Har ni inte redan läst Sara Meidells krönika i VK så tycker jag ni ska göra det snarast! Hennes lågmälda och träffsäkra illustration av Umeås lydiga och följsamma medborgare är lysande och manar verkligen till eftertanke. Jag hoppas alla inser att det räcker med en Standing man i Umeå. Vi andra måste fortsätta att ifrågasätta, kräva svar och vara obekväma i annat fall står vi snart där allihop med samma snara runt halsen…

Om Standing man verkligen kunnat fälla en tår så skulle han mest ha varit att likna vid en fontän, för de odemokratiska och emellanåt olagliga tilltagen från de styrande politikerna har varit många de senaste åren. Mest skrämmande är nog ändå att det som kommit upp till ytan troligtvis bara är toppen av isberget.

Standing man får nog här anses representera den sittande ledningens favoritmedborgare. Nämligen en medborgare som tyst och lydigt accepterar den kraftigt redigerade bild av verkligheten som presenteras, oavsett hur galen den är. Tystnaden och acceptansen? från den stora massan hjälper till att skapa en ond  spiral där de ledande politikerna blir allt mer maktfullkomliga och den redan obefintliga insynen försämras ytterligare. Så alla som är nöjda med Umeås ledarskap och inte bryr sig särskilt mycket om att den lokala demokratin urholkas kan väl bara fortsätta att lalla på i sin egen lilla drömvärld. Alla vi andra har en del att ta tag i här framöver.

Det är tio månader till valet och jag hoppas att vi nu en gång för alla kommer att göra det väldigt klart att i Umeå ska det bara finnas en enda Standing man. Vi andra kommer definitivt inte att vara tysta och följsamma längre…

”Jag är Standing man, jag är den flexibla medborgaren, jag står där man ställer mig och en snara om halsen är hur man lyfter mig. Jag är den följsamme medborgaren, jag godtar det perspektiv man ger mig och jag håller mig på min position.”