Vi kommuninvånare har fått vänja oss vid att våra ledande S-politiker inte är speciellt intresserade av öppenhet, de ser ingen anledning till att medborgarna skall kunna granska deras förehavanden. De tycker inte heller att beslutsunderlag är speciellt viktigt och i de få fall det ändå finns så benämner de dessa som arbetsmaterial och vägrar lämna ut uppgifterna.

Vi har också fått följa hur den politiska S-ledningen i ena andetaget pratar om demokratiska principer och att politiska beslut står fast, medan de i nästa andetag med all önskvärd tydlighet visar att detta bara gäller när det gynnar dem själva i deras egna profilfrågor.

Dessutom har vi kunnat följa S-ledningen när de genom moraliskt tveksamma manövrar skapar möjlighet att t.ex. ge föreningsbidrag och sponsring till ett företag. Trixandets absoluta bottennotering nåddes nog med Väven där Umeå kommunföretag AB (UKF) tillsammans med Balticgruppen har för avsikt att ägna sig åt avancerad skatteplanering genom att sälja Väven till sig själva.

I samband med Väventrixandet sattes ytterligare ett lågvattenmärke när Hans Lindberg och de övriga i UKF bestämde att de offentliga protokollen skulle göras mindre utförliga för att allmänheten inte skulle kunna få reda på den här typen av känsliga uppgifter… Demokrati fungerar viss bara så länge inte medborgarna lägger sig i…

De senaste dagarna har de kommunala bolagen åter varit aktuella dels gällande ytterligare sponsring av Gitarrmuseet eftersom kommunen inte kan bidra med fler miljoner i år. Sedan så har vi även Umeå Energi som skulle ”sponsra” byggandet av en sportpark vilket kommunen också saknar pengar till. Som enskild händelse kanske sådant här inte sticker ut, eller rent av kan uppfattas som bra! Men väger vi samman allt som S-ledningen tillsammans med de kommunala bolagen kuckilurar med då blir det en riktig soppa.

På ren svenska kan vi konstatera att det inte är någon djävla ordning alls på någonting överhuvudtaget när det här gänget är i farten! Hans Lindberg och hans lakejer tror att de kan göra precis som de själva vill. Funkar det inte genom politiska beslut så slår de nästan knut på sig själva för att hitta lösningar som gör att de får sin vilja igenom.

Jag föreslår att herr Lindberg och UKF på nästa styrelsemöte spånar lite kring hur de kan trixa ihop en bidrags-/sponsringslösning för att ordna lite fler lärare samt bygga ett par skolor på landsbygden. Men det spricker väl pga 5-kilometers staden och S-ledningens vanföreställning om urbanisering som enda drivkraft för Umeå…

Det är därför extra befriande att Inge-Bert Täljedal fortsätter att avslöja hur illa saker sköts av Umeås S-ledning. De sanningar han levererar från insidan av det socialdemokratiska partiet målar upp en bild av ett parti som kommer allt längre från sin ursprungliga ideologi.

Att Täljedal valde att lämna S för att demokratin försummades känns allt mer logiskt! Sedan så kan ni ju fundera på varför Åsa Ögren valde att lämna sossarna när Hans Lindberg utsågs till Lennart Holmlunds efterträdare. Min gissning är att hon inte ville vara delaktig i det demokratiska förfall vi nu har det tveksamma nöjet att bevittna, men som sagt det var ju bara min gissning! Ni kanske har en bättre? Det måste dock vara bekymmersamt för S att två av deras mest rakryggade och förnuftiga representanter valt att lämna partiet.

Det är nästan som att Ögren och Täljedal vill säga – Det var illa med Holmlund, men det här är rena rama katastrofen…

Så här beskrev Inge-Bert Täljedal i ett Facebookinlägg hur S-ledningen trixar med de kommunala bolagen:

”Att utnyttja de kommunala bolagen för att runda hinder i den kommunala verksamheten är ett trixande som har gamla anor. För mycket länge sedan hände det att bolagen fick agera värdar, när kommunalråd ville representera med alkohol men var förhindrade att låta kommunen själv stå för detta. Kommunalrådet Margot Wikström satte P för just det oskicket genom att rakt och ärligt föreslå i fullmäktige en för tiden realistisk representationspolicy.

Nu handlar det inte om alkohol utan om pengar. Energibolaget ska fås att bekosta en sportpark, därför att kommunalrådet Lindberg vill ha parken utan att behöva betala inom den strikt kommunala budgeten. Att bygga sportparker torde knappast ligga inom det uppdrag som motiverar energibolagets existens. Byggnadsnämndens ordförande känner sig tydligen tvungen att spela med i detta och försvarar tilltaget med argumentet att den tilltänkta sportparken kan vara en legitim och nyttig PR-satsning av energibolagets pengar.

Ack, ack. Detta är naturligtvis ett oskick. Beslut av kommunala bolag kan inte överklagas. Genom att röra ihop kommunen som myndighet med de affärsdrivande bolagen, skapar man en oreda som strider mot grundläggande principer för den kommunala demokratin.”