, Fredrika. Det gamla namnet på byn var Viska och det lever fortfarande kvar i folkmun. Men, om jag hade stavat det med enkelt V, skulle nog ytterst få av er uttalat bloggtiteln som det är tänkt. Eller hur? Dessutom stavade de med dubbelt W i gamla tider. Så helt fel ute är jag icke.

Bilden jag har där uppe, är från Viskasjön, som omsluter byn på två sidor. I båten sitter jag, min far och mina två barn. Fotot är taget 2007. Det symboliserar rätt bra den harmoni och den livsglädje som infann sig när jag flyttade hit från Åsele i augusti 2002.

Fredrika är en fin by, som de allra flesta byar är på sina egna, unika sätt. Här har de senaste åren skapats stora förutsättningar genom yttre satsningar, för att människor ska kunna leva och verka i bygden. Vi har bland annat Vattenfall, som har sin största vindkraftspark på land, ett norrländskt stenkast härifrån. Vi har den där tempelsatsningen, som ni säkert har läst om och vi har torvbrytning på gång där bland annat Umeå Energi är inblandade.
Vi har en liten affär och en bensinmack med kortautomat. Vi har restaurang Viskagården B&B, vi har camping med badplats och minigolfbana. Vi har pensionat och hotell. Vi har Folkets Hus som visar bio ibland.
Vi har äldreboende, bibliotek, ungdomsgård och vi har, en liten, liten stund till, en lugn och trygg F-9 skola med internationella projekt och kontakter.

Tyvärr har framtidstron i byn och sorgligt nog även en stor del av livsglädjen, raserats av rådande kommunpolitik. Detta har skett genom ett par års hot om och till sist, med en rösts övervikt, beslut att som det heter, förändra skolverksamheten.
Det är delvis om detta jag skriver.