Här nedan kan ni läsa ett blogginlägg av Hans Lindberg från igår kväll där han hyllar Moa och skyller allt på tjänstemännen!

Att ta ansvar betyder tydligen olika saker för olika människor. För Hans Lindberg handlar det uppenbarligen i första hand om att skylla på någon annan. I det här fallet så lämpas skulden över på tjänstemännen vilket känns snudd på osmakligt. Om Hans bild av att ta ansvar är att man i panik gör något när mediedrevet blir ”för hårt” lite drygt sju månader in i ett ärende så finns det ett ytterst allvarligt och grundläggande problem på Umeås politiska scen! Nämligen den politiska ledningen…

Jag har faktiskt lite svårt att förstå varför Hans Lindberg väljer att gräva den redan djupa graven ännu djupare… Med detta inlägg och det som kom strax innan, där han vevar vilt mot bl.a. C och V för att de står bakom folkinitiativet, visar Hans tydligt att han inte hängt med överhuvudtaget i denna fråga!

Här kommer Lindbergs inlägg:

”Bra och ansvarsfullt av Moa Brydsten!

Efter gårdagens debatt i fullmäktige om underlag och tjänstemannens beredningen inför ärendet om Bullmarksskola i för- och grundskolenämnden har nämndens ordförande Moa Brydsten agerat.

Då några ledamöter i nämnden efterfrågat mer information om ärendets beredning har Moa Brydsten nu lagt ett uppdrag till förvaltningen att vid torsdagens nämnd redovisa ärendets underlag och beredning.

Det är bra och ansvarsfullt av Moa Brydsten som ordförande att efterfråga mer information av tjänstemännen då frågetecken uppstått. Som politiker är det inte hennes ansvar hur beredningen gått till och det är alltså helt rätt att kräva en redovisning av ansvariga tjänstemän.”

Först och främst så är det självklart jättebra att Moa agerar men tyvärr så är det ca. sju månader för sent!

Ledamöter i nämnden samt medborgare och medier efterfrågade mer information redan innan beslutet som fattades i februari! Så den stora frågan här blir ju således varför Moa inte fick det här plötsliga infallet av ansvarskänsla redan då?

För inte beror det väl enbart på att hon nu sitter rejält parkerad på pottkanten? Hans, om du nu anser att det är bra och ansvarsfullt att efterfråga information när frågetecken uppstått, vad skulle du då kalla det när någon struntar i alla frågetecken som uppstår och kategoriskt vägrar ordna fram den information som efterfrågas? Personligen så tycker jag att det verkar vara extremt ansvarslöst men vi kanske utgår från olika måttstockar…

Det har sedan första stund funnits mängder med möjligheter att ta ansvar och reda upp den här soppan, men genom att vägra göra just detta så har hon/ni visat att ni är allt annat än ansvarsfulla. Dessutom uppvisar du ett anmärkningsvärt dåligt omdöme när du nu efter sju månaders mörkläggning, kommer krypande och försöker släta över alla era snedsteg genom att skuldbelägga andra. Riktigt pinsamt helt enkelt!

Sedan säger du att det inte är Moas ansvar hur beredningen gått till, utan du verkar anse att det ansvaret helt och hållet ligger på tjänstemännen. Det här är inte direkt en ödmjuk inställning och det låter faktiskt rent av ansvarslöst. Som ansvarig politiker har man ett ansvar att se till att relevanta underlag tas fram och att dessa även kritiskt granskas. Innan du kastar sten i glashus borde du också fundera över innebörden i följande gamla ordspråk: Som man frågar får man svar…

Skulle det inte kunna vara så att det sätt på vilket underlag och information efterfrågas också har stor inverkan på hur beredningen går till och i förlängningen hur underlagen kommer att se ut? Jag vet inte vad du säger Hans, men utifrån det jag sett kring hur ärendet hanterats så är det ställt utom varje tvivel att Moa är medskyldig till både bristerna i hanteringen och bristerna i de slutgiltiga underlagen.

Precis som så mycket annat så handlar politk om lagarbete, men för att det skall kunna fungera så måste man lyssna på andra och försöka samspela! Det gäller inte minst om man fått förtroendet att bära tröjan där det står ledare på ryggen…

Det börjar vara dags att ni visar lite ryggrad och slutar upp med att skylla på andra politiker, tjänstemän och allt annat som passar för tillfället. För hör och häpna – det är inte alltid någon annans fel…