Livets sista CV i garderoben…

Tacksamt att maten tillagas i Vindeln framgent och enbart ska transporteras en kort sträcka. Jag känner en viss tacksamhet till Bert Karlsson Skara och hans TV-kockar som hängde ut "kok och kyl" varianten på bästa sändningstid.

Mellanmålet är tillbaka sedan en tid. Tvätten ska ske där den blivit smutsig, det blir bra. Känner kanske en osäkerhet på hur den som bor vägg i vägg med "sköljen" ska finna nattro, eftersom det i huvudsak ska tvättas på nätterna. 

Det ska bli tid för den gamle och dess kontaktperson. Mycket positivt. Däremot förstår jag inte att  en medmänniskas nertecknade "livet sista CV" hamnade i dennes garderob.

Jag minns, när jag för många år sedan, fyllde i min fars sista CV. Han som gillat att lira fotboll, spela kort och satt en ära i att ta hand om sina barn. Far som förlorade sin mor 1918 när han var två år och därefter i stilla mak sett sina fem syskon tyna bort av TBC. Fick en styvmor, dottern till Skräddar Olle i Tegsnäset, som var lärarinna på Granö Gården. Denna Signe togs bort av TBC. Därefter kom styvmodern Lydia och hennes son John. Fars pappa sågade trävaror från tidig vår till sen höst. Samme man blev ihjälgasad av 1955 på Granö Såg & Industri AB av olyckshändelse.

Jag skrev om pappas tid som timmerbilsåkare inom Vindelns Bilfrakt, Petrus Johansson, Kuno Nystedt, Gurli Grönlund och fars enda syster, som levde ut ett helt liv. Denna Mia, var suverän på att sticka vackert mönstrade tröjor, på rundsticka. Mia var rapp i sitt arbetssätt och far uppskattade henne mycket.

Förresten så träffade jag på Marléne igår och vi kom att prata om hur far hade påpekat att det inte skulle vara "skickren" (mjölklumpar) i kornmjölsgröten. Heder Marléne, för att du kom ihåg min far och hans vispande på demensavdelningen Bäckebo, far dog 15 februari 1999. Att skriva den anhöriges sista CV är en sorg i sig, men jag slapp att hitta det i garderoben på sjukhemmets avdelning. 

Träffade en annan anhörig som hälsat på sin gamle. Den gamle hade frusit, det är något med värmen, eftersom det drar kallt. Två åldringar som jag känner, de upplever att det är kallt och känner kallras. Bägge bor på samma våningsplan. Den anhörige hade inte riktigt tagit till sig den gamles påpekande och fick dåligt samvete när det kom upp att det var fler som frusit. Drog sig dessutom till minnes, att det var likadant förra "hösten".

De som arbetar inom åldringsvården kämpar mot besparingar och politiska vindar. Det är inte enkelt för dem heller.

Jag hoppas i alla fall på att restaurang lokalen får vara kvar, det är en suverän samlinglokal.

Solsken på de som gör sitt bästa för våra gamla och inte lägger undan "livet sista CV"
 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>