Dottern ringde ifrån akuten…
Trappdetaljer på ett nöjesställe rasade i natt och ett sms kom till dotterns mobil på natten med texten: "Jag är på väg till akuten =( Jan". Jan föräldrar sover 8 mil från akuten
Hemska tanke och full fart på cykeln tvärs genom stan. 12 timmar tidigare var det studentfika och glädje. Nu var det strax efter midnatt och anhöriga på akuten med drabbade studenter som befunnit sig i trappen. Efter 3,5 timme på akuten med omplåstring i pannan och röntgen så skiljs era vägar. Det är dags för cykeltur igen.
Jag har sovit gott i förnöjsamhet över att min yngste varit hemma efter examen. Mobilen ringer, det är som yrvaket klockan fyra på morgonen. Sanslösa tillvaro, solen lyser och gatljuset är tänt på Gamla Byavägen. Hur är gatubelysningen inställd här hemma i byn?
Jag uppskattar teknikens utveckling. Mobil är var mans egendom numera och abonnemangen är fördelaktiga med öppningsavgift utan minut taxa. Jag är tacksam för att vi pratas vid och att jag får ”följa” utsvävningar. Men yrvaket hör jag hur det gått för barndomskamraten Jan. Mörbultad i hela kroppen och skrapsår i tinningarna.
Nu är klockan 05.02 på morgonkulan, jag hör en personbil som kör trist fort på E12:an. De mina, ligger tryggt i sina sängar, även nattcyklerskan. En stor tacksamhet att det inte blev värre när trappdetaljerna gick sönder i Umeå.
Solsken på mobiltelefoner och relationer så vi delar varandras vardag.
Senaste kommentarerna