Vänskap

När jag växte upp i Åsele, hade jag rätt få kamrater. De gick att räkna utan att använda alla fingrarna på ena handen, om man säger så.
När min dotter var liten och vi bodde i Åsele, hade hon ungefär lika många.
Våra bästa vänner flyttade därifrån ett år före oss, aningen längre söderut.
När vi flyttade till Fredrika var min dotter tio år och min son var en och en halv månad.

Här i Fredrika har vi upplevt en gemenskap som vi aldrig upplevde där.
Ni andra som bor i tätorten kanske har den. Vi hade den icke. Vi fick den här.
Vi fick dessutom en vidare världsbild.
Eftersom Fredrika ligger bra mycket mer centralt än centralorten i kommunen, om man ser till närheten av städer, har eleverna i den här skolan haft det rätt bra. De har varit på studiebesök i Örnsköldsvik, Lycksele och Umeå. De har till exempel varit och sett föreställningar på Norrlandsoperan och de har besökt SVT. Varje år, med något enstaka undantag, har alla elever varit till Örnsköldsvik på Paradisbadet och till Agnäsbacken i Bjurholm. (Om ni klickar på länken ser ni att den har tre liftar och ett tiotal backar.)

Jag bad min dotter att säga något om hur hon ser på det sociala livet för barn i Fredrika.
Hon skrev då detta till mig.

Genom gemensamma aktiviteter för alla klasser i skolan skapas en stor gemenskap som håller även på fritiden. Det sociala livet för barn uppväxta i Fredrika färgas därigenom av en trygghet och lekfullhet som delas av så väl små som stora i byn.
I Åsele hamnar gemenskapen i större utsträckning endast inom de enskilda klasserna och det finns inte den gemensamma trygghet mellan små och äldre i Åsele som det finns i Fredrika. Det är min upplevelse.
 

Att jag överhuvudtaget skriver detta inlägg, beror på att människor verkar tro att barn saknar socialt liv i Fredrika. Så är icke fallet.
Nästa år kanske det är så.
Men, det får ni i så fall ta upp med de som beslutade att man ej ska satsa något på Fredrika.