ALMA-gården är nära naturen…

I måndags satt jag och väntade utanför ALMA-gården på parkeringen. Dottern hoppar in ibland och hjälper till. Det var inte kallt ute och snön föll vackert. Det lyser i alla fönster och tankarna går tio år tillbaka när jag själv arbetade på ALMA. Tänker på alla de människor jag mötte och deras egenheter.

Natten då åskan slog ner i ALMA-gården, den natten blev det mer än vanligt. På den tiden var man ensam på natten och hissen fick som vanligt inte användas. Vid strömavbrott skulle nattens enda personal kunna bli stående i hissen. Bara att bruka trappen. Efter åskan slagit ner och att huset saknade elförsörjning, så kom personal från dåvarande Carlsgården. Det underlättade då inte ens larmen fungerade. Det var då det.

Sitter och minns i godan ro. Då kommer en Finsk Spets in på andra infarten. Trippar lätt över parkdelen. Hm, vad är det, är det en Finsk Spets? Kommer närmare och viker mot kökets lastkaj.

Nä, det är en vacker Mickel Räv med präktigt yvig svans. Tjusig på min ära. Mitt inne i Vindeln. Det var trevligt att se.

Solsken på Mickel Räv och alla som är vänliga mot våra gamla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>