Fredrikabo i exil

Imorgon hämtar jag det sista som är kvar i bostaden i Fredrika. Jag är en Fredrikabo i exil, som det numera står i min profil på Twitter. På grund utav det rådande politiska styret kliver jag ut från kommunen och in i en Moderat kommun, som under årtionden sagts vara mer solidarisk med sina kommunmedborgare än den Socialdemokratiskt styrda dito som jag kom ifrån.
Det säger liksom allt.

Att jag klivit utanför kommungränsen kommer dock ej att hindra mig från att försöka hjälpa de som kämpar för att få ett bättre politiskt klimat i Åsele kommun. Bara så att ni vet.

För tillfället muttrar jag mest över att jag har svårt att få bredbandstelefonin att fungera. Teknikens under. Det var enklare förr. Då kunde man bara plugga in telefonen i jacket och ringa en kompis. Ibland förstår jag varför Telia av somliga kallas Felia.

Lite muttrar jag även över att vi kommer att få bära hundhuvudet för att byn i mitt hjärta blir tyst och tom. Som om det var vår idé att göra nedskärningarna som ledde till att vi beslutade oss för att flytta. Men, jag vet att det ej är någon vits att muttra över det. Jag kan ändå icke göra något åt vad folk som stått utanför vår kamp och tittat på säger. Det är enkelt att tycka på avstånd.

För övrigt regnar det. Det är vad min far brukar kalla sovarväder. Innan jag sover ska jag plocka ur en låda eller två.

 

Ha det gott!

 

Bli först att kommentera

Det är på riktigt

Av , , 7 kommentarer 29

Flyttlassen har gått härifrån Fredrika ett tag nu. Företag, barnfamiljer, pensionärer… Vi körde första vagnslasten med möbler ikväll. Ett par andra familjer har också kört flyttlass idag.

Nästa vecka bor jag ej i Lappland längre.

Var det detta ni ville? Att eldsjälar som var villiga att kämpa för bygdens och kommunens fortlevnad ska flytta till en annan kommun? Avfolka bygden som ligger i periferin, så att allt kommer att kretsa kring tätorten? Ja, nästan allt. Byarna lever ju upp, på sätt och vis, under bärplockningssäsongen.

Jag hörde att det finns intressenter som vill köpa av kommunen byggnaden som servicehuset Duvan befinner sig i, för att ha annan verksamhet där. Skolbyggnaden finns också intressenter på, som vill ha annan verksamhet där – viss del av året…

Det finns de som säger att det är så här det är. Folk flyttar från landet och in till tätorterna. Punkt. Att bara anamma det synsättet är att göra det väldigt enkelt för sig. Det finns många som vill bo på de där ställena som kallas avsides. Just för att de är det. Avsides. Borta från larmet och neonljusen. Där man kan se stjärnorna tindra när man går ut om vinterkvällen och där man hör den gnistrande, vita snön knarra under skorna. Där man kan låta barnen fara omkring ute med sina kompisar utan att man behöver oroa sig för något överhuvudtaget.

Men, att man vill bo på ett ställe där man känner frihet, lugn och trygghet, betyder icke att man vill ställa sig utanför den allmänna servicenivå som ändock finns i det här landet. Den grundläggande: Skola, vård och omsorg. Den som fanns när vi flyttade hit.

Jaja, jag vet att ni tycker att det blir tjatigt. Så jag ska låta bli att skriva mer om det just nu. Jag må ändå sova några timmar. Imorgon ska vi köra fler flyttlass.

 

 

7 kommentarer

Bryt mönstret

Av , , 1 kommentar 22

Det oftast använda argumentet jag är bekant med när det gäller att komma undan arbete för förändring i samhället, bortsett från det allomfattande Jag har inte tid, är Jag är ingen politiker. (Det förstnämnda argumentet är tyvärr allt för vanligt bland de som frivilligt kallar sig politiker.)

Just därför, för att du ej är någon politiker, behövs din hjälp. För du hade väl ändå inte trott att Någon Annan skulle komma och vifta med en trollstav och lösa världsproblemen likväl som de lokala dito? Jag menar, att de som säger sig vara politiker har svårt att komma tillrätta med saker bör väl vara rätt välbekant vid det här laget. Därför behövs det nytt blod ibland de som har makten att förändra. Nya ansikten. Nya tankar. Nya beteenden. Nya ifrågasättanden. Några som bryter schablonbilden av hur en politiker är. Liza Marklund har en klockren beskrivning i en krönika hon skrev för tidningen Expressen 2010.

En gubbe i kostym, gärna lite överviktig (eller åtminstone flintskallig), lagom tråkig, väldigt seriös (för att inte säga pompös).

Bakgrundsfakta kom från SCB, som visade att svenska politiker övervägande är vita medelålders män i kostym. Hur blev det så? Det är en fråga. Den kan ta lång tid att reda ut och det planerar jag ej att pyssla med ikväll. En viktigare fråga är: Vill vi ha det så?

Det är förmodligen inget fel på medelålders vita män i kostym. Jag har inget emot vare sig kostymer eller vita män, oftast. Men, där alla yttre attribut är lika, är ofta samhällssynen densamma och åsikterna går rätt nära varandra. När tankegångarna ej blir utmanade, när synsätten ej blir ifrågasatta och när impulser från andra håll än de egna uteblir, då bromsas utvecklingen. Ibland stannar den.

Därför anser jag att vi behöver människor i politiken som är annat än politiker. Våra politiska företrädare, ska ju vara just detta. Företrädare. Hur ska en medelålders vit man i kostym, med begynnande flint och pondusmage, kunna besitta den förståelse och den insikt som behövs för att kunna företräda en ensamstående mamma på 23 år? Eller en nysvensk som kämpar för att få använda sin universitetsutbildning, som ingen på arbetsförmedlingen begriper ett skvatt av för att examensbeviset är på ett för dem okänt språk? Hur ska denne man kunna företräda landets minoritetsbefolkningar (som för många svenskar är rätt okända)? Vi har fem erkända minoriteter i Sverige. Gissa vilka.

Hur ska dessa vita medelålders män i kostym, kunna företräda alla de individer som förlitar sig på deras rättrådighet?

Ja, jag vet att vi har kvinnor i politiken. Jag vet att vi har nysvenskar i politiken. Men, de är långt ifrån överrepresenterade och de får sällan samma maktpositioner som de vita männen i kostym. Men, det var icke detta som var min poäng. Min poäng är att du kan göra stor skillnad själv genom att engagera dig i politiken där du befinner dig. Oavsett om du går i klänning, kaftan, kostym eller ständigt i keps.

 

Våra erkända minoriteter i landet är för övrigt judar, romer, samer (som även är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar. De historiska minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli.

De ej erkända minoriteterna är de som staten tycker att vi kan glömma bort. Som resandefolket till exempel. Men, det kräver ett helt annat inlägg.

 

Ha det gott där ute.

1 kommentar

Flykten från hönsgården

Jag börjar tröttna på att media framställer utflyttningen från Fredrika som en flykt härifrån. Nu senast var det Sveriges Radio som påstod det. ”Flykten från Fredrika….” (Länk här)

Ska man nu benämna vår flytt som en flykt, så är det snarare så att vi flyr den politik som är ytterst selektiv och väljer att missgynna delar av Åsele kommun. Vi går över kommungränsen med vår packsäck, eftersom den styrande majoriteten i Åsele kommun passerat diverse gränser, vad gäller hållbar och utvecklande lokalpolitik. Vi betackar oss nedlåtande kommentarer, nonchalans och ignorans, från såväl styret i kommunen som från köksbordspolitiker med eller utan Internetuppkoppling.

Sylvia skrev i en kommentar till mitt förra blogginlägg att vi i Fredrika varit föregångare till demokratiutveckling i kommunen, att vi kommit med konkreta förslag och arbetat för utveckling. Men, ingen ville lyssna på oss. Precis så var det. Det värmer att veta att någon märkte det i alla fall.

Vi hade kunnat vända befolkningstrenden ännu mer än vi gjorde, om vi fått chansen. Vi flyttade till Fredrika en gång för att vi ville bo resten av våra liv här, med de förutsättningar som då fanns i fråga om samhällsservice. Den kämpade vi för att få behålla, av just den anledningen. Men, nu är det som det är.

Vi förlorade mot Åsele kommuns politiska ledning. Vilket leder till att Åsele kommun förlorar i längden.

Jag säger som Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel, Det är synd om människorna.

Bli först att kommentera

Fritidspolitiker

Av , , 6 kommentarer 25

Det måste vara bekvämt att vara fritidspolitiker på just det sättet som framgår utav ordets sammansättning. Man ägnar enbart tid, tankar och energi till det på fritiden. Jag har icke provat det. När jag var aktiv fritidspolitiker (jag har avsagt mig mina uppdrag nu, om ni minns?) var jag det för att jag försökte arbeta för vår bygd och för att vi skulle kunna leva och verka i Viska. Det var ytterst personligt, vilket jag anser att det må vara om man ska kunna engagera sig på riktigt. Att vi levde under press 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, var väl mindre trevligt. Men, trots allt tar jag hellre det än ett ”låtsasengagemang”. Ett sådant som folk har som ej sätter sig in i saker de har att besluta om överhuvudtaget, utan enbart gör som någon säger att man ska göra.

Det är bristen på engagemang som kommer att utarma bygderna. Utan människor som gör, finns det rätt lite hopp för att ett samhälle, vilket som helst, skall överleva. Det finns många människor som tycker saker och en del av dem är rätt flitiga på att dela med sig av sitt tyckande offentligt. Men, ord utan handling för ingenting framåt.

En annan sak som jag har tänkt på, är bristen på ideella krafter, jämfört med tidigare om åren. Människor verkar numera ha en tendens att tänka ”Vad får jag för det?” istället för att tänka ”Vad kan jag bidra med?”. Det är lite synd. För det behövs människor som hjälper till, utan att begära något annat i gengäld än själva glädjen som uppstår när man gör sitt bästa för att bidra till något som behövs. Något som andra har glädje av. Kanske till och med något som kommer att finnas kvar längre än en själv.

Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något.

 

Jag hoppas att ni har en trevlig sommar.

6 kommentarer

Det är mer än ni ser på ytan

Jag har hört att det pågår en mindre debatt om detta om pendling på Tyck till. Själv läser jag ej där för närvarande. Jag mår så mycket bättre av att låta bli. Men, så här är det i alla fall.
Frågan om huruvida man kan pendla till sitt arbete eller ej, har rätt lite med saken att göra. Det är flera Fredrikabor som både dag- och veckopendlar till sina arbeten och har gjort så länge. Alla har dock ej råd att pendla. Man får endast tillbaka ca 25% på skatten och för många blir det en för stor utgift per månad att dagpendla eller att ha två boenden. Det är ej alla förunnat att ha en årsinkomst som ligger i linje med medianinkomsten i landet.

Bortsett från att jag och flera med mig, ej vill att våra barn ska behöva åka tolv mil om dagen, så är det annat som ligger bakom som pågått i många år. Det är själva bemötandet, synen på Fredrika och hanterandet av resurserna som funnits och finns tillgängliga häromkring, som gjort att dropparna över tid till sist urholkat stenen och det blivit ett avgrundsdjupt hål orsakat av smärtan över att bli försakade.

Förändringen av Fredrika skola är liksom sista droppen för många av oss. Det har varit så mycket genom alla år. IKEA ville t.ex. köpa in sig och ha tillverkning här i byn, när gamla snicken gick i konkurs. Men, Åseles dåvarande styrande tyckte att det var ingen bra idé alls, utan de kunde ju etablera sig i tätorten istället. Vilket ledde till att det icke blev något alls. Ej ens en vanttumme (Ni som ej minns sagan kan fråga någon äldre).

När människor har hört av sig till Åsele kommun och förklarat att de vill flytta till Fredrika med sin familj, eller flytta till Fredrika och etablera en verksamhet, så har de bemötts av orden ”Flytta till Åsele istället”. Varför? Varför uppmuntras icke folk att leva och verka i hela kommunen?

Ni ser bara ytan. En liten, liten del av allting. Av detta lilla Ni ser, bildar Ni Er en uppfattning, vilket Ni är i er fulla rätt att göra naturligtvis. Men, döm oss icke förrän Ni gått i våra skor. Tack.

 

Jag hoppas att Ni alla har en trevlig sommar där ute.

Bli först att kommentera