Del II: Ska Arbetarpartiet ställa upp i riksdagsvalet 2022 – eller klarar S och V att dra arbetarväljarna bort från SD?

Av , , 2 kommentarer 46

 

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

Ingress

Fråga: Vilket parti är mest ”till vänster” – Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet eller Arbetarpartiet?

Svar: Frågan är OK när man får den av någon som skyndar vårt torgmöte på stan. Men frågan är idiotisk då den ställs av en journalist eller politiker.

Kommentar: De flesta politiska analyser utgår ifrån höger-vänsterskalan  =  endimensionella analyser. Därför är analyser som utgår ifrån denna skala dåliga. Försök analysera en flyttlåda av papp utifrån höger-vänsterskalan. Lådan har bredd, längd och djup = tre (3) dimensioner. Använder vi sedan flyttlådan kommer den att utsättas för nötning. Och efter tio flyttar går den inte att använda längre. Tiden utgör alltså den fjärde (4) dimensionen. I Verkligheten. Med det vill jag säga att en analys INTE ska vara en-dimensionell. I idealfallet är analysen fyrdimensionell – som verkligheten.

Den som vill anpassa allt och alla till höger-vänsterskalan kommer aldrig att kunna använda papplådan om den personen envisas med att påstå att verkligheten består av en (1) enda dimension. Denna personen kommer omedelbart att pressa ihop papplådan så att den blir platt (endimensionell) och oanvändbar i flyttsammanhang. Det är bara att ställa ut den platta papplådan i soporna. Har man då otur så regnar det och den obrukbara papplådan blir ännu mer obrukbar eftersom den då omvandlas till en sorts gröt. Detta är för mig höger-vänsterskalan – omhuldad av politiker, journalister och andra opinionsbildare.

Vi som tar hänsyn till verklighetens fyra (4) dimensioner låter papplådan vara i fred (inomhus). Vi pressar inte ihop den och ställer heller inte ut den i regn. Vi låter helt enkelt papplådan vara i fred. Min historia kanske får någon att tänka på frågan om LOV vs LOU. I så fall var detta meningen.

 

Verkligheten har alltså fyra (4) dimensioner. Därför är endimensionella analyser är dåliga eftersom de inte beskriver verkligheten. Precis som höger-vänsterskalan inte beskriver verkligheten. Därför är frågan om vem som är mest ”till vänster” idiotisk. Den handlar om en tävling i fantasin. Eller om gröt – i huvudet.

Ser vi till frågan om LOV vs LOU anser sig säkert Vänsterpartiet och Schwänstern (yngre sossar som tävlar med V om att vara mest ”till vänster”) vara mest ”till vänster”. I frågan om LOV vs LOU handlade detta (att vara mest ”till vänster”) om att vilja ändra på lagstiftningen – utan att berätta vad man ville åstadkomma med detta. Detta blev till gröt. Jag hoppas att alla förstår att jag och Arbetarpartiet gärna förlorar tävlingen om att vara mest ”till vänster”. Hellre en hel papplåda ”till höger” på skalan än en hög med gröt ”till vänster”.

Höger-vänsterskalan handlar om tyckande. Den lodräta sidan av samhället – dom där uppe och vi här nere – handlar om verkligheten. Den handlar om växande klasskillnader. Arbetarpartiet strävar efter att bidra till trygga arbeten och anständiga pensioner, till löner som går att leva på och en värdig ålderdom. I dessa frågor vill vi utmärka oss. Här handlar det inte om att tävla i ”vänstertyckande” utan om förmåga att samarbeta för det som är bäst för löntagare och pensionärer.

Jag ska återkomma till dessa frågor i kommande blogginlägg.

- – -               – - -               – - -               – - -               – - -

 

I. Men över till frågan om ifall Arbetarpartiet ska ställa upp i riksdagsvalet eller inte – en debatt öppen för alla.

Det har blivit en folksport att gnälla för att ingen ny regering ännu har tillsatts efter valet 9 september. Detta gnäll fördummar. Svårigheterna med att tillsätta en ny regering speglar en samhällsförändring som är både komplicerad och djupgående. Det tar tid för trögtänkta politiker, ytliga journalister och ängsliga akademiker att förstå omfattningen av den förändring vi befinner oss i JUST NU. Speciellt då många representanter för dessa skrån (politiker, journalister och experter från något universitet) inte vill förstå denna förändring.

Låt oss repetera: vissa VILL inte förstå omfattningen på den samhälls­förändring vi befinner oss mitt i.

S-märkta politiker värjer sig mot att deras särställning sedan 1932 kanske är över, journalisterna värjer sig – med några undantag – mot allt som inte kan beskrivas som en match mellan två lag (endimensionell gröt) och statsve­tare/historiker värjer sig för att de inte har facit i hand – därför berättar de gärna om-och-om-igen  självklarheter som att inget av de två traditionella blocken har egen majoritet i riksdagen.

Och alla baserar de sina analyser på den endimensionella och därför felaktiga vänster-högerskalan.

 

II. Jag ska inte falla in i gnället för att en ny regering dröjer. Istället ska jag försöka förklara några av de kom­plicerade och djupgående föränd­ringar som pågår JUST NU. Låt oss börja med Socialdemokraterna. Detta parti, som haft en särställning i svensk politik ända sedan 30-talet, har förlorat nästan var fjärde väljare sedan valet 1994. Då erhöll S över 45 procent av rösterna! I årets riksdagsval stöddes partiet endast av lite över 28 procent av väljarna. Detta utgör en katastrof för socialdemokratin.

Just därför borde socialdemokratin försöka återerövra väljarna från SD. Men detta fattar inte ledningen för S. Eller SSU. Eller LO.
Dessa verkar tro att alla som har röstat på SD, exempelvis i de två senaste valen, numera är smittade av ett farligt virus och att dessa väljare (gäller inte endast för Jimmie Åkesson) måste hållas i politisk karantän under resten av sina liv.

Detta är den enda förklaringen till det politiska idiotbeteende från ledarna i dessa organisationer. Eller så handlar det om arbetarförakt.

Arbetarpartiet är mer intresserade av den lodräta klasskalan än av den vågräta vänster-högerskalan. Därför anser jag och de övriga i Arbetarpartiet att det vore alldeles utmärkt om socialdemokraterna återigen lanserade ”Ordningsregler för svensk arbetsmarknad” i tio punkter som presenterades första gången i november 2013. För fem år sedan.

Syftet då var att visa att S och LO fortfarande var de som slog vakt om löntagarnas intressen. De ville stoppa det snabbt växande stödet för SD inom LO-leden. En föresats som vi i Arbetarpartiet fortfarande har. Men tyvärr gick hela S och LO-satsningen i stöpet. De tio ”ordningsreglerna” passade inte galoscherna för det fackföreningsfientliga Miljöpartiet som S siktade på bilda regering med. Socialdemokraterna gav i praktiken MP vetorätt mot den tänkta kampanjen för en stärkt arbetsrätt. Och därmed föll planen på att förankra de tio ”ordningsreglerna” ute på arbetsplatserna liksom förhoppningen att försöka återerövra arbetarrösterna från SD i valet 2014.
Vi vet alla hur det gick sedan. SD fortsatte att växa bland alla samhällsskikt, däribland bland LO-väljarna. Åkessons parti mer än fördubblade sitt röstetal 2014. De ökade sedan ytterligare i årets val och SD är nu riksdagens tredje största parti med över 1,1 miljoner väljare! Detta var priset som S och LO fick betala för att de svek sin egen sociala bas genom att skrota satsningen på en stärkt arbetsrätt – och istället satsade på det fackföreningsfientliga Miljöpartiet som vägen till regeringsmakten.

 

III. Har Socialdemokraterna dragit några vettiga slutsatser av detta?

I alla fall inte Stefan Löfven. Han vill nu satsa på Annie Lööf. För varför nöja sig med att regera ihop med det fackföreningsfientliga Miljöpartiet då man kan försöka bilda regering med riksdagens MEST fackföreningsfientliga parti Centern OCH Miljöpartiet tillsammans?

Men varför stanna där?
Löfven är till och med beredd att regera Sverige med en M+KD-budget som bas – en budget som till och med Centern och Liberalerna med Annie Lööf och Jan Björklund i spetsen vägrade att stödja!

Det är svårt att tänka sig hur det skulle vara möjligt att krypa mer i skiten – och förnedra arbetarrörelsen – än vad Stefan Löfven nu gör just nu. Och han kommer dessutom att misslyckas. Han kan misslyckas på två sätt:
* antingen parlamentariskt genom att han inte blir statsminister,
* eller politiskt i form av att Löfven gör oacceptabla politiska eftergifter – hur det nu skulle vara möjligt att göra mer fel än att regera på grundval av vad hans ungdomsförbund SSU i onsdags kallade för en ”katastrofbudget”.

 

IV. Antingen återvinns väljarna från SD-väljarna eller så går Socialdemokratin i sin nuvarande form under.

Detta verkar vara ofattbart svårt att förstå för socialdemokratin. Jag har därför gjort en liten tabell – enkom för socialdemokraterna – även om du som INTE är sosse också får ta del av denna lilla tabell.

Låt oss jämföra de partier som kom in i riksdagen 1994 respektive 2018.
Årtal                                 1994                      2018             Differens
Socialdemokraterna        45,3  %                    28,3  %          -  17,0

Alliansen                           41,4  %                   40,2  %           -   1,2

SD                                        -                          17,5  %          + 17,5

Övriga                              11,2 %                    12,4  %           +  1,2

 

Kommentar:
Sedan riksdagsvalet 1994 har Socialdemokraterna tappat 17,0 procentenheter av väljarkåren. Detta innebär att partiet förlorat nästan fyra av tio väljare. De borgerliga partierna har, sammanvägda, endast tappat marginellt i parlamentarisk styrka. Detsamma gäller när vi lägger samman MP och V under rubriken ”Övriga”. Vinnarna är Sverigedemokraterna vars framgång saknar motsvarighet i svensk modern historia. Deras tillväxt i väljarkåren under tabellens 24 år motsvarar nästan exakt tillbakagången för Socialdemokraterna.

Dessutom:
De socialdemokratiska ledarna har länge hävdat att det är rätt strategi att klänga sig fast vid regeringsmakten. Varför? Därför att en ny alliansregering kommer att hinna förstöra så mycket brukar S-topparna upprepa likt ett mantra. Men med tanke på att Socialdemokratin:
a) rapporteras ha gjort STORA eftergifter i förhandlingarna med Sveriges mest fackföreningsfientliga parti Centern,
b) varit beredda att bilda en regering tillsammans med inte endast MP utan även tillsammans med C och L,
c) basera styret av Sverige på den M+KD-budget som röstats igenom med hjälp av Sverigedemokraterna …
… så väger detta argument inte så mycket. Numera. Nej, händelserna har visat att detta argument inte betyder något alls..

Och snart har S tappat så mycket av storlek och inre politisk styrka att partiet inte längre kan kräva någonting. Alls. Av någon.

Så till den nya frågan:
Vilket parti kan utmana SD:
a) Socialdemokraterna,
b) Vänsterpartiet,
c) Arbetarpartiet?

Denna debatt är öppen för alla.

_________________________________________

Du som vill läsa mina hittills åtta blogginläggen
om den svenska politiska fegheten kan
göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

2 kommentarer

Läs om då Trump fick Keith Richards, som fyllde 75 igår, att dra kniv. Keith är inte PK i drogfrågan men jag älskar mannen och vill hylla honom

Av , , 2 kommentarer 32

Keith Richards fyllde 75 år, igår, den 18 december.

Ingen trodde att Rolling Stones musikaliska drivkraft skulle leva så länge. ”The human riff”. Under tio år, i sina yngre dar, låg han i topp på ett musikmagasins lista över de rockstjärnor som troligast skulle dö under det kommande året. I sin starka självbiografi ”Life” från 2010, skriven ihop med journalisten James Fox, kan vi läsa att Keith blev besviken över att ha blivit borttagen från den listan. Jag rekommenderar boken  – på engelska.

Keith var förebilden till utseendet på Johnny Depps karaktär Kapten Jack Sparrow  i filmerna Pirates of the Caribbean och spelade även fadern till Sparrow i den tredje av filmerna.

Jag minns då jag spelade introt till Satisfaction för min dotter första gången. Hon var tre. Ljudet från Keiths gitarriff lät så olycksbådande att dottern sprang fram och slog armarna om sin mammas ben. Låten kom redan 1965. Den var verkligen annorlunda. Jag som själv satte Beatles först på den tiden var tvingad att erkänna att Stones hade gjort något alldeles, alldeles extra. Jag såg dem i Göteborg 1982. Jag fick tårar i ögonen då jag hörde de första ackorden på ”Under My Thumb” och visste att det var Keith som jag hörde men ännu inte kunde se. De jättelika ”gardinerna” var ännu inte fråndragna. Detta var ett av de största ögonblicken i mitt liv.

Vad kan jag säga.

Keith har inte levt ett hälsosamt liv. Eller som han en gång sa: ” I didn´t give up on drugs, they gave up on me”. Men han höll sina barn borta från det liv han själv levde.

Under mitt eget liv har jag mött en hel del människor genom åren som känner samma kärlek för Keith som jag. För dessa behöver man aldrig förklara denna underliga och fantastiska känsla av samhörighet. Och för alla andra går känslan inte att förklara.

Kanske kan kärleken till den människan bero på att bakom den stora talangen anas den stora sårbarheten.

 

Hur som helst har jag försökt leva upp till ett annat citat från Keith. Året var 1966 och han var 22. Själv hade jag fyllt 13. Citatet lyder: ”If you’re going to kick authority in the teeth, you might as well use both feet”.

 

Här kommer artikeln med berättelsen om när den då ännu framtida presidenten Donald Trump fick Keith att dra kniv …

- – -                                  – - -                              – - -                                – - -

News

The No. 1 Source For Breaking Music and Film Headlines

 

by Alex Young

on 2016-03-18T04:48:34+00:00″ title=”This date and/or time has been adjusted to match your timezone”>March 18, 2016, 5:48am

Keith Richards once pulled a knife on Donald Trump

The future Republican presidential candidate feuded with The Rolling Stones prior to a gig in 1989

 

In an alternate reality, the political landscape of 2016 would be without business mogul Donald Trump after he was stabbed 30 years prior by Rolling Stones guitarist Keith Richards. Salon has brought to light a fascinating anecdote from The Stones’ 1989 comeback tour.

As the story goes, The Stones booked a gig at Atlantic City’s Boardwalk Hall to conclude the American leg of their Steel Wheels tour. The show was sponsored by Donald Trump, but only after he agreed to not be involved in any of the concert’s promotion, or even attend the show for that matter (apparently The Stones weren’t fans of the future Republican presidential candidate).

Shockingly enough, Trump ended up reneging on his promise. As tour manager Michael Cohl recounted to Pollstar, “I get word that I have to come to the press room in the next building. I run to the press room in the next building and what do you think is happening? There’s Donald Trump giving a press conference, in our room!”

Cohl told Trump to leave; he initially obliged, only to return five minutes later.

When Richards got wind of Trump’s actions, “he pulls out his knife and slams it on the table and says, ‘What the hell do I have you for? Do I have to go over there and fire him myself? One of us is leaving the building – either him, or us.’”

Ultimately, Trump left the band’s press room, but not before “three shtarkers he’s with, in trench coats, two of them are putting on gloves and the other one is putting on brass knuckles.” Cohl said he responded by calling the band’s head of security, who “got 40 of the crew with tire irons and hockey sticks and screwdrivers.”

 

2 kommentarer

Idag är det en ny debatt om LOV vs LOU i kommunfullmäktige – i morgon återkommer jag till om Arbetarpartiet ska ställa upp i riksdagsvalet 2022 !

Av , , 6 kommentarer 48

Det är främst två saker som präglat debatten om LOV vs LOU.

Först: Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har inte redovisat vad de vill förändra – som de inte kan förändra inom ramen för LOV. Arbetarpartiet har i tidigare blogginlägg lyft fram fyra – fem saker som vi vill förändra. De flesta av dessa, om inte alla, går att förändra om ramen för LOV.

En sak är att vi vill börja utbilda vårdbiträden i större skala. Vårdbiträdesutbildningen passar hemtjänsten. Det behövs naturligtvis även undersköterskor inom hemtjänsten. Men kravet att 70 procent av alla tillsvidareanställda ska ha undersköterskeutbildning är inte konstruktivt.

Undersköterskorna bör i första hand anställas av sjukvården och boenden inom omsorgerna. Vårdbiträden bör i framtiden utgöra ryggraden inom hemtjänsten. Kravet på att 70 procent av de fast anställda ska vara undersköterskor behöver inte nödvändigtvis påverka den allmänna kompetensnivån inom hemtjänsten på ett positivt sätt. Det som kravet på undersköterskor däremot innebär är att det minskar andelen anställda som får fast anställning.

 

Sedan: Debatten har förts i ett tonläge som om det inte fanns någon skillnad mellan att privata utförare drev sjukhus och hemtjänst. Men det är extremt krävande att driva sjukhus. Det är här som det kan finnas pengar att hämta och det är här som det behövs väldigt stora resurser för att en privat utförare ska kunna gå in. Kort sagt: här finns det risk för att stora internationella aktörer går in i syfte att tjäna pengar.

Därefter kommer, utan inbördes ordning, boenden inom omsorgerna och skolor, för att nämna några exempel. I den andra änden har vi hemtjänsten. Där finns det bl a små personalkooperativ som startat verksamhet baserad på sitt eget kunnande. Här handlar det varken om att det krävs väldiga personalresurser eller att motivet för att starta hemtjänstverksamheten/boendestöd skulle vara att tjäna en massa pengar.

Ändå har tonläget i debatten kring om Umeå kommun ska ha LOV eller LOU ofta inte gjort någon skillnad mellan om det handlar om att privata utförare ska driva sjukhus, skolor eller hemtjänst. I sitt debattinlägg från den 22 november använder Vänsterpartiet ett tonläge och påstådda fakta som definitivt inte passar in på de privata utförarna av hemtjänst i dagen Umeå.

Debatten har varit sorglig. Det går inte att först säga till folk att de ska få välja hemtjänst. När sedan 1600 väljer ”fel” föreslås ändrade förhållanden – men utan konkretiseringar. Detta har skapat en väldig oro hos brukare, anställda, anhöriga och hemtjänstföretag.

Detta har misskötts på ett väldigt tydligt sätt. Och en sak måste stå klar: det är skillnad med privata utförare i hemtjänsten å ena sidan, och privata utförare som tar hand om sjukhus eller skolor å andra sidan.

Om inte MP i Umeå ändrar sig, och jag ser ingen anledning till att de skulle göra det, kommer LOV att bli kvar.

6 kommentarer

Ska Arbetarpartiet ställa upp i riksdagsvalet 2022?

Av , , 2 kommentarer 58

Denna debatt är öppen för alla läsare av bloggen att delta i.

FÖRSTA DELEN

Ska Arbetarpartiet ställa upp i riksdagsvalet 2022? Vi ställer frågan eftersom det behövs ett nytt Arbetarparti – där begreppet ”arbetare” har en bred betydelse ungefär som begreppet ”knegare”.

Även om en sådan satsning inte skulle leda ända in i riksdagshuset första gången skulle en valkampanj kunna lägga grunden till ett landsomfattande kontaktnät som i sin tur skulle kunna omvandlas till ett nytt parti som har chans att klara språnget till riksdagen 2026. Både Kristdemokraterna och Miljöpartiet tog ju sats fler än en gång. Och att lyckas lägga grunden till ett landsomfattande parti under perioden fram till nästa ordinarie val skulle vara ett stort steg framåt. Men alla ska ha en sak klart för sig: ställer vi upp i valet till riksdagen är det för att vi siktar på riksdagen – frågan ställs på allvar!

Låt mig beskriva bakgrunden.

 

Socialdemokraterna saknar ett eget politiskt alternativ

Socialdemokraternas tidigare roll som försvarare av löntagarnas rättigheter är på väg att försvinna. Politiskt krymper skillnaderna mellan Socialdemokratin och de borgerliga partierna, även om skillnader fortfarande existerar. Den historiska kopplingen mellan S och fackföreningarna gör att partiet fortfarande lyssna mer på de arbetande än vad de borgerliga gör. De borgerliga partiernas historiska kopplingar finns hos företagen. Det är detta som har skapat de olika politiska identiteterna hos den LO-anknutna socialdemokratin och de företagsanknutna borgerliga partierna.

Då de politiska skillnaderna mellan socialdemokratin och borgerligheten har krympt - i samband med att topparna både inom S och fackföreningarna har ställt sig bakom borgarnas EU-projekt - har även väljarunderlaget för S krympt. Vi talar här om den dramatiska tillbakagången som drabbat socialdemokratin under de senaste 25 åren. Detta om vi tittar i backspegeln. Tittar vi framåt ser vi nästan ingenting som tyder på att S kommer att kunna vända sin nedåtgående trend.

EU:s överstatlighet bara ökar och fackföreningarna saknar allt vad strategi heter när det gäller att slå vakt om de egna medlemmarnas intressen. Detsamma gäller för S. Detta är en faktor, en mycket viktig sådan, som pekar på att socialdemokratins roll som förespråkare för löntagarna kommer att fortsätta att krympa. Socialdemokratins brist på ett eget alternativ till den ekonomiska och politiska borgerligheten framstår extra tydlig eftersom partiet inte ens vågar diskutera EU:s ökade maktambitioner.

Detta minskar socialdemokraternas framtida möjligheter att vinna val. Istället är risken påtaglig att partiets väljarbas fortsätter att krympa.

 

C är fackens fiende #1

De förda regeringsförhandlingarna understryker den nedförsbacke S befinner sig i. Stefan Löfven uttryckte sig tidigare positivt om att han har fick en kravlista från Annie Lööf, som vore det ett barns önskelista till tomten. Men Annie Lööf är inget barn, hon är ledare för riksdagens mest fackföreningsfientliga parti. Och det Lööf överlämnade var ingen önskelista utan bland annat krav på försämrade turordningsregler, steg mot marknadshyror och ytterligare skattesänkningar. Centerns kravlista är lika borgerlig, minst, som någonsin Alliansens politik då Reinfeldt var statsminister.

Det har varit, och är, osmakligt att se Stefan Löfven krypa för Annie Lööf och for borgerligheten. Istället för att be centerledaren fara åt h-vete framstår det som att S-toppen är redo att göra nästan allt för att få behålla statsministerposten. Det sista är att Löfven och hans parti fortfarande strävar efter att få bilda regering trots att det nu ar klart att Löfven skulle styra Sverige på Moderaternas och KD:s budget.

Istället för att fortsätta att förnedra sig och hela arbetarrörelsen borde Löfven ha överlämnat en egen lista med motkrav till Lööf som försvarat arbetsrätten, bruksvärdesprincipen för hyresrätterna samt ett skatteuttag som visar partiets vilja att slå vakt om välfärden. Och idag, då riksdagen har antagit en M+KD-budget står det ännu tydligare än tidigare, S-toppen kan inte fortsätta att sträva efter posten som statsminister till varje pris. Det som står på spel är större än så. Det som står på spel är varken mer eller mindre socialdemokratins identitet som ett parti för arbetarna.

 

Folkpartiet Socialdemokraterna

Socialdemokraterna och LO-anslutna fackföreningar befinner sig just nu, i detta ögonblick i samband med regeringsförhandlingarna, mitt i en process av att välja väg inför framtiden. Detta val kommer att få en väldig betydelse för löntagarna och för alla andra medborgare i framtidens Sverige.

Arbetarpartiet är inte socialdemokrater, politiskt eller medlemsmässigt, men Arbetarpartiet utgör också en del av arbetarrörelsens betydelsefulla tradition. Och arbetarrörelsens tradition är inte socialdemokratins ensak, den är även vår, vilket vi strax ska återkomma till.

 

Arbetarrörelsens val inför framtiden är ett mycket odemokratiskt val.

Den ena faktorn som gör valet odemokratiskt ar att det endast ar etablissemanget inom S och LO som får delta. Det handlar om ministrar, riksdagsledamöter, statssekreterare och andra med makt. Inga andra får vara med och bestämma om det gamla ”Arbetarepartiet Socialdemokraterna” ska omvandlas till ett nytt borgerligt parti som skulle kunna kallas for ”Folkpartiet Socialdemokraterna”. Denna omvandling från ett arbetarparti till ännu ett borgerligt parti kommer att ske då S kapar banden till de LO-anslutna fackföreningarna. En sådan handling skulle förändra socialdemokratins identitet.

Den andra faktorn som gör arbetarrörelsens val av framtid sällsynt odemokratiskt är att det saknas ett alternativ till S-toppens riktning som pekar i riktning mot att förvandla ”Arbetarepartiet Socialdemokraterna” till det borgerliga ”Folkpartiet Socialdemokraterna”. Vid alla riktigt vägval krävs nämligen två vägar att gå (minst). Det duger inte med att vägvalet endast består av hur fort man ska längs samma väg.

Jag återkommer med hur alternativet till att omvandla S till det borgerliga ”Folkpartiet Socialdemokraterna skulle kunna se ut.

2 kommentarer

Nej till försöket att skapa ett kommunalt snusmonopol via hemliga LOU-upphandlingar – umeborna måste få välja utförare av snusförsäljning enligt LOV

Av , , Bli först att kommentera 56

VARNING!

EJ PÅ ALLVAR OCH EJ FÖR DE SOM SAKNAR HUMOR

Man blir både avskydd och omtyckt då man slår vakt om rätten för brukarna /vårdtagarna /kunderna att välja, och välja bort, utförare av hemtjänst. Vänsterpartiet, som egentligen vill ha ett monopol där all hemtjänst utförs av Umeå kommun, kommer att få se sig besegrat.

Men det finns nya chanser att stödja kommunala monopol. För V och andra.

Vi ser tydligt att denna strävan efter monopol går igen i snus-försäljningen i färjeterminalen i Holmsund. Det är uppenbart att det har skett en hemlig upphandling, enligt LOU, som vunnits av utföraren Umeå kommunföretag AB (UKF).

Den ende deltagaren i denna hemliga upphandling (det var därför som upphandlingen var hemlig) var UKF via sin VD. Den ”listige-men-dåligt-påläste” Michael Öhlund. Öhlund hävdade, snus-förnuftigt, i media att det internationella företagets snusförsäljning inte går att komma åt enligt svenska lagar eftersom bolaget är skrivet i utlandet – dit snusvinsterna går!

Här handlar det inte om det utomeuropeiska brittiska territoriet Kajmanöarna (Cayman Islands). Bättre upp! Det handlar om det exotiska landet Finland där man först badar bastu så länge som man förmår, sedan hoppar ned i iskallt vatten som man kommer åt genom att hacka hål i isen med en saftig yxa i handel och en ännu saftigare prilla under läppen. Det är dit snusvinsterna går. För, som UKF:s VD Michael Corle … Öh, Öhlund sa, det handlar om ett finskt företag.

Det är synd om oss umebor eftersom Michael, uppenbarligen, har gett bort vår halva av färjeföretaget. Detta kommer att synas i bokslutet!

Självklart tar vi i Arbetarpartiet upp striden mot detta brutala sätt att strypa Det Fria Snusvalet. Under hundratals år, minst, har vi umebor med kranskommuner varit vana vid att själva kunna välja mellan en hel rad av privata utförare av snusförsäljning.

Vi tänker på hur försöket att skapa ett kommunalt monopol på snusförsäljningen kommer att slå mot de mindre privata utförarna i Holmsund som kiosken, macken och Coop vid Himmelska Fridens Torg. Plus andra. Dessa vill självklart vara med även i fortsättningen. Försöket av LOU-anhängarna att kringgå LOV känner vi igen. Vi kommer att göra allt för att stoppa detta försök att inrätta något som I PRAKTIKEN skulle leda till ett olagligt kommunalt utförarmonopol på snusförsäljning. Och på olivolja.

Vi har därför skrivit en s.k. enkel fråga till den politiskt ansvarige Hans Lindberg.

Vi vill tvinga honom att berätta när detta försök från Michael Corle-Öhlund att ta över de små privata utförarnas territorier i Holmsund ska upphöra.

Redan nu på måndag i samband med mötet med Umeå kommunfullmäktige får vi se om Lindberg är bättre påläst än sin VD. Annars hotar ett gängkrig. Holmsunds ”fem familjer” kommer att samla sina sina tuffaste gossar …

—  it was Barzini all along  —

Fortsättning följer

PÅ ALLVAR

Bli först att kommentera

Umeå kommun ska följa kommunallagen

Av , , 2 kommentarer 48

Det var två saker som gjorde att vi skrev nedanstående enkla fråga rörande ”snusboden” i hamnen i Holmsund till Umeå kommunfullmäktige på måndag 17 december. Det ena var uppgiften om vad lagen säger. Det andra var försöket från VD:n för Umeå kommunföretag att smita undan frågan genom att hävda att färjebolaget är finskt. Ni kan själva lyssna på svaret genom att klicka här: https://sverigesradio.se/artikel/7108293

 

Enkel fråga till Hans Lindberg, ordförande i KS och UKF

Det har avslöjats att NLC Ferry säljer snus i en ”snusbod” i färjeterminalen i Holmsund. Denna försäljning har pågått under drygt fyra år. NLC Ferry är ett bolag som till lika delar ägs av Umeå kommun och Vasa stad. Detta gör att kommunallagen är tillämplig. Ett antal experter på kommunallagen som Sveriges Radio har talat med ger ett entydigt besked: försäljning av snus är inte förenligt med kommunallagen eftersom det inte handlar om allmännyttig verksamhet. Detta oavsett om bolaget är registrerat i Sydafrika, Finland eller Sverige.

Mot denna bakgrund ställer jag följande fråga:
- När kommer den olagliga snusförsäljningen att upphöra?

Jan Hägglund
Arbetarpartiet

 

 

2 kommentarer

Uppdaterad. Hemtjänsten kan vidare- utvecklas med LOV om politisk vilja finns – vad är ideologi för V som rös- tat för Väven och andra skrytbyggen som nu urholkar omsorg och skola?

Av , , 4 kommentarer 65

 

Det har uppstått en intressant debatt om ideologi i samband med frågan om LOV vs LOU.

Denna debatt är intressant på grund av:
a) att inga förslag har lagts fram som visar på hur hemtjänsten faktiskt kan vidareutvecklas även inom ramen för LOV – även om jag måste reservera mig för att jag kan ha missat sådana förslag från exempelvis Veronica Kerr,
b) att Vänsterpartiet tar till brösttoner trots att de både har röstat igenom Väven som urgröper omsorg och skola samt överför pengar från kommunen till privata Balticgruppen – och Väven inte är det enda skrytprojekt som V har röstat för och som nu tar resurser från omsorger och skola,
c) att hela frågan om LOV vs LOU, i dagsläget, endast handlar om fyra procent….

 

Del ett av fyra:
Det praktiska kan inte skiljas från det ideologiska
De som företrätt Socialdemokraterna i debatten (bland annat Andreas Lundgren och Janet Ågren) har fört fram uppfattningen att det ska vara 50-50 i procent räknat mellan den kommunala utföraren och de olika privata utförarna. De senaste siffrorna visar att kommunen har 46 procent och de privata utförarna har 54 procent.

Siffrorna befinner sig dock i snabb förändring då de privata har ökat från två till 54 procent sedan år 2007. Denna ökning för de privata utförarna sänder ett tydligt budskap till de av kommunens politiker som klarar av att ta till sig verkligheten. Andra vill inte förstå innehållet i detta budskap.

De som undviker detta budskap är de som INTE klarar av verkligheten.

För oss som klarar av verkligheten säger detta budskap följande: kommunen har använt för många personer för att kunna skapa trygghet hos exempelvis barn med handikapp eller hos äldre som vill att så få personer som möjligt ska komma in i deras hem – något som är särskilt viktigt vid toalettbesök – och som utgör skillnaden mellan att ha ett värdigt liv eller inte. Detta sägs också rakt ut, gång på gång, av många som har valt bort kommunen.

Det är 1600 människor i Umeå kommun som har valt, eller blivit tilldelade, en privat utförare och som stannat.
Detta måste tas på allra största allvar. Vi i Arbetarpartiet kommer att rösta för att LOV blir kvar.

Vissa inom Vänsterpartiet och Schwänstern (de sossar som försöker vara mer V är vänsterpartisterna själva) klarar helt enkelt inte av att ta till sig detta budskap. De retirerar till en ”ideologisk” position – som vi strax ska återkomma till.
För mig är Vänsterpartiets agerande orimligt. Även om de nu delvis försöker distansera sig från tidigare utfall (VK 22 nov) är detta en omvändelse under galgen.

V kan inte hävda att hemtjänsten i Umeå hemsöks av en rad stora internationella rikskapitalbolag. Detta kan hävdas i vissa andra sammanhang. Men inte när det gäller hemtjänsten i Umeå. Låt oss lära oss något:

I Sverige finns det totalt 520 privata utförare av hemtjänst (enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL). Av dessa finns det endast en (1) privat utförare som kan kallas för ett internationellt storföretag. (Det startade i Sverige och bedriver nu även verksamhet i de nordiska grannländerna). De andra internationella storföretagen har likt en våg rullat in över landet, konstaterat att det inte finns några pengar att göra inom hemtjänsten i Sverige, och sedan har vågen dragit sig tillbaka ut ur Sverige. Som vågor gör. En del av er kan se detta för ert inre öga.

Just så ja.

Av de 520 privata utförarna av hemtjänst i Sverige är 400 endast verksamma i en enda kommun. Detta antyder att det handlar om små företag. I Umeå finns det 18 privata utförare av hemtjänst. Av dessa är 17 lokala. Det 18:e är det internationella storföretaget. Men återigen: 17 av 18 är lokala. De debattörer inom Vänsterpartiet och Schwänstern som försöker måla upp en bild av att frågan om LOV vs LOU i hemtjänsten i Umeå handlar om ifall stora internationella risk-kapitalister ska få plundra den offentliga sektorn, eller inte, är helt enkelt inte ärliga debattörer.

De är absolut inte ärliga!

Vänsterpartiet borde verkligen inte ta till brösttoner. Detta parti har stött en rad skrytprojekt som Kulturväven. I detta sammanhang överförs så tydligt pengar till privata Balticgruppen – något som urgröper omsorgerna och skola/förskola. Och detta är inte det enda skrytprojekt som V har röstat för och som bidrar till att urgröpa ekonomin för omsorger och skola, underhåll av gator och byggnader. För Vänsterpartiet är ideologin uppenbarligen förhandlingsbar.

Får V bara vara med och styra Umeå kommun, som under åren 2010-2014, så är det inga problem vare sig att beröva skola och omsorger ekonomiska resurser genom att rösta för skrytprojekt och därmed urgröpa skola, omsorg, underhåll samt att – som i fallet Väven- överföra pengar till privata utförare.

 

Del två av fyra:
Går det då att skapa den balans mellan privata utförare och den kommunala utföraren, som företrädarna för Socialdemokraterna vill, inom ramen för LOV? S vill se en situation med 50-50 i procent räknat.

Jag ställer frågan utifrån Socialdemokraternas ståndpunkt. Vänsterpartiet vill egentligen ta bort alla privata utförare från hemtjänsten men har kompromissat med Socialdemokraterna och, i nåder, gått med på upphandling enligt LOU (återigen – läs deras debattartikel från VK 22 nov – som Ulrika Edman idag försöker distansera sig ifrån – på typisk opportunistiskt V-sätt).

Men över till frågorna med stort F:
* Går det att vidareutveckla hemtjänsten genom LOV?
* Går det att hålla den kommunala andelen av brukarna på cirka 50 procent som idag utan att tvinga någon av de som har valt en privat utförare att byta ? Jag har inte hört någon socialdemokrat ställa denna fråga, på allvar, i debatten.

Jag är säker på att svaret är JA på båda frågorna – BARA DEN POLITISKA VILJAN FINNS !
I detta blogginlägg ska jag försöka ge ett första preliminärt svar på dessa båda frågor. De hänger nämligen till stor del ihop.

Skälet till att jag tror att den kommunala andelen av brukarna kan hållas på cirka 50 procent (eller i intervallet 45 – 55 procent som är en mer flexibel målsättning) är att antalet personer som behöver hemtjänst kommer att öka. Mycket. Och om dessa personer fördelar sig annorlunda än idag kommer andelen som har kommunal hemtjänst att bestå. Detta även inom ramen för LOV.

Och detta skulle kunna ske utan att någon enda person som idag har valt, eller blivit tilldelad, en privat utförare skulle tvingas byta.

Hur skulle detta vara möjligt? Genom bland annat följande fyra åtgärder:

1. Först genom att kommunen tar till sig av kritiken när det gäller antalet personer som besöker brukarna.
Kommunens planerare måste planerar verksamheten så att de som väljer den kommunala hemtjänsten inte behöver möta denna hemtjänst i form av så många ansikten. Motivet till att avskaffa LOV och ersätta den med upphandling enligt LOU är ju att kommunen vill kunna samordna och planera bättre. Jag anser att kommunen måste börja med den egna hemtjänsten.

2. Kommunen bör snarast införa ett valsystem inom sin egen hemtjänst / boendestöd.
Det finns de som gärna vill ha kommunen som utförare, men, då inte alla kan älska alla här i världen borde det vara självklart att den brukare som inte går ihop med en viss kommunal utförare (och tvärt om) av hemtjänst ska ha möjlighet att byta till en annan utförare av kommunal hemtjänst. Idag måste en person som inte vill ha en viss utförare av kommunal hemtjänst / boendestöd antingen byta till en privat utförare eller själv flytta, rent fysiskt, från en stadsdel till en annan stadsdel, om personen vill behålla den kommunala hemtjänsten men vara säker på att få en annan utförare som kommer in i hemmet. Och detta är lite väl mycket begärt. Därför bör det vara enklare att byta brukare inom den kommunala hemtjänsten än vad det är idag.

3. Sedan har vi frågan om utbildning. Här krävs en kraftfull satsning på att utbilda vårdbiträden. Enligt skolverket handlar det om 800 gymnasiepoäng (cirka 40 veckor). Denna utbildning kombinerad med krav på rejäla språkkunskaper i svenska och, där så behövs, tvåspråkighet skulle förändra situationen på många sätt. Kravet på andelen undersköterskor i hemtjänsten skulle kunna förändras. Detta skulle i sin tur göra det lättare för privata utförare att erbjuda visstidsanställning!

4. Vi bör förändra icke-valssystemet – och detta kan göras försiktigt.
Idag fördelas alla brukare som inte gör ett aktivt val på alla utförare (utom de privata som valt att stå utanför detta). Detta betyder att kommunen i princip endast får var nittonde av de brukare som inte gör ett aktivt val – trots att kommunen har cirka hälften av alla brukare av hemtjänst. Men fram till för inte så länge sedan gick alla som inte gjorde ett aktivt val till den kommunala hemtjänsten. Denna, för kommunens andel, negativa förändring genomfördes inom ramen för LOV. Och som jag förstår det även med hjälp av Socialdemokraterna!

I en utredning gjort 2014 (över förhållandena i Sverige 2013) visade det sig att i strax över hälften av de kommuner som hade LOV utgjorde just kommunen självt icke-valsalternativet. Detta på samma sätt som man idag får sjunde AP-fonden som icke-valsalternativ när det gäller placeringen av pensionspengarna! Jag vet att både Stockholm och Göteborg, idag, har kommunen som icke-valsalternativ i hemtjänsten.

Låt oss vara försiktiga och säga så här: Varannan brukare som inte gör ett aktivt val får i framtiden Umeå kommun som utförare, och varannan brukare få någon av de privata utförarna som själva fördelar dessa brukare sinsemellan. Detta skulle motsvara dagens situation som ju faktiskt är cirka 50-50 i procent (46-54) mellan kommunen och de privata.

Dessa fyra åtgärder, tror jag, skulle tillsammans göra att den kommunala utföraren av hemtjänst skulle kunna behålla cirka hälften av brukarna även framöver. Utan tvång. Och detta innebär även ett steg i att vidareutveckla hemtjänsten i Umeå och skulle kunna ske inom ramen för LOV. Sedan är det självklart att det finns många fler steg att ta när det gäller hemtjänstens vidareutveckling – både den som sker i kommunal och privat regi.

 

Del tre av fyra:
Den ideologiska frågan här handlar för oss om ifall löntagarna motarbetas, eller inte, då de vill organisera sig fackligt. I den ideologiska frågan ingår naturligtvis rätten till kollektivavtal
Möjligheten att arbeta fackligt är nödvändig för att löntagarna ska kunna påverka löner, och arbetsvillkor i övrigt, i en för dom positiv riktning. Om löntagarna har rätt att organisera sig fackligt så passar vår ideologi ihop med LOV. Och med LOU. Finns det fackliga rättigheter så är frågan om LOV eller LOU en praktiskt fråga för oss. Är det däremot så att löntagarna motarbetas när det gäller fackligt arbete, och kollektivavtal, passar inte vår ideologi ihop med med LOV. Eller med LOU (under samma förhållanden). För Arbetarpartiet handlar ideologin om möjligheten till fackligt arbete och inte om lagstiftningen LOV vs LOU. Och för oss är inte vår  ideologi förhandlingsbar på det sätt som den är för V.

 

Del fyra av fyra:
Jag har läst blogginlägg och kommentarer från ett två representanter från fackföreningen Kommunal Umeå.

Dessa inlägg och kommentarer tyder inte på att de är utestängda från någon enda arbetsplats. Inläggen antyder däremot att det vore mycket bekvämare för dessa båda heltidare / ombudsmän från Kommunal ifall Umeå kommun hade hand om alla brukare och därmed även om all hemtjänstpersonal. Detta skulle nämligen göra det lättare för dessa två att värva hemtjänstpersonalen till att bli medlemmar i Kommunal-facket.

Men om det är så som de båda representanterna för kommunal-facket resonerar så duger det inte med att endast minska antalet brukare hos privata utförare från 54 procent idag till 50 procent i morgon. Som socialdemokraterna vill. Då måste dessa två representanter för Kommunal ta i långt hårdare än så.

De två representanterna för Kommunal Umeå kan nämligen inte vara nöjda med vad socialdemokraterna vill. S vill ju ha kvar privata utförare, valfrihet och accepterar att de privata har 50 procent av brukarna.

Ni två representanter för Kommunal-facket kommer att tvingas börja angripa rätten för de 1600 brukare som idag har privata utförare att få stanna kvar hos dessa utförare (som de har tillåtits välja). Ni två måste börja med att bestämma er för om ni anser att det ska få finnas några privata utförare kvar. Sedan måste ni även bestämma er för hur stor andel av brukarna som ni anser att de privata utförarna ska få ta hand om: 50 procent eller 10 procent eller 0 procent?
Er argumentation idag uttrycker det största missnöje. Men ni är de som är mest hemlighetsfulla med hur ni vill ha det i framtiden. Vet ni egentligen vad ni gör?

Jag har inte uppfattat att ert fackförbund Kommunal har samma oresonliga hållning mot att de äldre, och de med funktionsnedsättning, själva ska få välja privata utförare som ni två har! En sak är säker: ni skiljer er från de socialdemokrater här i Umeå som har yttrat sig i debatten. Kanske beror det på att ni två agerar i gråzonerna. Kom fram i ljuset och tala om vad ni vill!

 

 

 

4 kommentarer

Uppdaterad. Det finns fortfarande oro hos företag och brukare för att LOV ska avskaffas. Det var svårt för oss, men sedan vi väl tagit ställning är det självklart att LOV ska vara kvar

Av , , 3 kommentarer 72

 

Det känns bra att ha fattat rätt beslut. Jag tänker på LOV vs LOU.

Jag har tidigare beskrivit hur svårt det var för oss i Arbetarpartiet att fatta beslut när det gällde LOV vs LOU. Men nu vill jag understryka hur säkra vi känner oss idag på att vi har fattat RÄTT beslut.

Det hade varit fullständigt fel av avskaffa LOV i hemtjänsten.

Detta understryks av våra två träffar igår onsdag och den träff vi hade idag torsdag. Vi har träffat representanter för en anhörigförening, anställda i ett personalkooperativ samt två ägare till ett hemtjänstföretag. Representanterna för anhörigföreningen, de anställda på personalkooperativet samt ägarna till hemtjänstföretaget var alla eldsjälar. Ingen var ute efter att baktala någon annan. Anhörigföreningen ville förbättra den kommunala hemtjänsten och samtidigt slå vakt om valfriheten genom privata utförare. Personalkooperativets anställda var ett verkligt team, oavsett om de arbetade på golvet, vilket alla gjorde, eller med de administrativa uppgifterna, vilket också alla gjorde. Hemtjänstföretaget arbetade mycket med yngre människor som inte bara hade somatiska problem utan även psykiska.

Vi var mycket imponerade av engagemanget hos både anhörigföreningen och de båda företagen.

Vi har tidigare träffat både socialdemokrater, allianspolitiker, Kommunal-facket och hemtjänstföretag. Vi har inte träffat någon som baktalar den kommunala utförarens personal. Jag har sagt det många gånger nu: Det finns en samstämmighet mellan privata utförare och brukare, mellan personal både hos hemtjänstföretag och även inom kommunen, om att den kommunala utföraren framträder med för många ansikten inför brukarna. Här måste det till en förändring. Både äldre och föräldrar till barn vittnar om att de bytt från kommunen till en privat utförare just av detta skäl. Den kommunala utföraren skickar för många olika anställda till brukarna.

Jag vill själv tillägga följande: jag har suttit i kommunfullmäktige sedan 1991. Och under dessa 27 år har jag även träffat eldsjälar inom den kommunala äldreomsorgen – både inom hemtjänsten och på särskilda boenden. Det finns en hög brukarnöjdhet. Men en mycket låg timpenning för de som står för hemtjänsten. Denna ersättning måste ökas både till den kommunala och till de privata utförarna. Umeå kommun har lägst hemtjänstersättning till utförarna i hela Sverige. Det håller inte.

Jag kommer att skriva några blogginlägg rörande den uteblivna striden LOV vs LOU. Sedan kommer jag att återuppta min längre bloggserie om orsakerna till den svenska politiska fegheten. Tyvärr var jag tvungen att avbryta denna för tvingande lokala strider här i Umeå kommun.  Som den mellan LOV vs LOU.

 

* Apropå den svenska politiska fegheten: En del av er undrar kanske var den polisanmälan mot mig, från Nya Miljöpartiet i Umeå, tog vägen. Det gör även jag. Nya MP i Umeå använde den lägsta formen av argumentation. De tänkte så här: vi ska få folk att tro att vi har polisanmält Jan Hägglund för något han sagt i tal eller skrift – och då slutar de kanske att läsa hans blogg – eftersom han är en bov.
* Men folk slutade inte att läsa min blogg. Tvärtom! Det är däremot min uppfattning att min motståndare, Nya MP i Umeå, saknar argument och därför använder sig av polisanmälan och VK – istället för argument.
* Min gissning är att Nya MP i Umeå endast bluffade och att VK ställde sig på MP:s sida, mot oss i Arbetarpartiet, genom att göra en STOR nyhet av detta. Varför jag tror det? Därför att ingenting har hänt.
* Jag ska nu ringa till alla rättsliga instanser för att kolla hur länge man ska behöva vänta på att få veta om Nya MP i Umeå bluffade och ljög för mig och för umeborna om denna polisanmälan. Själv har jag hela tiden hoppats på att Nya MP i Umeå skulle ha lämnat in en polisanmälan. Jag är nämligen inte rädd för detta desperata parti. 

 

I tisdagens VK (s. 10) talar Vänsterpartiets gruppledare i Umeå kommunfullmäktige, Ulrika Edman, ur hjärtat. Hon säger bland annat följande till VK:s journalist: ”Jag tycker att Arbetarpartiet fått en alldeles för central roll i Umeåpolitiken…”.

Ja, det är vågmästarens lott att få mycket uppmärksamhet. Journalisterna har gjort sitt jobb när de bevakat hur vi, som vågmästare, hanterade situationen i denna väldigt viktiga fråga.

Samtidigt är det beklämmande att höra en person, så öppet, beklaga sig för att inte själv få dominera nyhetsflödet. Men sanningen är att Vänsterpartiet HAR fått en väldigt stor stor roll i nyhetsflödet. Alla känner numera till att V är det enda parti i Umeå kommunfullmäktige som vill avskaffa alla privata utförare. Det framgick i deras debattartikel torsdagen den 22 nov. De övriga åtta partierna vill ha de privata hemtjänstföretagen kvar.

Det har även funnits en del kverulans på grund av vår ideologi. Det finns de som anser, både i det ena och i det andra sammanhanget, att den som är ”till vänster” ska vara emot privata utförare. Även inom hemtjänsten. Med anledning av detta vill jag presentera Arbetarpartiets syn på hemtjänsten utifrån en ideologisk och en praktisk utgångspunkt. Dom kompletterar varandra.

Ideologiskt sett är den viktigaste frågan för oss att de anställda har möjlighet att tillvarata sina rättigheter via facket – det viktigaste för oss är att du har dessa rättigheter oavsett om de är anställda av politiker eller på den ”fria marknaden”.
Detsamma gäller för brukarna av hemtjänst. Det är varken politiker eller den ”fria marknaden” som ska bestämma brukarnas val, utan det ska brukarna göra själva. – Därför går vår ideologi alldeles utmärkt ihop med valet av LOV.
- Vår ideologi går även ihop med LOU. Lagstiftningens två varianter alltså är inte en ideologisk fråga för oss. Däremot en viktig praktisk frågan.
Eftersom kommunen, enligt lag, har skyldighet att tillgodose behovet av hemtjänst måste partierna försäkra sig om att kvaliteten är god, både hos den egna utföraren och hos de privata. Vi i Arbetarpartiet är invalda i Umeå kommunfullmäktige. Den praktiska innebörden av detta är att vi är moraliskt skyldiga att, som ”arbetsgivare”, arbeta för att den kommunala hemtjänsten ska vara den bästa möjliga. Ideologin utgör en hjälp för det dagliga praktiska arbetet. Om ideologin försvårar det praktiska arbetet bör det parti som har en sådan ideologi skaffa sig en ny.

Om vi tittar framåt

Socialdemokraterna vill ha cirka femtio procent av brukarna hos den kommunala utföraren och 50 procent hos de privata utförarna. Det kan vara ett bra riktmärke. Kommunen måste ha en sådan volym på sin verksamhet att den kan gå in och ta över om en privat utförare skulle göra konkurs, vilket har hänt, och kan hända även i framtiden, exempelvis i en kommundel.

Bra att veta:
* Det finns nio partier i Umeå kommunfullmäktige,
* Åtta av dessa vill ha kvar privata utförare inom hemtjänsten – endast V vill egentlige ha bort de privata utförarna,
* Sju av de åtta partier som vill ha kvar privata utförare vill att dessa ska verka inom ramen för LOV (Socialdemokraterna vill upphandla enligt LOU).

Det finns mycket arbete kvar som kan göras för att förbättra hemtjänsten. Detta gäller både den kommunala och den privata. Frågan är nu: Hur långt som vi kan nå inom ramen för LOV.

Jag återkommer i frågan.

 

 

3 kommentarer

VARNING! Skjutning på Ålidhem 12.10 idag tisdag 4 december

Av , , 12 kommentarer 54

Ny skjutning på Ålidhem.

Idag tisdag 4 december klockan 12.10 ägde en ny skjutning rum här på Ålidhem. Skotten kom från två män och var riktade mot en BMW som stod på parkeringen mellan Fysikgränd och Laboratorvägen. Fönstret på bilens förarplats är borta. Enligt ett vittne fanns det ett kulhål i bilfönstret.

Den ena mannen var klädd i en svart jacka, den andre i en kamouflagejacka. De båda männen försvann springande från platsen. Polisen är underrättad. Detta är vad jag vet i nuläget.

Eftersom jag inte vet om de två männen är gripna kan det vara klokt att hålla uppsikt då man rör sig på Ålidhem.

 

skjutning-1 skjutning-2

 

12 kommentarer

Uppdaterad. De som valt privat hemtjänst har ökat från 2 till 54 procent sedan 2007. De 1600 som valt privata utförare ska respekteras, lik- som företagen med personal. Förbätt- ringar kan ske inom ramen för LOV

Av , , 19 kommentarer 71

 

Del ett av tre:
Arbetarpartiet kommer att stå fast vid LOV främst av följande skäl


I.  Det vi uppfattat som avgörande för de brukare /vårdtagare som valt privata utförare inom hemtjänsten är att det är samma välkända och trygga ansikten som kommer in i hemmen.

Detta gäller för såväl barn med vissa funktionshinder som äldre som vill ha så få inne i sin lägenhet som möjligt. Det blir extra ångestladdat om det kommer många, nya, okända, ansikten som ska följa med in på toaletten. I denna situation är vårdtagaren som mest utsatt. Det handlar om att de mest intima bestyren ska klaras av – flera gånger om dagen.

Detta framstår som den kommunala utförarens svagaste punkt. Inte att kommunen skulle ha sämre personal – utan just att de vårdtagare som behöver hjälp med det mest intima inte hinner lära känna den person som är där för att hjälpa. Det är helt uppenbart att kommunen måste bli bättre när det gäller just denna fråga. Om detta råder ingen tvekan.  

 

II.  Rätten för brukaren /vårdtagaren att få behålla vald utförare ska inte ruckas på i onödan.

Detta inkluderar både rätten att välja bort och rätten att få behålla. Det är 1600 som har valt privat eller att stanna hos en tilldelad privat utförare. Brukarnöjdheten för både privata och kommunala ligger på 94 procent. I detta läge vore det förödande att tvinga fram en situation där företagen tvingas säga upp sina anställda och brukare/vårdtagare kastas ut i ovisshet. ”Kommer den utförare som jag har valt att vinna upphandlingen eller tvingas jag börja om från början”, det är den situation som skulle uppstå för brukarna. Och samma situation skulle uppstå för hemtjänstföretagen. Dessa vet inte om de klarar av att ta hem upphandlingen. Det kommer att uppstå ett kaos.

Det är helt sant att privata hemtjänstföretag kan gå i konkurs och också gör det. Men detta har inte hindrat brukare/vårdtagare från att välja privata utförare. Eftersom andelen brukare som har gjort detta val ökade från två procent till 54 procent sedan 2007 har även antalet privata hemtjänstföretag ökat under perioden.

 

III. En avgörande faktor är att det framtida systemet för hemtjänst måste hålla även år 2028 !

Denna faktor har varit avgörande för oss sedan dag ett av denna debatt. Umeå kommun har ett skenande budgetunderskottet. Om de styrande inte får kontroll över underskottet kommer detta att slå mot hemtjänsten men, naturligtvis, även mot övriga omsorger samt mot skola-förskola. Arbetarpartiets huvudbudskap under årets valrörelse handlade om behovet att komma tillrätta med budgetunderskottet. Om detta inte lyckas hotas även kommunens lagstadgade verksamheter. Den prognos som vi grundade, och grundar, detta budskap på kommer direkt från kommunens ekonomiavdelning. Därför känner ALLA partier till de röda siffror som vi talar om. Men det är endast Arbetarpartiet som har tagit sitt ansvar och dragit konsekvenserna av kommunens snabbt försämrade ekonomiska situation. Detta inte endast under valrörelsen, utan även idag, efter valrörelsen.

Det skenande budgetunderskottet beror främst på befolkningsutvecklingen. Men även på ständigt nya skrytbyggen och på att tänkandet hos de som verkligen bestämmer över Umeå kommuns verksamheter är lika svårt att ändra på som det är att gira 180 grader för en supertanker fullastad med olja och som fått upp farten. Det krävs en väldig motkraft för att få de verkliga makthavarna att förstå att kommunens ekonomin inte längre klarar av vård och omsorg, skola-förskola utan att en hel del annat måste prioriteras bort. Det verkar vara extremt svårt att få de som styr denna kommun att fatta följande: prioritering betyder att välja bort  =  avstå ifrån  =  inte satsa = låta bli  =  ge upp ett projekt  =  pengarna räcker inte till allt!

Umeå kommuns försämrade ekonomiska situation handlar, främst, om att andelen umebor som arbetar minskar i förhållande till andelen barn, skolelever och äldre; situationen beror främst på att de som betalar in skatt minskar i förhållande till de som har gjort sig förtjänta av skattemedlen och nu behöver exempelvis hemtjänst och särskilda boenden eller skola-förskola. Den ekonomiska situationen i Umeå kommun kräver att vård och omsorg, skola-förskola måste prioriteras – på bekostnad av annat. Men detta kommer att vara lika svårt att banka in i skallarna på beslutsfattarna hos Socialdemokraterna och Alliansen, hos Vänster- och Miljöpartierna oavsett om hemtjänsten utförs på basis av LOV eller LOU.

Det är hur budgetunderskottet ska fås under kontroll som måste diskuteras på allvar av partierna i kommunfullmäktige. Politikerna ska inte kasta ut kommunen och dess medborgare i en våldsam strid kring LOV vs LOU.

 

Del två av tre:
Saker som måste förbättras

*   Kommunens andel av hemtjänsten måste vara tillräckligt stor för att kunna rycka in och fylla ut det tomrum som skulle uppstå om exempelvis en privat utförare går i konkurs i en kommundel.

En metod att öka sannolikheten att kommunen får behålla en tillräckligt stor andel av brukarna för att klara detta är att förändra ”icke-valsalternativet”. Idag fördelas de brukare /vårdtagare som inte gör ett aktivt val på väldigt många utförare. Brukarna hamnar, grovt räknat, hos kommunen och 18 privata hemtjänstföretag i tur och ordning. Detta innebär att kommunen, i princip, får var 19:e brukare.

Vi vill ändra på detta så att ”icke-valsalternativet” ska bli den kommunala hemtjänsten. En sådan förändring har genomförts i bland annat Stockholms kommun. Och denna förändring har införts inom ramen för LOV.

*   Sedan handlar det om fackliga rättigheter. Vi anser att kommunen ska ställa krav på de privata utförarna när det gäller kollektivavtal eller ”kollektivavtalsliknande villkor”. Men sådana krav ställer Umeå kommun redan idag inom ramen för LOV. Detta har skett ända sedan 2014. Självklart kan fackföreningsfientliga företag startas. Men det finns ett fackförbund, Kommunal, med väldigt många medlemmar som måste ta den striden – om så skulle behövas.

*   En uppgift där kommunen idag fyller en unik funktion handlar om de personer som återfinns inom socialpsykiatrin. Kommunens ambition när det gäller människor ”mitt i livet” är att genom olika former av träning och stöd hjälpa dessa tillbaka på arbets- och bostadsmarknaderna. Ibland kan detta vara ett arbete i uppförsbacke. Det kan vara frestande för en privat utförare att inte ta på sig denna krävande uppgift. Detta särskilt som ett aktivt arbete i sådana situationer kan innebära att slå undan ”marknaden” för sig själv. Detta är ett exempel på när ökad samverkan behövs mellan kommunen och privata utförare.

*   Det handlar om de anställda inom hela äldreomsorgen (både hemtjänst och särskilda boenden): Kommunen måste kunna attrahera tillräckligt många att anställa och dessa måste ha rätt utbildning för att kunna sköta sina arbetsuppgifter. Hemtjänsten skulle behöva minst det som tidigare kallades sjukvårdsbiträden. Och inom särskilda boenden krävs att undersköterskorna får fokusera på vård och omsorg vilket inte kommer att vara möjligt utan lokalvårdare. Det krävs även att en karriärstege införs inom äldreomsorgen. Vi har utvecklat detta på annan plats.

*   Det finns fler frågor som måste tas upp till diskussion. Men ingen av dessa motiverar, i dagsläget, ett byte från LOV till upphandling via LOU. Skulle det i framtiden uppstå sådana brister i den hemtjänst som sköts av privata utförare att de inte kan lösas inom ramen för LOV finns möjligheten kvar att byta till LOU.

Men i dagsläget anser vi att de frågor som behöver tas upp till diskussion ska resas inom ramen för LOV. Vi anser att ”icke-valsalternativet” är en sådan fråga.

Arbetarpartiet kommer att resa denna fråga, och andra frågor, både med fackföreningen Kommunal och med de företag som vi nu kommer att träffa. Men också med övriga partier i Umeå kommunfullmäktige. 

 

Del tre av tre:
Det har varit viktigt för oss i Arbetarpartiet att hålla en klar och tydlig distans till Vänsterpartiet i denna fråga.
Vi kommenterade Vänsterpartiets debattartikel i VK (22/11) i ett svar som publicerade i VK (24/11). I vårt svar betonade vi, bland annat, att Vänsterpartiets attityd innebär att de i praktiken omyndigförklarar de 1600 brukare /vårdtagare som har valt och/eller hållit fast vid privata utförare.

Detta attityd bekräftades även under debatten i fullmäktige (26/11) då Vänsterpartiets fullmäktigeledamot och tidigare ordförande i Umeå, Gudrun Nordborg, fällde följande kommentar:
Jag tycker att det är intressant att man tycker att konkurrens automatiskt skulle medföra ökad kvalitet. Det som utredare och forskning markerar är ju att det handlar om upplevd kvalitet som vi kan mäta om vi går till brukarna”.

Detta innebär att Nordborg nedvärderar brukarnas /vårdtagarnas egna upplevelser.

Det som framkommit i en rad telefonsamtal, mail och på andra vägar är att både föräldrar till barn med funktionsnedsättning, och väldigt många äldre, anser att kvaliteten består i att endast ha ett fåtal välkända personer från hemtjänsten i sin lägenhet. Det har framkommit att många äldre anser att kvalitet just består i att endast behöva be ett litet fåtal om hjälp – särskilt i samband med toalettbesök. Det ska naturligtvis vara de äldre själva som avgör vad som utgör kvalitet i den dagliga hemtjänsten som inte handlar om sjukvård. För många handlar detta, att endast behöva be ett fåtal personer om hjälp i samband med toalettbesök, skillnaden mellan att kunna leva ett värdigt liv eller inte.

Inom Arbetarpartiet delar vi inte den människosyn som Vänsterpartiet och Gudrun Nordborg gör sig till tolk för i VK och i kommunfullmäktige.

 

 

19 kommentarer