UPPDATERAD VERSION med länkar. Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – del ett av tio.

Av , , 1 kommentar 45

Många av er läsare har troligen läst, eller sett på TV, om det jag var utsatt för i lördags. Medias fortsatta intresse idag har gjort att de länkar som jag utlovade i går har dröjt.

Förutom lokala media vill TV 4 Nyhetsmorgon flyga ned mig till Stockholm. Jag sade ja. Det är inte acceptabelt att bli utsatt för det råa hot som jag blev. Det är för övrigt inte rimligt att bli hotad över huvud taget.

Här nere kommer nu länkarna.
De är tre till antalet. Varje länk är skrämmande i sig. Men tagna tillsammans är de tre länkarna mer än skrämmande. De pekar på att om inte du och jag, om inte vi och ni,  tillsammans slår vakt om den sekulära staten och systemet med fria och allmänna val till en riksdag som beslutar om de lagar efter vilket samhället ska styras – då kan det demokratiska samhället komma att hotas. Inte idag. Inte i morgon. Men dagen efter i övermorgon. Bildligt talat. Detta om vi sviker. Och tillåter framväxten av ett parallellsamhälle vars innebörd är att majoritetssamhället styrs av lagar stiftade av riksdagen som utsetts i fria val – samtidigt som en minoritet av islamister tillåts använda sharialagar för att förtrycka den majoritet av muslimer i Sverige som inte vill ha sharialagar.

Vissa kommer att gapa om att jag är en ”alarm-ism”. Andra ur kretsen ”V med vänner” har redan försökt stämpla mig som islamofob och rasist. Inget kunde vara mer fel.

Jag ber er läsare att döma själva. Här följer nu tre länkar. Om du inte redan har läst gårdagens blogg ligger texten kvar under länkarna.

 

Några korta ord om varje länk.

1. Den första länken innehåller ett citat från den socialdemokratiska sidoorganisationen ”Broderskapsrörelsens” tidning från 1998. Alltså bara från året före överenskommelsen ingicks mellan Socialdemokraterna och en – det Muslimska brödraskapet närstående – islamistisk organisation. Citatet fanns på tidningens förstasida och går rakt på – när det gäller hur många väljare S har att hämta bland muslimerna i Sverige. Ingen finess. Bara NAKET röstfiske.
Se länk: http://blogg.vk.se/janhagglund/wp-content/uploads/sites/288/2018/04/Broderskap1998.jpg

 

2. Den andra länken utgörs av en krönika från Sydsvenskan (9 maj 2006). Krönikan kommenterar ett reportage gjort av Uppdrag Granskning där bland annat ovan nämnda citat från den socialdemokratiska tidningen ”broderskap” finns med. Men krönikan från Sydsvenskan nämner även ett annat avslöjande från Uppdrag Granskning. Detta visar ytterligare ett exempel på det NAKNA röstfiske som S ägnade sig åt.
Två dagar före valet 2002 talade dåvarande ordföranden i Sveriges Muslimska Råd (Mahmoud Aldebe) om för deltagarna på fredagsbönen att de skulle rösta på Socialdemokraterna. Detta skedde i den stora moskén på Södermalm i Stockholm!  Du som tycket att namnet Aldebe låter bekant har rätt. Mahmouds fru Ebtisam Aldebe tillhörde de två nämndemän i Solna Tingsrätt som dömde till en misshandlad kvinnas nackdel genom att bland annat hänvisa till att äktenskapet var ingått enligt sharia.
Se länk: https://www.sydsvenskan.se/2006-05-08/hand-i-hand-med-hamas

3. I den tredje länken kan du själva se uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Sveriges Muslimska Råd – en det Muslimska brödraskapet närstående organisation. Här vill jag göra ett betydelsefull tillägg.

Det som började som ett naket röstfiske har sedan dess VIDAREUTVECKLATS. I kampen om den de muslimska rösterna gjorde Socialdemokraterna – och sedan även andra riksdagspartiet – upp med den minoritet av muslimer som utgjordes av islamister och shariaanhängareDet är nämligen dessa – den islamistiska minoriteten - som är organiserade. Och det är med de organiserade som regeringar och kommunstyrelser gör upp. Så fungerar Sverige. ”Ge oss en ombudsman att tala med”!

Den majoritet av muslimer som accepterar det sätt som Sverige styrs på har nämligen ingen anledningar att dra sig undan samhället och organisera sig separat i en strävan att skapa ett parallellsamhälle!

VIDAREUTVECKLINGEN har inneburit att dörren har öppnats – för den islamistiska minoriteten – inte bara till platser i kommuner, landsring och riksdag. I tävlingen om att vinna röster öppnade riksdagspartierna även sina interna strukturer för islamisterna! Så medlemmar i Muslimska brödraskapet, eller islamister som delar deras uttolkning av islam, kunde även infiltrera de olika riksdagspartierna. Omar Mustafa tog sig, för en kort period, in i Socialdemokraternas partistyrelse. Och Mehmed Kaplans interna ställning inom Miljöpartiet slungade denne islamist och shariaanhängare ända in i den svenska regeringen!

I den tredje länken kommer först överenskommelsens NAKNA syfte. Det som resulterade i att dörrarna öppnades när det gäller platser på valsedlarna för islamisterna (som alltså utgör en minoritet av muslimerna i Sverige). Sedan följer en artikel där vår tidning ”Nya Arbetartidningen” kommenterar överenskommelsen. I slutet av vår artikel kan du ladda ned överenskommelsen Mellan S och islamisterna i sin helhet.

Se länk: http://arbetartidningen.se/2016/10/socialdemokraternas-kompromiss-med-islamisterna/

En slutkommentar.
När du har tagit del av innehållet i dessa tre länkar tycker jag att du ska läsa min blogg här nere. Jag tycker absolut att du ska läsa den om du inte redan gjort detta. Men jag vill att du läser om den ett varv till efter att du tagit del av länkarna. Det jag skrivit i bloggen hamnar i ett nytt ljus (eller mörker) mot bakgrund av innehållet i de tre länkarna här ovan.

Fundera sedan på om du håller med mig om att den sekulära staten och det demokratiska samhället kan komma att hotas.
Om inte idag så framöver. Ta dig slutligen en funderare på om du kan fortsätta att stå bredvid som en (orolig) åskådare till händelseutvecklingen. Eller om du vill bidra till försvaret av en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle.
VILL du bidra finns jag endast ett telefonsamtal bort.

- – - – -

Gårdagens blogg

Ingress.
Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt. Den är högst reell. Och den går både att förklara och förstå. Men effekterna är mycket farliga. Vanliga muslimer lämnas nämligen i sticket, liksom kristna från andra länder, medan extrema islamister gynnas.

 

Del I: Överenskommelsen mellan Socialdemokratin och en, det Muslimska brödraskapet närstående, organisation.

Denna överenskommelse utgör det absolut avgörande bidraget till den institutionaliserade politiska fegheten i allmänhet, och till eftergiftspolitiken mot islamister i synnerhet, under de senaste två årtiondena.

Överenskommelsen ingicks år 1999. Den avslöjades av den tidigare socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg. Överenskommelsen ligger idag ute på nätet och är tillgänglig för alla. Den ingicks formellt mellan en sidoorganisation till Socialdemokraterna som då hette Broderskapsrörelsen och idag har bytt namn till ”Socialdemokrater för tro och solidaritet”. Den det Muslimska brödraskapet närstående organisationen hette ”Sveriges Muslimska Råd”.

Göran Persson fick varningar från Carina Hägg och även från andra – men kombinationen av naivitet och viljan att kapa åt sig röster tog överhanden. Det fanns teoretiskt sett uppåt en halv miljon röster att hämta bland muslimerna i Sverige. Detta gjorde att den förre partiledaren och statsministern Göran Persson inte tog varningarna på allvar.

 

Överenskommelsen

Denna gick ut på att det islamistiska nätverket runt det Muslimska brödraskapet skulle påverka sina församlings- och föreningsmedlemmar att rösta på (S) i valen. I utbyte mot detta skulle Socialdemokraterna avstå ett antal platser på valsedlarna till kommuner, landsting och även till riksdag.

Lägg noga märke till detta:
Socialdemokraterna skulle inte avstå dessa platser till duktiga individer som visat sig villiga att arbeta för socialdemokratins värderingar – och som råkade ha en muslimsk tro. Om så vore fallet finns inget att invända. Men så var alltså inte fallet. Överenskommelsens innebörd var att Socialdemokratin avstod ett visst antal platser till den islamistiska organisationen ”Sveriges Muslimska Råd”. Sedan blev det upp till denna organisation att självt – i ett andra steg – fylla de av socialdemokratin ”friställda” platserna med personer som islamisterna i Sveriges Muslimska Råd tyckte var lämpliga. Men vilka dessa var hade egentligen inte (S) med att göra!

 

Det talas numera ofta om krig via proxies (ombud).
Det vi såg i form av denna överenskommelse år 1999 var det omvända – en uppgörelse så ljusskygg att den måste ske via proxies (ombud). Muslimska brödraskapet använde sig av en av sina många nätverksorganisationer. Och Socialdemokraterna använde sig av en av sina sidoorganisationer.

Lägg alltså detta på minnet:
(S) avstod inte platserna på sina valsedlar till individer som först hade visat sig vara beredda att arbeta för socialdemokratins värderingar och som dessutom hade en muslimsk tro. Det hade varit bra gjort. Nej! (S) avstod ett visst antal platser till en, det Muslimska brödraskapet närstående, organisation vid namn Sveriges Muslimska Råd. Sedan kunde denna organisation själva välja ut personer som antingen var med i (eller delade) det Muslimska brödraskapets islamistiska tolkning av islam.

Kom ihåg: islamisterna utgör en minoritet av Sveriges muslimer. Uppgörelsen mellan (S) och det Muslimska brödraskapet närstående gav denna minoritet av islamister ett väldigt inflytande över alla muslimer i Sverige. Vid tiden för uppgörelsen (1999) kan agerandet från Socialdemokratin fortfarande skyllas på bristande kunskap och på röstfiske (även om detta är allvarligt nog. Men idag är situationen värre. Idag finns det en strömning inom socialdemokraterna som arbetar aktivt FÖR islamisterna. Vi ska återkomma till dessa islamistiska medlöpare i framtida bloggar.

Islamisternas tolkning av islam syftar till att återskapa ett nytt kalifat. Detta innebär att det Muslimska brödraskapet har samma mål som den Islamiska Staten! Skillnaden är att Muslimska brödraskapet arbetar långsiktigt. De använder inte våld. Inte i Europa. Inte idag.

 

                                                          Fungerade uppgörelsen? Absolut Ja.

Under en lång tid fungerade uppgörelsen för båda parter. Socialdemokraterna hade köpt sig (ja, just det, köpt sig) en många röster. Låt oss nämna några helt osannolika valresultat bland annat i Malmö i samband med valen närmast uppgörelsen. Det vinns valdistrikt i Malmö där S fick nästa uppåt 90 procent av rösterna. Detta sammanföll inte sällan med att den allmänna röstbenägenheten i dessa valdistrikt var låg. Så islamisterna kunde mobilisera medborgare som ofta befann sig i utanförskap och inte deltog i allmänna val till att gå och rösta – på socialdemokraterna. Det var nästan som att återföda kollektivanslutningen. Nästan.

För då andra partier insåg vad som skett började dessa göra detsamma som Socialdemokraterna. Detta gynnade ju de islamister som stod det Muslimska brödraskapet nära. Konkurrensen om muslimernas röster ökade.

Resultat: islamisterna kunde ”ta mer betalt” i form av krav på antalet platser på olika valsedlar (riksdag, landsting och kommun) desto fler riksdagspartier som började delta i budgivningen för att islamisterna skulle påverka församlingsmedlemmar, och folk runt omkring dessa, hur de skulle rösta.

 

Den största triumfen

Islamisterna satsade inte endast på att komma in i kommuner, landsting och riksdag på denna sätt. De satsade även på att ta sig in i de olika riksdagspartiernas ledningar. En islamist, Omar Mustafa, kom ända in i Socialdemokraternas partistyrelse. (men där tog det stopp – och han tvingades avgå).

 

Men den ojämförligt största triumfen var att islamisterna till och med lyckades få in en representant i den själva regeringen! Jag syftar på den före detta bostadsministern Mehmet Kaplan. Han kom in i regeringen via det av snäll-ism och naivitet starkt präglade  Miljöpartiet.

 

Misstroendevotum hade varit på sin plats

En islamist (sharia-anhängare) i regeringen utgjorde ett monumentalt nederlag för hela det politiska systemet i Sverige. Detta borde ha lett till ett misstroendevotum mot hela regeringen.

Men eftersom alltför många av riksdagspartierna hade deltagit i ”budgivningen” – lovat bort både platser på valsedlar samt positioner inom de egna interna partistrukturerna – och därför själva hade smutsiga händer så hände nästan ingenting.

Ta Centern. De har ”berikat” rättssystemet i Solna genom att släppa in två sharia-anhängare i Tingsrätten. Des två centerpartiska sharia-anhängarna som har infiltrerat rättsväsendet har backats upp av en annan nämndeman, från Sundbyberg, som är miljöpartist och heter Robert Ahl. Denna Robert Ahl är vice ordförande i Stadsmiljö- och tekniska nämnden hemma i Sundbyberg. Men det finns även exempel på att islamistiska sharia-anhängare tagit sig fram inom Moderaterna. En tog sig till och med in i riksdagen. I Frankrike hade ett antal huvuden fått rulla … rent politiskt sett.

Så ni läsare förstår säkert vad jag menar med att överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och de islamister som står Muslimska brödraskapet nära har bidragit till den politiska fegheten i Sverige. När det avslöjades att Mehmet Kaplan var islamist och hade kontakter med president Erdogan i Turkiet (vars parti utgör det Muslimska brödraskapets politiska gren i detta land) hade det varit på sin plats med ett misstroendevotum mot en så aningslös regering.

Men detta skedde inte.
För ”budgivningen” på de muslimska rösterna till islamisterna – liksom löften till islamisterna om platser inom partiernas egna strukturer – hade gjort att de alla var delaktiga i vad som håller på att utvecklas till att bli ett hot mot den sekulära staten och det demokratiska samhället.

 

Och därför denna – den politiska feghetens – dånande tystnad

Det borde ha blivit ett misstroendevotum då Mehmet Kaplan avslöjades. I Sverige hotas det med misstroendevotum för både för lite och för stort – men inte i detta katastrofala fall.Skälet är att de allihopa hade smutsiga händer. Men helheten av detta blev en kollektiv feghet av monumentala mått.
En minister i den svenska regeringen som stod president Erdogan i Turkiet än statsminister Stefan Löfven; en svensk minister som var islamist och därmed satte sharialagar högre än systemet med allmänna och fria en lagstiftande församling (riksdagen) som stiftar lagar och utser regeringsbildare.

När något sådant avslöjas, utan att det får omvälvande konsekvenser både för regering och en rad enskilda riksdagspartier, då har vi fått ett inslag som präglas av en ondskefull politisk feghet.

En farlig politisk feghet.

1 kommentar

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt. Del ett av tio.

Av , , 9 kommentarer 60

Jag utsattes för ett hot igår då jag talade på Rådhustorget. Jag har agerat politiskt med mikrofon i hand under 35 år – men aldrig tidigare känt mig nödsakat att tillkalla polis. Därför kom Del I i serien om politisk feghet senare än tänkt var.

URSÄKTA.

 

Ingress.
Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt. Den är högst reell. Och den går både att förklara och förstå. Men effekterna är mycket farliga. Vanliga muslimer lämnas nämligen i sticket, liksom kristna från andra länder, medan extrema islamister gynnas.

 

Del I: Överenskommelsen mellan Socialdemokratin och en, det Muslimska brödraskapet närstående, organisation.

Denna överenskommelse utgör det absolut avgörande bidraget till den institutionaliserade politiska fegheten i allmänhet, och till eftergiftspolitiken mot islamister i synnerhet, under de senaste två årtiondena.

Överenskommelsen ingicks år 1999. Den avslöjades av den tidigare socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg. Överenskommelsen ligger idag ute på nätet och är tillgänglig för alla. Den ingicks formellt mellan en sidoorganisation till Socialdemokraterna som då hette Broderskapsrörelsen och idag har bytt namn till ”Socialdemokrater för tro och solidaritet”. Den det Muslimska brödraskapet närstående organisationen hette ”Sveriges Muslimska Råd”.

Göran Persson fick varningar från Carina Hägg och även från andra – men kombinationen av naivitet och viljan att kapa åt sig röster tog överhanden. Det fanns teoretiskt sett uppåt en halv miljon röster att hämta bland muslimerna i Sverige. Detta gjorde att den förre partiledaren och statsministern Göran Persson inte tog varningarna på allvar.

 

Överenskommelsen

Denna gick ut på att det islamistiska nätverket runt det Muslimska brödraskapet skulle påverka sina församlings- och föreningsmedlemmar att rösta på (S) i valen. I utbyte mot detta skulle Socialdemokraterna avstå ett antal platser på valsedlarna till kommuner, landsting och även till riksdag.

Lägg noga märke till detta:
Socialdemokraterna skulle inte avstå dessa platser till duktiga individer som visat sig villiga att arbeta för socialdemokratins värderingar – och som råkade ha en muslimsk tro. Om så vore fallet finns inget att invända. Men så var alltså inte fallet. Överenskommelsens innebörd var att Socialdemokratin avstod ett visst antal platser till den islamistiska organisationen ”Sveriges Muslimska Råd”. Sedan blev det upp till denna organisation att självt – i ett andra steg – fylla de av socialdemokratin ”friställda” platserna med personer som islamisterna i Sveriges Muslimska Råd tyckte var lämpliga. Men vilka dessa var hade egentligen inte (S) med att göra!

 

Det talas numera ofta om krig via proxies (ombud).
Det vi såg i form av denna överenskommelse år 1999 var det omvända – en uppgörelse så ljusskygg att den måste ske via proxies (ombud). Muslimska brödraskapet använde sig av en av sina många nätverksorganisationer. Och Socialdemokraterna använde sig av en av sina sidoorganisationer.

Lägg alltså detta på minnet:
(S) avstod inte platserna på sina valsedlar till individer som först hade visat sig vara beredda att arbeta för socialdemokratins värderingar och som dessutom hade en muslimsk tro. Det hade varit bra gjort. Nej! (S) avstod ett visst antal platser till en, det Muslimska brödraskapet närstående, organisation vid namn Sveriges Muslimska Råd. Sedan kunde denna organisation själva välja ut personer som antingen var med i (eller delade) det Muslimska brödraskapets islamistiska tolkning av islam.

Kom ihåg: islamisterna utgör en minoritet av Sveriges muslimer. Uppgörelsen mellan (S) och det Muslimska brödraskapet närstående gav denna minoritet av islamister ett väldigt inflytande över alla muslimer i Sverige. Vid tiden för uppgörelsen (1999) kan agerandet från Socialdemokratin fortfarande skyllas på bristande kunskap och på röstfiske (även om detta är allvarligt nog. Men idag är situationen värre. Idag finns det en strömning inom socialdemokraterna som arbetar aktivt FÖR islamisterna. Vi ska återkomma till dessa islamistiska medlöpare i framtida bloggar.

Islamisternas tolkning av islam syftar till att återskapa ett nytt kalifat. Detta innebär att det Muslimska brödraskapet har samma mål som den Islamiska Staten! Skillnaden är att Muslimska brödraskapet arbetar långsiktigt. De använder inte våld. Inte i Europa. Inte idag.

 

                                                          Fungerade uppgörelsen? Absolut Ja.

Under en lång tid fungerade uppgörelsen för båda parter. Socialdemokraterna hade köpt sig (ja, just det, köpt sig) en många röster. Låt oss nämna några helt osannolika valresultat bland annat i Malmö i samband med valen närmast uppgörelsen. Det vinns valdistrikt i Malmö där S fick nästa uppåt 90 procent av rösterna. Detta sammanföll inte sällan med att den allmänna röstbenägenheten i dessa valdistrikt var låg. Så islamisterna kunde mobilisera medborgare som ofta befann sig i utanförskap och inte deltog i allmänna val till att gå och rösta – på socialdemokraterna. Det var nästan som att återföda kollektivanslutningen. Nästan.

För då andra partier insåg vad som skett började dessa göra detsamma som Socialdemokraterna. Detta gynnade ju de islamister som stod det Muslimska brödraskapet nära. Konkurrensen om muslimernas röster ökade.

Resultat: islamisterna kunde ”ta mer betalt” i form av krav på antalet platser på olika valsedlar (riksdag, landsting och kommun) desto fler riksdagspartier som började delta i budgivningen för att islamisterna skulle påverka församlingsmedlemmar, och folk runt omkring dessa, hur de skulle rösta.

 

Den största triumfen

Islamisterna satsade inte endast på att komma in i kommuner, landsting och riksdag på denna sätt. De satsade även på att ta sig in i de olika riksdagspartiernas ledningar. En islamist, Omar Mustafa, kom ända in i Socialdemokraternas partistyrelse. (men där tog det stopp – och han tvingades avgå).

 

Men den ojämförligt största triumfen var att islamisterna till och med lyckades få in en representant i den själva regeringen! Jag syftar på den före detta bostadsministern Mehmet Kaplan. Han kom in i regeringen via det av snäll-ism och naivitet starkt präglade  Miljöpartiet.

 

Misstroendevotum hade varit på sin plats

En islamist (sharia-anhängare) i regeringen utgjorde ett monumentalt nederlag för hela det politiska systemet i Sverige. Detta borde ha lett till ett misstroendevotum mot hela regeringen.

Men eftersom alltför många av riksdagspartierna hade deltagit i ”budgivningen” – lovat bort både platser på valsedlar samt positioner inom de egna interna partistrukturerna – och därför själva hade smutsiga händer så hände nästan ingenting.

Ta Centern. De har ”berikat” rättssystemet i Solna genom att släppa in två sharia-anhängare i Tingsrätten. Des två centerpartiska sharia-anhängarna som har infiltrerat rättsväsendet har backats upp av en annan nämndeman, från Sundbyberg, som är miljöpartist och heter Robert Ahl. Denna Robert Ahl är vice ordförande i Stadsmiljö- och tekniska nämnden hemma i Sundbyberg. Men det finns även exempel på att islamistiska sharia-anhängare tagit sig fram inom Moderaterna. En tog sig till och med in i riksdagen. I Frankrike hade ett antal huvuden fått rulla … rent politiskt sett.

Så ni läsare förstår säkert vad jag menar med att överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och de islamister som står Muslimska brödraskapet nära har bidragit till den politiska fegheten i Sverige. När det avslöjades att Mehmet Kaplan var islamist och hade kontakter med president Erdogan i Turkiet (vars parti utgör det Muslimska brödraskapets politiska gren i detta land) hade det varit på sin plats med ett misstroendevotum mot en så aningslös regering.

Men detta skedde inte.
För ”budgivningen” på de muslimska rösterna till islamisterna – liksom löften till islamisterna om platser inom partiernas egna strukturer – hade gjort att de alla var delaktiga i vad som håller på att utvecklas till att bli ett hot mot den sekulära staten och det demokratiska samhället.

 

Och därför denna – den politiska feghetens – dånande tystnad

Det borde ha blivit ett misstroendevotum då Mehmet Kaplan avslöjades. I Sverige hotas det med misstroendevotum för både för lite och för stort – men inte i detta katastrofala fall.Skälet är att de allihopa hade smutsiga händer. Men helheten av detta blev en kollektiv feghet av monumentala mått.
En minister i den svenska regeringen som stod president Erdogan i Turkiet än statsminister Stefan Löfven; en svensk minister som var islamist och därmed satte sharialagar högre än systemet med allmänna och fria en lagstiftande församling (riksdagen) som stiftar lagar och utser regeringsbildare.

När något sådant avslöjas, utan att det får omvälvande konsekvenser både för regering och en rad enskilda riksdagspartier, då har vi fått ett inslag som präglas av en ondskefull politisk feghet.

En farlig politisk feghet.

 

PS. Egentligen skulle jag ha lagt ut lite länkar som hjälper dig, käre läsare, att själv studera överenskommelsen mellan Socialdemokraterna och den Muslimska brödraskapet närstående organisationen. Men det som hände på torget igår gör att media har velat nå mig. Därför kommer länkarna i morgon. DS.

9 kommentarer

Jag kommer att publicera en serie artiklar om svensk politisk feghet som innebär att vanliga muslimer lämnas i sticket, liksom kristna från utlandet, medan extrema islamister gynnas. Hans Lindberg kommer inte undan att han vek ned sig för Abu Muadh

Av , , 6 kommentarer 74

Vanliga muslimer lämnas i sticket – men extrema islamister gynnas

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt.
Fegheten är högst reell och går både att förklara och förstå. I en rad fall har svenska politiker och myndigheter gett efter när de har utsatts för press från islamister. Myndigheterna har inte satt stopp för månggiften och barnäktenskap – om de ingåtts innan parterna kom till Sverige. Politiker och myndigheter saknar helt enkelt den nödvändiga moraliska styrka som krävs för att kunna sätta ned foten och säga Nej – i Sverige gäller svenska lagar och inte sharia.

Till detta kommer att det finns nära kopplingar mellan å ena sidan exempelvis Socialdemokraterna och Miljöpartiet, å andra sidan Muslimska brödraskapet via buffertorganisationer. Tyvärr.

Jag tänker publicera tio blogginlägg i rad. De är redan skrivna och kommer därför på utlovad dag – och inte dagen efter.

Det blir ett blogginlägg varannan dag under tre veckor. Det första kommer på söndag 8 april.

Vissa saker kommer de som läst mina blogginlägg att känna igen – fast nu kommer resonemangen att vara mer bearbetade. Annat material kommer att vara nytt. Det viktiga i serien blir HELHETEN.

Det finns tre skäl till att jag skriver denna serie av artiklar.

* Det första skälet är att vanliga muslimer lämnas i sticket – samt även kristna som kommit till Sverige från andra länder – medan extrema islamister gynnas,

* Det andra skälet är Socialdemokraternas agerande – för även deras brist på agerande utgör ett agerande – i samband med att Abu Muadh kom till Umeå och förläste nu i mars samt därförinnan Hussein Halawa före honom.

Någon eller några måste dra en gräns – och visa att det finns de som kommer att ta den nödvändiga debatten med det partiliknande Muslimska brödraskapet och alla dess sidoorganisationer samt medlöpare inom svenska riksdagspartier.

Saknar andra folkvalda mod kommer jag och det parti jag tillhör att dra denna gräns. Vi är ju inte ensamma. Vi vet att vi har en majoritet bakom oss – den finns bara inte inne Umeå kommunfullmäktige. Och de som vill ansluta sig vet numera var de ska vända sig.

* Det tredje skälet är de övriga partiernas agerande i Umeå kommunfullmäktige – som faktiskt chockerade mig. Det var ingen överraskning att Vänster- och Miljöpartierna skulle motarbeta varje handling som pekar ut islamisternas fruktansvärda angrepp på kvinnor, barn, homosexuella samt de förhärligande av martyrdöden som bidragit till den atmosfär som underlättat rekrytering till Islamiska Staten.

V och MP räds all debatt som gäller frågor som innebär kamp mot hedersförtryck och islamism. Vänsterpartiets förre ordförande i Umeå sade under en debatt i fullmäktige att det gynnade rasisterna – bara att frågan om hedersförtryck diskuterades ! Det börjar också bli känt att Miljöpartiet samt Schvänstern (V-påverkade sossar) så gott som alltid håller med V – just i dessa frågor.

Men varför agerade inte gruppledarna för M, C, KD och L?

 

Det enda stödet, i den egentliga debatten, kom från en modig kvinnlig liberal som länge varit engagerad i kampen mot både hedersförtryck och islamism. Oklart är dock om hon har sin gruppledare inom Liberalerna i Umeå med sig. Jag saknade alltså Anders Ågren, Mattias Larsson, Veronica Kerr samt Peder Westerberg (M, C, KD och L). Men jag gladde mig desto mer åt Ulrica Westerlund (L).

Delvis gladde jag mig även åt Ari Leinonen.
Leinonen tillhör en av de tre falanger inom S – den som jag kallar ”de insiktsfulla”. Varför jag bara gladde mig delvis åt det Ari Leinonen sa i talarstolen var att han, i slutänden, höll med Hans Lindberg – som tillhör (S)trutsfalangen inom S – om att inget kunde göras. Utom att skriva ett brev.

 

Jag är fruktansvärt besviken på kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S). Han gjorde ingenting åt islamisten Abu Muadh då denne kom till Umeå för att hålla föredrag den 10 – 11 mars.

Lindberg gjorde inget trots att jag, redan för över ett år sedan, berättat för honom om tidigare besök i Umeå från Hussein Halawa – en extrem islamist som anser att det kan vara rätt att döda homosexuella (om dessa påverkar andra att bli homosexuella). Lindberg hade haft över ett år på sig att förhindra kommunalt stöd till personer och föreningar som missbrukar yttrandefriheten på detta fruktansvärda sätt. Över ett år – utan att göra någonting!

Hans Lindberg – regeringschef för Umeå kommun – har hittills alltid använd en kombination av de två metoder som brukar tillskrivas strutsar och gäss. När det stormar stoppar han huvudet i sanden – till dess att han tror att ”faran är över”. Han låtsas också alltid att det är bra väder – även om regnet öser ned (det vill säga Lindberg agerar som en gås – som vattnet bara rinner av).

Men, Hans Lindberg, dessa metoder är inte acceptabla i frågor som handlar om:
*demokratin – kontra avskaffande av demokratin,
* liv – kontra död.

Det kommer inte att fungera att agera som en struts – eller en gås. Inte denna gång.

 

Någon eller några måste dra en gräns – och angripa de som representerar den oacceptabla politiska fegheten.
Därför denna serie artiklar om orsakerna till den svenska politiska feghet som Hans Lindberg utgör en del av. Tillsammans med två av tre falanger inom S – Schvänstern och övriga (S)trutsar.

V och MP utgör feghetens apostlar när det gäller islamism. Dessa båda partier drar sig aldrig för att svika vanliga muslimer eller kristna från utlandet – som också drabbas av extrema islamister.
Frågan är: Var står partierna i Alliansen i Umeå?

 

Del I i serien av artiklar om källorna till den svenska politiska fegheten börjar i morgon söndag 8 april. Sedan kommer alltså del II på tisdag den 10 april, del III på torsdag den 12 april, och så vidare.

Jag har tagit till mig av kritiken och ska därför inte skriva så långa bloggar. Mina inlägg kommer att vara kortare.

Men desto hårdare.

 

 

 

 

 

6 kommentarer

UPPDATERAD VERSION av del 2 i fullmäktigerapporten. Vilka bekämpar islamisternas parallellsamhälle och vilka sviker. NYA INSLAG om S passivitet och de skrämmande frågor som väcks

Av , , 16 kommentarer 64

Jag är så upprörd att jag ska publicera en artikelserie på denna blogg om den institutionaliserade svenska politiska fegheten.

Förord.
Debatten i fullmäktige 26/3 handlade dels om Abu Muadh, dels om den förening som inbjudit honom och tidigare även imamen Hussein Halawa. Debatten utgick, som sig bör, från de frågor som vi i Arbetarpartiet hade ställt.

Dessa frågor var:
1. Ska Umeå kommun upplåta lokaler åt en person som sprider sådana värderingar?
2. Ska Umeå kommun betala ut ekonomiskt stöd till en förening som tar hit sådana föreläsare?
3. Ska Umeå kommun hålla en sådan förening med lokal?

 

Avsnitt A.
Finns det en motsatsställning mellan fria demokratiska val och sharia – eller inte?

I första delen av rapporten, påbörjad i lördags, berättade jag både om vad dessa två imamer står för. Men också om Arbetarpartiets tidigare kontakter med Islamiska Föreningen i Västerbotten. Jag vill att alla – medlemmarna i vårt parti och islamiska föreningen samt läsarna av denna blogg – ska förstå att vi menar allvar när vi i artikel efter artikel skriver att vi ser en majoritet av muslimerna i Sverige som våra allierade i den kamp vi för mot islamisterna.

Vad menar vi då med islamister?

Idag styrs landet via de lagar som beslutas i den lagstiftande församling som kallas riksdag i Sverige (parlament i Storbritannien och förbundsdag i Tyskland). Lagarna som styr landet stiftas alltså av den riksdag som är utsedd genom fria val. De vi anser vara våra allierade är den majoritet av muslimer som liksom vi stöder denna ordning. I grunden bygger den på en tro på att människan kan styra sig själv. Detta i ”upplysningens” tradition vars barn både liberalismen och socialismen utgör.

Med islamister avser vi de som vill införa sharialagar i Sverige. Detta innebär tron på en gudomlig rättsskipning. Grunden till denna utgörs av 350 verser ur Koranen – islams heliga bok som anses ha berättas för profeten Muhammed av Allah via ängeln Gabriel. Förutom dessa verser ur Koranen bygger sharialagarna även på profetens sunna (hans uttalanden och gärningar nedtecknade som berättelser). Det är på denna grund som ett prästerskap, som utses av tidigare präster, ska stifta de lagar som styr samhället.

Dessa två system kan inte samexistera. Därför arbetar idag islamisterna, främst i form av det Muslimska brödraskapet, för att skapa ett parallellsamhälle i Europas länder. Detta för att skydda muslimerna från inflytandet från de länder som styrs via fria val till en lagstiftande församling som riksdagen. Islamisterna i det muslimska brödraskapet vill skydda människor från den svenska majoritetsbefolkningens inflytande.

 

Avsnitt B.
Debatten handlade om att bekämpade idén om ett parallellsamhälle – eller inte.

På ytan handlade debatten om de tre frågorna vi ställde.
Men det sätt som olika partier, och som olika representanter för partierna, agerade hade helt och hållet att göra med följande två frågor:

I. vilka vill slå vakt om det system som vi har idag, med fria val till en lagstiftande riksdag, för alla i Sverige och därmed avvisa alla tankar på sharialagar och ett parallellsamhälle, och vilka uttalade inte sitt stöd till de fria valen – i motsatsställning till prästvälde och sharialagar?

II. vilka erkände att det finns islamister som systematiskt arbetar för ett parallellsamhälle där sharialagar ska gälla för den del av Sveriges befolkning som kommer från huvudsakligen muslimska länder – och vilka erkände inte att det finns islamister som arbetar för ett parallellsamhälle?

 

Den första frågan är naturligtvis beroende av det andra. De som inte erkänner att det existerar islamister som:

1. infiltrerar rättssystemet – som exempelvis i Solna,

2. infiltrerar de politiska partierna – och tar sig ända in i regeringen som Mehmet Kaplan

3. praktiserar månggifte, och vill att majoritetssamhället ska acceptera detta,

4. praktiserar barnäktenskap, och vill att majoritetssamhället ska acceptera detta,

5. ställer krav på separata tider för män och kvinnor på badhusen, och kräver acceptans,

6. kräver en statligt finansierad högskoleutbildning, för bl a imamer, och kräver acceptans,

7. kräver stopp för att manliga förskollärare ska få byta blöjor på flickor, som kan bli orena, och kräver acceptans – vad annars.

De som inte inser att kravet på

8. böneutrop ingår i en allmän offensiv från islamisternas sida, som ett av de övriga sju exempel jag just räknat upp …

… är inget att räkna med när det gäller försvaret av:
att  lagarna som bestämmer hur Sverige ska styras stiftas av riksdagen – som utses i fria val.
att  alla i Sverige – oavsett om de tillhör majoritetsbefolkningen eller kommer från ett muslimskt land -  ska omfattas av samma lagar och samma principer för lagstiftningen.

Det sätt på vilket partierna, och dess representanter, besvarade de tre frågorna hade helt och hållet att göra om de erkänner att det finns islamister som arbetar för ett parallellsamhälle som ska styras av sharialagar – eller om de inte erkänner att det finns islamister som arbetar för parallellsamhällen som ska styras efter sharialagar.

Hur partierna och deras debattörer tog sig an de ursprungliga tre frågorna speglade på ett tydligt sätt om de insåg att det krävs en kamp mot de islamister som strävar efter ett parallellsamhälle – eller inte. Och enligt min åsikt är det på denna grund som insatserna från partierna och deras representanter ska bedömas när det gäller fullmäktige den 26/3!

 

Avsnitt C.
Skulle Muslimska brödraskapets medlemmar avrättas – Nej, anser Arbetarpartiet!

innan jag går vidare vill jag komplettera det jag skrev om igår, rörande Arbetarpartiets tidigare relationer
med Islamiska Föreningen i Västerbotten. Den senaste gången som jag erbjöds att komma till denna förening var år 2013 eller 2014. Det handlade om att vi tänkte genomföra en protest mot att nära 700 dödsdomar hade utfärdats mot medlemmar i Muslimska brödraskapet i Egypten. Däribland mot den förre presidenten Muhammad Mursi.

Alla som har läst mina blogginlägg vet att vi i Arbetarpartiet ser just det Muslimska brödraskapets som huvudkraften bakom de islamister som driver på för sharialagar och ett parallellsamhälle – i Sverige och i många andra europeiska länder. ”Brödraskapet” är våra uttalade politiska motståndare. Men detta innebar inte att vi accepterar massavrättningar av dess medlemmar. Vi skulle inte heller acceptera massavrättningar av moderaternas partikamrater utomlands.
Därför genomförde vi en protest på Rådhustorget mot verkställandet av dödsdomarna mot Muslimska brödraskapets medlemmar i Egypten. En protest till vilken vi alltså inbjöd medlemmarna i Islamiska Föreningen i Västerbotten.

Tyvärr ledde min inbjudan detta till att en minoritet av föreningens medlemmar blev fruktansvärt upprörda – och arga på mig. Andra blev glada över inbjudan. Och ytterligare andra bad om ursäkt för de som hade skrikit ut sin ilska mot mig. Jag tog inte illa vid mig. Ledningen för Islamiska Föreningen i Västerbotten visste vilken inbjudan som jag skulle framföra och de var positiva till denna. De var också olyckliga över de ilskna utbrott som kom från en del av dess medlemmar. Själv vet jag inte vad som låg bakom och vill inte spekulera.

Vårt torgmöte gick ut på att upplysa den egyptiska ambassaden i Sverige om att det finns de som protesterar mot de annonserade massavrättningarna av ”brödraskapets” medlemmar. Och det var alltså till detta offentliga torgmöte som vi inbjöd IFV:s medlemmar. Och vissa, inte många, kom till detta offentliga möte mot massavrättningar. Det betyder inte att vi tror att de som inte kom ville att ”brödraskapets” medlemmar skulle avrättas. Det handlade om nästan 700 dödsdomar. Bland de dödsdömda fanns alltså den tidigare presidenten Muhammad Mursi

Med detta vill jag understryka två saker:
att  vi har haft ett långvarigt utbyte i form av ömsesidiga inbjudningar med Islamiska Föreningen i Västerbotten (IFV),

att  Arbetarpartiet inbjöd IFV:s medlemmar att delta i en protest här i Umeå mot hotande massavrättningar av medlemmar i Muslimska Brödraskapet i Egypten år 2013 eller (troligen) år 2014.

 

Avsnitt D. Muslimska brödraskapet bör anses vara ett politiskt parti – och vi uppmanar dem att vara ärliga nog och framträda som ett sådant

Vi har under mer än två årtionden arbetat aktivt för att Islamiska Föreningen i Västerbotten och dess medlemmar ska utgöra en del av samhällslivet här i Umeå. Det är mer än övriga partier i Umeå kommunfullmäktige kan säga. Men vi kan samtidigt kritisera det Muslimska brödraskapet. Det bästa sättet att beskriva det Muslimska brödraskapet på är att jämföra det med ett – extremt – politiskt parti. Och sådana partier kritiserar vi varje dag!

När det gäller den Islamiska Föreningen i Västerbotten har den, vilket dess inbjudningar till imamer som Abu Muadh och Hussein Halawa visar, blivit en extrem religiös församling. DETTA BEKLAGAR VI MYCKET. Men vi kommer inte att avstå ifrån att kritiserar denna församling endast för att den är islamistisk. Naturligtvis inte. Vi kommer att kritisera IFV på samma sätt som vi har kritiserat kristna religiösa församlingar, exempelvis Livets Ord, och extrema judiska bosättare i Palestina, genom alla årtionden.

Arbetarpartiet tillhör inte den sanslöst handfallna huvudfåra i svensk politik som inte förmår göra något – utom att slå till reträtt – bara för att ett politiskt parti eller en religiös församling använder namnet ”muslimska” eller ”islamisk” i namnet på ett parti eller församling.

Kanske skulle det vara lättare för fler partier, deras olika falanger och representanter i Umeå kommunfullmäktige att fatta vad som är vad om de insåg att Muslimska brödraskapet kan jämföras med ett politiskt parti och Islamiska Föreningen i Västerbotten med en extrem religiös församling.

Vi i Arbetarpartiet ser Muslimska Brödraskapet som en extrem politisk motståndare som vill avskaffa den politiska demokratin för delar av befolkningen i Sverige och påtvinga dessa en form av religiös diktatur. Den som vill ha något att jämföra med kan studera utvecklingen i Turkiet under president Recep Tayyip Erdogan. Den tidigare bostadsministern Mehmet Kaplan stod, enligt min mening, närmare Erdogan, än Stefan Löfven.

Arbetarpartiets metod är därför att peka ut PARTIET det Muslimska Brödraskapet – och tvinga fram en debatt med dess anhängare. Detta anser vissa ”till vänster” vara rasism. Vi själva anser att vi slår vakt om de demokratiska fri- och rättigheterna. Alldeles speciellt för människor som kommer från muslimska länder. Samt att denna ”vänster” alldeles särskilt sviker kvinnor och barn som kommer från dessa länder.

Som privatperson lyckades ja, tillsammans med två andra privatpersoner, tvinga ut ”brödraskapet” i en politisk debatt i samband med att ”brödraskapets” motsvarighet till studiet förbundet ABF – nämligen studieförbundet Ibn Rushd – försökte stoppa en föreläsning som jag var med om att arrangera tillsammans med de två andra privatpersonerna och ett annat studieförbund. Jag ser detta som en stor framgång, att lyckas tvinga ut Ibn Rusdh / Muslimska Brödraskapet i en debatt, efter allt de gjort i mörkret för att stoppa ett offentligt seminarium på Umeå universitet med en erkänd forskare.

Men, ändå, demonstrerar till ”brödraskapets” försvar då deras medlemmar döms till massavrättningar. Vi anser inte att Muslimska brödraskapets anhängare ska dödas.

 

Avsnitt E: Vilka yttrade sig i debatten i Umeå kommunfullmäktige den 26/3?

(S)trutsarna inom S backade ur. Helt. Sade inte ett ord.

De insiktsfulla inom (S) fick ta över. Och gjorde som vi förväntat. Deras händer var bundna – inget kunde göras. Men vi fick i alla fall beröm. Representanten för De insiktsfulla inom (S) sade var att vi i Arbetarpartiet tog ett stort ansvar genom att resa dessa svåra men viktiga frågor – om Abu Muadhs åsikter samt om hur en förening skulle behandlas som gång på gång tar hit denna typ av predikant. Representanten sade vidare att Socialdemokraterna höll med oss när det gällde predikantens åsikter och det olämpliga i att inbjuda sådana. Men, men, men, de inte kunde inte göra något.

De kunde inte göra något varken då det gäller inbjudningen av Abu Muadh eller Husseini Halawa. Inte heller kunde de göra något åt IFV som bjudit in dessa imamer. Men, vi fick veta att en representant för (S)trutsarna inom S hade skrivit ett brev till justitieministern och bett denne att se över rättsläget i dessa frågor. Så att något kan göras – i framtiden. Jag sammanfattar vad representanten för De insiktsfulla inom (S) sa för hela partiets räkning – och lägger till min egen slutsats:
a) bra att ni i Arbetarpartiet tog upp frågan,
b) vi håller med er om Abu Muadhs åsikter,
c) vi kan inte göra något – utom att skriva brev.

Men det finns ingen som helst garanti att detta brev blir behandlat före valet. Och efter valet är kanske S borta ur regeringsbilden. De insiktfulla inom S tillhörde i alla fall inte våra motståndare. Synd bara att de endast utgör en falang av tre inom S – och inte den starkaste.

Min kommentar: för sent och för lite.

Liberal kämpe: En kvinnlig representant, känd för sitt engagemang mot hedersförtryck och islamism, gav oss stöd. Hon gjorde ett påpekade som (på ett ungefär) gick ut på att Socialdemokraternas ledare Hans Lindberg, och hans parti, åtminstone kunde ha tagit avstånd -via sin blogg eller via ett pressmedelande – från Abu Muadhs åsikter och det olämpliga i att inbjuda honom. Det enda som Socialdemokraterna dittills hade gjort var att peka på vad det inte kunde göra.
Ungefär så uttryckte sig denna kvinnliga liberala kämpe.
Min kommentar: Så rätt, så rätt.
Jag hoppas bara att hon representerar hela det Liberala partiet i Umeå. Det är nämligen hon som ensam får dra hela lasset när det gäller frågor som har med hedersförtryck och islamism att göra – då dessa debatteras i fullmäktige. Gruppledaren i Liberalerna lyser alltid med sin frånvaro när dessa frågor debatteras i fullmäktige. Tyvärr.

 

Avsnitt F: Nu över till en översikt av våra aktiva motståndare

Ett uppvärmande förord alltså om aktörerna i debatten.
-Vänsterpartiet: Ständigt islamisternas bästa vänner – ständiga svikare när det gäller de vanliga muslimernas intressen. Ständigt påpekande att det gynnar rasisterna om fullmäktige ens diskuterar hedersförtryck -  ständiga svikare av de som drabbas av hedersförtryck.

-Schvänstern: Den falang in (S) som alltför ofta – väldigt ofta – hänger i Vänsterpartiets politiska bakhasor.

-Miljöpartiet: Ständigt agerande som Vänsterpartiet i frågorna om islamism och hedersförtryck – fast bara i mindre doser.

Det parti som slår an tonen för denna trio är Vänsterpartiet. Just därför har vi i Arbetarpartiet myntat ett passande uttryck för dessa. Uttrycket är ”V med vänner”.

Låt mig säga att dessa, för oss i Arbetarpartiet, tävlade i feghet. Just Vänsterpartiet, Schvänstern och Miljöpartiet. Dessa tre grupperingar, som i frågor om hedersförtryck och islamism, utgör EN SAMLAD GRUPPERING VAD GÄLLER FÖRSVARET AV STATUS QUO (att inte göra något). Detta oavsett partitillhörighet.

Det måste kännas som en väldig triumf för Vänsterpartiet att kunna ta ifrån Socialdemokraterna både deras lokala regeringskollega här i Umeå (Miljöpartiet) och en av de tre falangerna inom S självt. På motsvarande sätt måste detta kännas väldigt politiskt pinsamt för Socialdemokraterna. Men låt mig trösta ledaren för hela (S) – och tillika ledaren (S)trutsfalangen inom partiet Hans Lindberg – ni utgör alla bara varianter på en sak. Vi ska inte göra något – i alla fall INTE NU.

Detta var den minsta gemensamma nämnaren för alla i debatten – utom för oss i Arbetarpartiet och den kvinnliga kämpen inom Liberalerna som jag hoppas representerar hela detta parti.

 

Avsnitt G: De fegas debatt

Vad har då Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Schvänstern att säga – mer utvecklat:

* (V) hade – som vanligt – svårt med att ta ställning. Typexemplet är Jan-Olov Carlsson. För honom är saker alltid ”komplicerade”. Carlsson skulle ha varit orolig om folk inte varit för ”ängsliga” för att agera. Som han själv. En krampaktig försvarare av status quo. Detsamma gällde för alla andra från detta parti – när det gäller att bekämpa islamism och hedersförtryck. Men till Carlssons  fördel ska sägas att han inte brukar anklaga oss för att ”gynna rasisterna” (i alla fall inte i fullmäktige) – som andra i (V) gör.
Däremot är Vänsterpartiet nationellt mer aktiva än Jan-Olov Carlsson. (V) gav både islamister (och troligen) även salafister en plattform i flera av sina egna tåg och möten på 1 Maj i fjol. Detta kunde iakttagas på flera platser i Sverige 2017. Vänstern är islamisternas bästa försvarare. Utan (V) skulle islamisterna i Muslimska brödraskapet tappa en av sina mest aktiva medlöpare.

Vår kommentar: V tog inte ställning mot ett parallellsamhälle styrt av sharialagar för folk från muslimska länder i debatten i fullmäktige. Detta framgick i kommentarerna till våra ursprungliga tre frågor.

Men det är värre än så. V försöker dessutom lamslå alla som vill bekämpa de aktiva islamisterna – som bland annat försöker genomföra de åtta punkter som jag räknat upp ovan – genom att lamslå Socialdemokraterna och andra harhjärtade. Detta passar både ”(S)trutsarna inom S och Schvänstern inom samma parti. Det är en skam för S att de övertar V:s politik.

 

* (MP) var som vanligt när det gäller frågor om hedersförtryck och islamism – det vill säga som V – fast i mindre dos.

Min kommentar: MP tog inte ställning mot ett parallellsamhälle styrt av sharialagar för folk från muslimska länder i debatten i fullmäktige. Detta framgick i kommentarerna till våra ursprungliga tre frågor.

 

 * Schvänster-falang inom S – ständigt lyssnande på V.
Dessa tycker inte om att det talas om ”vi och dom”. Schvänstern tycker att det är så hemskt att någon pekar ut någon eller något som motståndare. Och att vi dessutom angrep HELA studieförbundet Ibn Rusdh ”bara” för att de försöker stoppa det fria ordet är upprörande för Schvänstern. Då uppstår en valsituation! Och i en valsituation kan någon tvingas välja exempelvis mellan demokrati och diktatur.
Själv anser jag att detta är vad politik handlar om. Och att kritisera de som försöker att – med hjälp av skattepengar – tysta det fria ordet i samband med offentliga möten på Umeå universitet med forskare ÄR ETT MÅSTE anser vi i Arbetarpartiet. Detta till skillnad från representanter för Schvänstern.

Min kommentar: Schvänster-falangen inom S tog inte ställning mot ett parallellsamhälle styrt av sharialagar för folk från muslimska länder. Detta framgick i kommentarerna till våra ursprungliga tre frågor.
(Tyvärr gällde samma sak för (S)trutsarna).

 

Avsnitt H: Den smärtsamma fråga som måste ställas – är socialdemokraterna bundna av 1999 års uppgörelse med ”brödraskapet”?

Det är inte roligt att ställa denna fråga.
Men Socialdemokraternas passivitet är både uppseendeväckande och upprörande. Varför gick Umeås styrande parti inte ut tidigt och (som vi uppfattade att den liberala kvinnliga kämpen menade) åtminstone tog avstånd – via bloggar eller via ett pressmedelande – från Abu Muadhs åsikter och det olämpliga i att inbjuda honom. Det enda som Socialdemokraterna dittills hade gjort var att peka på vad partiet inte kunde göra.

Arbetarpartiet anser inte att denna debatt är svår.
Det handlar, huvudsakligen, om politiskt mod. Och, den som är utrustad med bara en liten, liten dos mod, är det inte svårt att skaffa sig de nödvändiga kunskaperna i dessa frågor. Kunskaperna ligger bara där och väntar. För de som vågar se dem.

För antingen bekämpar man Islamiska brödraskapets försök att införa ett parallellsamhälle i Sverige för folk som kommer från muslimska länder. Eller också gör man det inte. Detta är en absolut avgörande fråga i dagens politiska debatt – och politiska agerande. Detta både för partier, falanger inom partier samt för personer som är politiskt aktiva.

Antingen kämpar man för att alla – oavsett om de tillhör den svenska majoritetsbefolkningen eller kommer från muslimska länder – ska ha de rättigheter och skyldigheter som lagen säger.
Eller så öppnar man för sharia – vilket just nu sker i en rad kommuner i en rad frågor
. Bland annat i de åtta frågor som jag räknade upp tidigare i detta blogginlägg.

Detta är inte komplicerat. Däremot gör det alla politiskt harhjärtade blötdjur förbannat ängsliga: för det här innebär ju konfrontation och konflikt. Men ibland är detta nödvändigt – om de demokratiska fri- och rättigheterna ska kunna bevaras. För alla.

TA VÄXJÖ OCH BÖNEUTROPEN
-Hur kan Vi bli annat än ursinniga över det obeskrivliga fega, och odemokratiska, i Stefan Löfvens handling – då han överlåter åt Sveriges 290 kommuner att själva överlåta att avgöra om de ska tillåta böneutrop eller inte – och därmed ställa riksdagen och grundlagen åt sidan,
-Hur kan Vi undgå att bli annat än ursinniga över det obeskrivligt fega, och odemokratiska, i att kommunledningen i Växjö i sin tur överlåter till en enskild nämnd som ”Miljö- och hälsoskyddsnämnden” att avgöra frågan – och därmed ställer kommunfullmäktige åt sidan,
-Hur kan Vi undgå annat än att bli ursinniga över det obeskrivligt fega, och odemokratiska, i att denna politiska nämnd sedan förklarar att den i slutänden inte ens betraktar detta som en politisk fråga !!!
”För oss handlar detta om ljudnivån och ingenting annat” säger nämndens ordförande (Dagens Samhälle 28/3 nr 12, 2018). Och då är vi nere på mätningar gjorda av kommunanställda – tjänstemän eller arbetare som avläser ett instrument.

Alltså: antingen en fråga för riksdagen och grundlagen – eller för kommunanställda som avläser ett instrument utan att politikerna tar något ansvar över huvud taget. Gissa vilka partier som stödde Stefan Löfvén? Naturligtvis: Vänster- och Miljöpartierna. ”The inseparables” (de oseparerbara) i dessa frågor.

Schvänstern och (S)trutsarna i Umeå, eller i rikspolitiken, ska inte tro att de kommer undan med detta. Och detta innebär även att ”de insiktsfulla inte heller kommer undan. De tre falangerna inom S plus V och MP kommer att tvingas ut och förklara sig – och försvara sig. (S)trutstaktiken kommer helt enkelt inte att fungera i denna fråga – Hans Lindberg och Stefan Löfven.

VI  GARANTERAR  ATT VI  KOMMER  ATT  JAGA  ER  MED  DESSA  FRÅGOR.
Det går bra att snacka demokrati då det inte kostar något. Men det var NU som det gällde. Och det fanns betydligt fler som svek demokratin än som försvarade densamma.

För att avrunda detta avsnitt med tre nya frågor till Socialdemokraterna i Umeå – för denna här gången:

1. Den person på JO som vi talade med sade att det är svårt för en kommun att agera mot en förening som bjuder in sådana som Abu Moadh. Men det är lättare om föreningen (Islamiska Föreningen i Västerbotten) hyr av ett kommunalt bolag.
Och det är just vad Islamiska Föreningen i Västerbotten gör. Arbetarpartiet ska driva denna fråga i botten. Går det att ta ifrån föreningen deras lokal ska vi ta reda detta är möjligt. Och återkomma till dig med nya frågor – Hans Lindberg.

2. Och varför, varför, kunde inte Socialdemokraterna med dig Hans Lindberg i spetsen göra som den liberala kämpen ansåg: ta ställning mot islamister som Abu Muadh – via ett blogginlägg eller via ett pressmedelande?

3. Är ert oförklarliga och oansvariga agerande här i Umeå, före debatten i fullmäktige 26/3, ett resultat av uppgörelsen från 1999 mellan Socialdemokraternas riksorganisation ”Tro och solidaritet” och det Muslimska brödraskapet närstående ”Sveriges Muslimska Råd, så att ni – här i Umeå – på något sätt har händerna bakbundna på grund av denna uppgörelse? (Uppgifterna om att ni ingick denna uppgörelse med islamisterna kommer från en tidigare riksdagskvinna från era egna led och denna uppgift går definitivt att lita på).

Om det är så att ert agerande beror på uppgörelsen från 1999 kan endast gud hjälpa er – om ni tror på en sådan.

 

Avsnitt i: Det är inte Arbetarpartiet som delar in folk i ”vi och dom”

Det är INTE Arbetarpartiet som agerar för att det ska bli ”vi och dom”.
Det är de som idag, medan du läser dessa rader, arbetar för att skapa parallellsamhällen som står för ett ”vi och dom”. Men inte i ord – ord brukar störa politikens prinsessor-på-ärten-av-båda-könen. Utan i praktisk, politisk, handfast handling. Det är Muslimska Brödraskapet, och deras tio-femton underorganisationer, som aktivt agerar för att skapa ett verkligt ”vi och dom” i form av ett Sverige indelat i två parallella samhällen med två separata rättssystem. Och detta gör ”brödraskapet” med stöd av Vänsterpartiet, Miljöpartiet samt Schvänstern och (S)trutsarna – i Umeå och i resten av Sverige.

Dessa tre – V, MP och Schvänstern – utgjorde inget annat än medlöpare till Muslimska brödraskapet i debatten i Umeå kommunfullmäktige den 26/3.

-Vi hoppas på att Socialdemokraterna kan ta sig samman – men hoppet börjar falna.
-Tyvärr måste jag skriva att även Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna svek i denna debatt.

Naturligtvis har dessa tre borgerliga partier något skäl till att de höll tyst i debatten kring dessa frågor som i grunden handlade om demokratiska fri- och rättigheter. Antagligen var det fel parti, som tog upp rätt fråga, fast vid fel tillfälle och på fel sätt. Eller någon annat skit. Men faktum kvarstår tyvärr:
Varken M, KD eller C tog ställning mot ett parallellsamhälle styrt av sharialagar för folk från muslimska länder.Detta genom att avstå från att delta i den egentliga debatten.

Jag vill avsluta med att återigen tacka för stödet från den kvinnliga kämpen från Liberalerna. Och återigen uttrycka min förhoppning att hon hade hela det lokala partiet bakom sig.

 

PS. Jag kan ha begått en orättvisa mot C – inte på grund av vad S-O E sade om presidiets agerande – för det hade inte med de tre frågeställningarna att göra. Utan beroende på att jag kan ha missat något som gruppledaren i C sade. Och i så fall kommer ett tillrättaläggande från min sida med en ursäkt i efterhand.  DS.

 

16 kommentarer

Del 2 av rapporten från debatten om Abu Muadh i Umeå kommunfullmäktige måndagen 26 mars är under utarbetande. Den beräknas bli klar vid mittnatt.

Av , , Bli först att kommentera 21

Rapporten kommer att innehålla ytterligare information om våra tidigare kontakter med Islamiska Föreningen i Västerbotten. För att understryka det jag skrev i går. Vi bryr oss.

 

Men i första hand kommer rapporten att redovisa vad de olika politiska partierna i Umeå kommunfullmäktige gjorde. Och – FRAMFÖR ALLT – inte gjorde.

Det var en seger för fegheten – det kan jag säga redan nu!

Bli först att kommentera

Den första delen i rapporten från fullmäktige 26 mars om islamisten Abu Muadh blir i form av ett ”Öppet brev till Islamiska Föreningen i Västerbotten”. Jag insåg först inte hur mycket jag vill säga till föreningen och dess medlemmar

Av , , 4 kommentarer 53

Förord.
Rapporten från debatten i Umeå kommunfullmäktige den 26 mars om islamisten Abu Muadh kommer att bli i två delar. Den första i form av ett öppet brev till Islamiska Föreningen i Västerbotten.
Jag hade ursprungligen inte tänkt det så. Men jag inser att det är av intresse för både våra och Islamiska Föreningen i Västerbottens medlemmar, samt för läsarna, att det finns en lång historia av kontakter mellan oss. Och att vi i Arbetarpartiet verkligen bryr oss om hur Islamiska Föreningen i Västerbotten utvecklas.

 

Del I.

Arbetarpartiet och Islamiska Föreningen i Västerbotten ”bor” endast 50 meter ifrån varandra – och vi har hållit en mycket god kontakt med varandra i över två årtionden – även om vi då hade ett annat namn och utgjorde en del av ett parti som inte längre finns kvar i Umeå. Men vi är samma människor.

Arbetarpartiet står för den enda öppna kritiken i Umeå av Islamiska Föreningen i Västerbotten. Men det är absolut inte bara vi som är kritiska. Skillnaden består i att vi är ärligare än andra kritiker. Vi för fram vår kritik eftersom vi – efter denna långa tid och efter gemensamma erfarenheter som varken föreningens eller partiets medlemmar känner till – bryr oss om Islamiska Föreningen i Västerbotten och dess medlemmar.

Därför måste den första delen av rapporten från debatten i kommunfullmäktige – det inser jag nu – bestå av ett ”Öppet brev till medlemmarna i Islamiska Föreningen i Västerbotten”. De är ju inga främlingar. Absolut inte för oss i Arbetarpartiet.

 

Del II

Öppet brev

till medlemmarna i                           

Islamiska Föreningen i Västerbotten.

Jag och övriga medlemmar i Arbetarpartiet har under mer än två årtionden haft goda kontakter med Islamiska Föreningen i Västerbotten (IFV) och era medlemmar. De lokaler som vi hyr av AB Bostaden ligger endast 50 meter ifrån de lokaler som ni i IFV hyr – av samma hyresvärd. Våra lokalerna är identiska, men spegelvända, vilket vi har skratta mycket åt tillsammans. Förr i världen. Vi har hållit kontakt med IFV i över två decennier. Låt mig ge ett exempel på hur länge vi har haft god kontakt med, och hur mycket vi har brytt oss om, Islamiska Föreningen i Västerbotten. Detta genom att gå tillbaka till terrordådet mot World Trade Center 2001. Det som kallas för 9/11.

Vi hjälpte Islamiska Föreningen i Västerbotten med att få rätt balans i sin kommentar på föreningens hemsida till denna, för hela världen, chockartade händelse. Det fanns nämligen några personer som -  helt utan rätt och tvärtemot den syn på terrorattacken som ledning för Islamiska Föreningen i Västerbotten stod för – hade varit på hemsidan och skrivit saker som hade kunnat bli mycket ödesdiger för föreningen. Och för dess framtid. En av våra medlemmar såg detta. Vi slog då omedelbart larm till den person som då var imam. Detta gjorde att han den övriga ledningen för föreningen vid denna tid snabbt ändrade på kommentaren och framförde den syn som Islamiska Föreningen i Västerbotten stod för när det gällde terrordådet. Föreningens syn var ett kraftfullt och respektingivande avståndstagande mot terrordådet – utan att på något sätt mildra den kritik som föreningen förde fram mot hur USA och Staten Israel agerade i Mellanöstern. Vi hade alla en väldigt stor respekt för denne imam i Islamiska Föreningen i Västerbotten.

Er imam och den övriga ledningen för er förening var vid denna tid mycket tacksamma mot oss för att vi hade berättat för dem om denna incident.

Jag har också, personligen, fått flera möjlighet att bjuda in er förening till olika aktiviteter vid ett flertal tillfällen under de årens lopp. Jag har känt, och känner fortfarande, människor som är djupt engagerade i IFV och som jag har stor respekt för. För cirka tio år sedan var jag och en av er förenings mest aktiva medlemmar ute på ”äventyr” tillsammans. Vi skulle hjälpa en gemensam bekant – vi var då ytligt bekanta med varandra – men vi kände inte till att vi hade denna gemensamma bekant. Som vi alltså tillsammans försökte hjälpa.

Jag vill också berätta en sak till för er i Islamiska Föreningen i Västerbotten. När jag och min fru drabbades av en obeskrivlig förlust besökte vi en rad personer för att de skulle få veta vad som hänt före att det stod i tidningarna. Det fanns endast en förening på listan som vi hade bestämt att vi skulle besöka. Det var Islamiska Föreningen i Västerbotten.

Tyvärr hann vi inte besöka er innan nyheten stod på alla tidningars första sidor. Det var jag som kom till er förening i månadsskiftet mars/april 2016. De personer som jag då fick talade med då var inte de som jag var van att träffa. De var på besök hos Islamiska Föreningen i Västerbotten för att träffa er ledning och era medlemmar. De var mycket vänliga och tröstande. Men tyvärr innebar detta att det inte blev så att jag kunde framföra mitt budskap direkt till er här i Umeå. Detta sörjer jag än idag.

Men ni kan läsa det som jag sade då, och som jag ville att ni skulle få höra direkt från min mun, här nedan:

”Om det kommer in en sten genom ert fönster, på grund av det som drabbat min familj, ska ni veta att de som kastade stenen är nazister, personer som lika gärna kunde ha kastat stenen genom vårt fönster, men som tagit det som främst drabbat min fru som en förevändning för att angripa alla muslimer. Jag lovar att stenen inte kommer från oss. Skälet till att jag är här hos er nu är för att jag och min fru vill försäkra er att vi inte anser att ni, på något som helst sätt, är ansvariga för det som har hänt. Vi vill behålla våra goda relationer med er. Skulle något hända er föreningslokal, som en sten genom fönstret eller ett försök att tända eld på något, sök då upp oss omedelbart så ska vi hjälpa er på alla sätt som vi kan. Behövs det ska vi hjälpa er att försvara era medlemmar och er lokal. Ingen ska få spela ut oss mot varandra”.

Dessa ord gällde då, och de gäller än idag. Men jag hade velat säga det till er direkt. Öga mot öga. Men jag gör det nu istället. Det har just gått två år sedan den händelse som för alltid kom att förändra min familjs liv. Så det passar bra just nu.

Jag vill också ta tillfället i akt och citera det som jag skrev i vår tidning i samband med terrordådet på Drottninggatan under våren ifjol utfört av en anhängare till Islamiska Staten. Orden kommer från djupet av mitt hjärta. Jag vet vad jag skriver om – även om jag av hela mitt hjärta skulle vilja slippa veta vad jag skrev om. Här står ingressen till min artikel om det som hände på Drottninggatan:

”Det som skedde på Drottninggatan den 7 april var en fruktansvärd våldshandling riktad mot civila. Däribland barn. Våra tankar går till offrens anhöriga och de överlevande med den djupaste medkänsla.
Vi vill understryka att hat mot en viss religion inte ger offren livet åter, att hat inte läker de skadade och att hat inte hjälper anhöriga att återvinna ett fotfäste som kanske gått förlorat på grund av sorg och saknad över förlorade nära och kära”.

Denna gemensamma historia gör att vi, i Arbetarpartiet, inte betraktar er i Islamiska Föreningen i Västerbotten som fiender. Vi hoppas att vi ska kunna upprätthålla en god kontakt med er. Detta är den ena sidan.

 

Del III.

Den andra sidan är att Islamiska Föreningen i Västerbotten har förändrats.
Arbetarpartiet utgör inte en del av ”vänstern”. Vi tillhör inte den överväldigande delen av det svenska politiska livet som består av ”snäll-ister”.

För oss i Arbetarpartiet går principerna före en gemensam historia och personliga vänskapsband. Har ni problem med nazister – vänd er till oss. Men vi måste säga sanningen:

Ni rör er mot en islamistisk hållning – med detta menar vi att ni sätter sharialagar före det svenska systemet med att stifta lagar via en riksdag som utses i allmänna val – och om detta råder ingen tvekan.
Övergår er förening till att bli en islamistisk förening kommer våra goda relationer att avbrytas. Vi kommer fortfarande att försvara er om ni utsätts för fysiskt våld. Men vi kommer inte att kunna upprätthålla goda kontakter med de människor i er förening som övergivit det vi anser vara demokratiska former att styra samhället på.

Däremot kommer vi alltid att vilja hålla god kontakt med de människor i er förening som accepterar att lagstiftningen ska ske via riksdagen som utses genom fria val.

 

Del IV.

Här drar vi gränserna – här måste alla göra två val. Dessa gränser dras – dels via ett huvudsakligt val, dels via ett följdval. Och vi i Arbetarpartiet vet att vi talar för en stor majoritet av den svenska befolkningen nu.

Dessa två val gäller precis lika mycket för medlemmarna i svenska politiska partier som för medlemmar i Islamiska Föreningen i Västerbotten. De två valen gäller lika mycket för medlemmarna i Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Moderaterna, Liberalerna, Centern, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, med flera, som de gör för medlemmarna i Islamiska Föreningen i Västerbotten

Det huvudsakliga valet
Det finns i dagens svenska samhälle två alternativ som utgör grunden för det sätt på vilket samhället kan styras. Det är här som DU måste välja – DU som individ.

-Antingen stöder principen att lagarna ska stiftas av en riksdag som utsetts i fria val – när det gäller den lagstiftning som ska styra samhällets sätt att fungera. Väljer du detta alternativ sätter du din tillit till människan – i Upplysningens anda.
-Eller så stöder du sig på principen om sharia – när det gäller den lagstiftning som ska styra samhällets sätt att fungera. Väljer du detta alternativ sätter du din tillit till tron på en gudomlig lagstiftning. Denna är baserad på 350 verser i Koranen som anses utgöra kunskap direkt från Allah till profeten Muhammed berättad via ängeln Gabriel samt på profetens sunna (Muhammeds yttranden och gärningar). Dessa tolkas sedan via ett prästerskap som utsett sig själva.

 

Del V.

Här är det ett antingen eller som gäller. Det finns två alternativ – och ett val.

Sharia kan inte förenas med den form av demokrati som är allmänt accepterad i Sverige. Detta säger imamer och andra förespråkare för sharia – gång på gång. Det är därför som dessa shariaförespråkare också förespråkar ett parallellsamhälle. De vill ha två samhällen efter som sharia och demokrati inte går att förena.

Det är dessa imamer som – genom ett systematiskt arbete för att förverkliga ett parallellsamhälle i Sverige – vill ha ett ”vi och dom”.

Detta ”vi och dom” kommer alltså från islamister, från sharia-anhängare, som aktivt strävar efter ett parallellsamhälle. Inte från oss i Arbetarpartiet – eller från de ensamma, ofta liberala, pionjärer – som försöker tala om de problem som skapas av de sharia-anhängare som strävar efter ett parallellsamhälle.

Man vill utbrista ”O, heliga enfald”, då man hör vissa inlägg från från ryggradslösa individer som vägrar ta ställning bakom fega uttalanden av typen ”det är så otäckt att det blir så mycket tal om vi och dom”. O, heliga enfald.

Ett parallellsamhälle innebär ett samhälle med två lagsystem, och därmed två helt olika sorts samhällen, inom ramen för det vi idag betraktar som ett Sverige, med tydliga fysiska gränser och tydliga juridiska principerna, vilka är:
a) samma lag ska gälla för alla,
b) alla ska vara lika inför lagen.

Men om sharia-anhängarna får som de vill kommer den ena delen av parallellsamhället att styras av sharia (lagar och domstolar) samt av ett prästerskap som baserar sig på föreställningen om en gudomlig rätt – tolkade av ett självutnämnt prästerskap. Denna del av ett parallellsamhälle i Sverige skulle gälla för den del av befolkningen som kommer från muslimskt dominerade länder.

Det andra delen av ett parallellsamhälle i Sverige skulle vara baserat på de lagar som stiftas av en riksdag som utses av människor i allmänna val. Detta skulle gälla för majoritetsbefolkningen.

 

Del VI.

Här kommer följdvalet
Följdvalet gäller för de som inte är beredda att stå upp för att lagstiftningen ska ske av en riksdag utsedd genom fria val. Men följden av att de inte väljer demokratin utan ett parallellsamhälle innebär att de istället måste göra dessa val:

-hur ska de som kommer från muslimskt dominerade länder identifieras,
-ska dessa tvingas in under shariastyre mot sin vilja, exempelvis på grund av att de har flytt från ett samhälle just för att slippa shariastyre, eller om de av något annan anledning föredrar lagstiftning via en riksdag utsedd i fria val,
-med vilka metoder ska de som kommer från muslimskt dominerade länder tvingas in under ett shariastyre – mot sin vilja, är våld acceptabelt,
-hur ska de och deras barn hållas kvar i det parallellsamhälle som lyder under sharia – om de inte vill stanna kvar?

Kommentarer
Konsekvenserna för de som – i sin vägran att ta ställning – inte stöder att landet ska styras via lagar som stiftas av en riksdag som utsetts i fria val – är att dessa överger följande principer:
-att samma lag ska gälla för alla
-att alla ska vara lika inför lagen.

Vi vet alla att det finns fel och brister i detta system – pengar och kontakter kan göra att principerna ovan inte följs – men vi är fria att sträva efter att alla ska vara lika inför lagen och att samma lag ska gälla för alla. Och då vi tar strid för dessa principer är det vi som står på lagens grund! Inte myglarna. Detta är en enorm fördel – något som vi ska tacka tidigare generationer för.

Men i ett samhälle (parallellsamhälle i Sverige, Iran eller Saudiarabien) där sharialagar skulle gälla ELLER GÄLLER JUST IDAG har det aldrig någonsin varit meningen att samma lagar ska gälla för alla – eller att alla ska vara lika för lagen. Tvärtom.
Enligt sharialagar är inte män och kvinnor lika mycket värda inför lagen, barnen har inget skydd mot att tvingas in i ett äktenskap – och homosexuella får inte gifta sig borgerligt samt adoptera barn som i Sverige. Det finns elva länder i världen idag där ”homosexuella handlingar kan leda till dödsstraff. Hur mycket av dessa värderingar kommer med in i ett tänkt svenskt parallellsamhälle – till detta ska vi strax återkomma. Men först: tänk på de centerpartistiska nämndemännen som ansåg att kvinnan inte skulle ha vänt sig till polisen trots att hon misshandlas. Detta eftersom äktenskapet var ingått i ett samhälle där sharialagar rådde. Därför skulle kvinnan istället för polisen ha vänt sig till mannens släkt som var ”bättre” än kvinnans. Hennes handling, att först vända sig till polisen, ansågs av dessa shariatänkande nämndemän, som infiltrerat det svenska rättsväsendet, ”ytterligare minskade förtroendet för kvinnan”.  DETTA ÄR SHARIA PRAKTISERAT I SVERIGE. Och dessa två sharia-nämndemän har nu fått stöd av en annan sharia-nämndeman från Miljöpartiet. Förhoppningsvis är denna också utesluten, lika snabbt som sharia-nämndemännen från Centern. Men detta är deras värderingar och detta är deras metoder: de infiltrerar rättsväsendet och till och med regeringen (Mehmet Kaplan).

 

Del VII.

Innan ni i Islamiska Föreningen i Västerbotten bjöd in Abu Muadh hade er föreningen bjudit in en annan islamistisk imam vid namn Hussein Halawa. Till och med vid två tillfällen. Det första under år 2014. Det andra var under 2016. Denna Hussein Halawa anser bland annat att det finns tre typer av homosexuella. De som är födda så. De som väljer att bli homosexuella. De som påverkar andra att också bli homosexuella. Den senaste kategorin, de som påverkar andra, kan det vara rätt att döda. Detta enligt Hussein Halawa. En imam från Irland som ni bjudit in två gånger.

Låt oss avsluta med att repetera några av de uppfattningar som Abu Muadh – som talade på er fredagsbön den 10 mars och på det offentliga mötet Ålidhemsskolan den 11 mars - står för.

A. Muadh förhärligar jihad och martyrdöden
I en föreläsning från 2013 som finns på Youtube talar imamen Abu Muadh på temat ”Jihadens status”. Inledningsvis säger imamen att ”Profeten Muhammed har påbjudit sahaba till att kämpa för Allahs skull även med sitt eget liv”. (Sahaba var profeten Muhammeds samtida följeslagare). Imamen berättar vidare om de belöningar som väntar en martyr då denne möter Allah när han dött: ”Hans synder förlåts av den första droppen som kommer ut av hans blod”. Imamen understryker också att en rad av de stora historiska muslimska ledarna, kaliferna, dog som martyrer. I slutet av föreläsningen citerar han kalif Abu Bakr ( samtida med profeten Muhammed): ”Sök döden – du får livet”.
I ett annat klipp från 2013 säger imamen följande ”När vi ser den här människan i Syrien som begravs levande, så undrar man, har han förlorat? Men vi alla skulle önska att vi befann oss i den graven om vi visste vad som skulle ske när livet tar slut. Han blir förlåten för allt han gjort vid första blodsdroppen. Det är därför Ibn Taymiyya (en muslimsk lärd från 1200-talet) brukar säga att den som har syndat mycket, han ska göra jihad”.
Även om uttalandena gjordes 2013 har de legat ute på nätet ända sedan dess. Imamens uttalanden om att dö för Allah måste ses mot bakgrund av IS agerande både i Mellanöstern, Nordafrika och Europa. De måste dessutom ses mot bakgrund av Säpos uppskattningar om att det idag finns ca 2 000 våldsbejakande islamister i Sverige samt den nu pågående rättegången mot terroristen Rakhmat Akilov som körde ihjäl fem människor, och skadade 15, längs Drottninggatan. Abu Muadh tillhör ett nätverk som har bidragit till att skapa en mylla ur vilken det gjort det lättare att värva svenska ungdomar, muslimer, att resa till främst Syrien och strida för Islamiska Staten. Varför bjuder ni in en sådan predikant?

B. Muadh sprider konspirationsteorier
Imamen från Halmstads moské ansåg också att terrordådet mot Charlie Hebdo i januari 2015 var en ”fejk”. I ett inlägg på Halmstad moskés hemsida den 10 /1  2015 skrev imamen följande: ”Det börjar dyka upp mer och mer BEVIS för att den så kallade ”terror attacken” i Paris är en enda stor lögn!” Imamen ansåg att terrordådet mot Charlie Hebdo istället var tänkt som ett angrepp på muslimer! När inlägget fick stor uppmärksamhet i en rad media påstod plötsligt imamen att han sysslat med ett ”socialt experiment” för att ”testa yttrandefriheten”. Även detta ska ses i ett sammanhang. Islamister sprider systematiskt konspirationsteorier i samband med större islamistiska terrordåd. Några välkända exempel är påståendet att judarna, via den amerikanska staten, ska ha legat bakom 9/11-attackerna. Eller att staten Israel ligger bakom Islamiska Staten (IS).

C. Muadh angriper homosexuella för att vara ett ett virus
I en föreläsning om barnuppfostran talar imamen om att föräldrar måste se till att deras barn (söner) har ett bra immunförsvar. Skälet är att det finns många virus i samhället. Ett sådant virus är, enligt imamen, homosexualitet. Men även vi andra icke-muslimer är också virus. Enligt Abu Muadh.
Då detta uttalandet uppmärksammades i media, och väckte kraftiga reaktioner, frystes moskéns statsbidrag, studieförbundet NBV avbröt sitt samarbete med moskén och RFSL polisanmälde moskén för hets mot folkgrupp. Imamen försökte senare bortförklara sig med att han använt en olycklig formulering, men framhöll samtidigt att ”homosexuella handlingar” är förbjudna enligt islam.

Det är det även enligt Bibelns Gamla testamente. Enligt den Gamla testamentet i Bibeln skulle de homosexuella till och med dödas. Men, eftersom den kristna religionen inte längre har med styret av samhället att göra – eftersom lagarna stiftas av riksdagen som utses i fria val – så dödas inga homosexuella i ett sekulärt land som Sverige (med protestantiska traditioner).

 

Del VIII.

Tre allvarliga frågor till Islamiska Föreningen i Västerbotten:

- Är nimedlemmar och ledning – i Islamiska Föreningen i Västerbotten beredda att förkasta det sätt på vilket de lagar beslutas som sedan lägger grunden till hur Sverige styrs  – genom en riksdag som utsetts genom fria val?

- Är ni – medlemmar och ledning – i Islamiska Föreningen i Västerbotten beredda att dra konsekvenserna av att övergå till kampen för ett parallellsamhälle i Sverige där den del av befolkningen som kommer från muslimska länder ska styras av sharia.

- Ställer ni – medlemmar och ledning – i Islamiska Föreningen i Västerbotten upp på de värderingar som imamer och predikanter som Abu Muadh och Hussein Halawa står för?

 

Del IX.

Vi i Arbetarpartiet är sorgsna över att Islamiska Föreningen i Västerbotten bjuder in dessa imamer.
Detta tyder på att vissa av era medlemmar, troligen en majoritet av de som fattar besluten, numera är islamister. Men dessutom är vi oroliga för att vissa medlemmar i Islamiska Föreningen i Västerbotten rör sig i riktning mot jihadism. Och precis som Abu Muadh skapar en grogrund för att värva unga svenskar till att strida för organisationer av den typ som Islamiska Staten representerar.

Hur långt ska ni som leder föreningen acceptera att denna rörelse mot islamism – och kanske vidare mot jihadism – tillåts gå?

 

Del X

Vi som idag leder Arbetarpartiet slog larm då vissa yngre och hetlevrade medlemmar av er förening kommenterade terrordåden mot World Trade Center 2001 (9/11) på ett sätt som hade kunnat bli katastrofalt för er förening. Dessa representerade inte åsikterna hos Islamiska Föreningen i Västerbotten. Men de tog sig ändå friheter i er förenings namn.

Vi såg vad som hände och vi hjälpte er.

Och som läget var då var det ingen liten sak. Den kritik som vi idag för fram mot den rörelse som Islamiska Föreningen i Västerbotten befinner sig i just nu beror inte på ondska från vår sida. Den beror på att vi uppriktigt bryr oss om era medlemmar – och om er förenings framtid.

Det var mot denna bakgrund som vi ställde dessa tre frågor i fullmäktige den 26 mars:

1. Ska Umeå kommun upplåta lokaler åt en person som sprider sådana värderingar?
2. Ska Umeå kommun betala ut ekonomiskt stöd till en förening som tar hit sådana föreläsare?
3. Ska Umeå kommun hålla en sådan förening med lokal?

Jag återkommer med del två av rapporten från fullmäktigedebatten 26 mars söndag den 1 april. Och, det lovar jag, den kommer inte att innehålla några skämt.

4 kommentarer

Rapporten från debatten i Umeå kommunfullmäktige den 26 mars om islamisten Abu Muadh samt Islamiska Föreningen i Västerbotten – den förening som inbjudit honom – är nu under fullt utarbetande

Av , , Bli först att kommentera 19

Rapporten beräknas vara klar 19.30.

Glad påsk.

Bli först att kommentera

Jag ber om ursäkt för att jag inte höll mitt löfte att berätta om debatten i fullmäktige. Men jag lovar att göra det under långfredagen

Av , , Bli först att kommentera 17

Skälet är att jag nästan dräpt mig när jag skrivit en artikel i åtta delar. Artikel – serien heter följande:

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt vanliga muslimer lämnas i sticket – extrema islamister gynnas”.

Jag tänker lägga ut den snart.

Men i morgon kommer rapporten om debatten om Umeå kommunfullmäktiges möjligheter att stoppa islamister som Abu Muadh – och den förening som bjöd hit honom att föreläsa.

FEL.
Rapporten kommer att handla om Umeå kommuns möjligheter – och VILJA eller BRIST på vilja – att stoppa islamister som Abu Muadh och den förening som bjöd hit honom att föreläsa.

Denne Abu Muadh
a) ingår, som jag tidigare skrivit om, i ett nätverk i Göteborgstrakten som bidrar till att skapa en miljö som underlättar för jihadister att värva unga svenska ratt åka ned till Syrien och strida för Islamiska Staten
b) förnekade ursprungligen massakern av redaktionen på satirtidningen Charlie Hebdo,
c) förkunnar för kvinnor att det är Djävulen som försöker lura kvinnor att inte bära heltäckande hijab,
d) berättar för kvinnor i ett videoklipp kallat ”råd till nygifta” att ”Det är väldigt viktigt att en syster [kvinna] ska veta att hennes mans rätt är den största rätten över henne”,
e) han anser att det finns många virus. Ett kan skapa homosexualitet. Därför måste föräldrarna se till att deras barn (sönerna) har ett starkt immunförsvar så att de inte smittas.

Till detta ska läggas att alla andra, som inte är muslimer, också utgör virus som det gäller att skydda sina barn ifrån genom ett starkt immunförsvar.

Alltså senare i dag – långfredagen.

Bli först att kommentera

Du måste välja: antingen lagstiftning i riksdasgen utsedd i fria val – eller sharialagar tolkade av ett självutnämnt prästerskap. Agera bättre än en majoritet i fullmäktige i måndags – våga välja. Och välj gärna det demokratiska alternativet.

Av , , 6 kommentarer 39

Jag har fått påtryckningar om att utveckla den blogg som jag skrev om de politiska partiernas och myndigheternas oförmåga att sätta ned foten när det gäller islamisternas strävan efter skapandet av ett parallellsamhälle styrd av sharialagar. En avgörandet del i detta handlar om det tomrum som uppstod då Sverige avkristnades. Och på vilket sätt som avkristningen skedde på. Varken någon revolutionär borgerlig tradition kunde fylla tomrummet efter kristendomen. Eller arbetarrörelsens motsvarigheten.

Kvar blev en begriplig strävan efter att avskaffa 30-talets fattig- och lort-Sverige – som levde långt in på 60-talet. Men det faktum att folk bara slutade att tro på gud, och gå i kyrkan, utan att någon ny livsåskådning kunde fylla det uppkomna tomrummet har bidragit till en bristande nationell identitet. När vi till detta lägger eftergiftspolitiken i för hållande till Nazityskland, samtidigt som länder som Frankrike, Danmark och Norge deltog i motståndskampen fördjupas bristen på nationell identitet. Finland slets isär av inbördeskriget 1918, återvann en stor del av sin nationella identitet i i Vinterkriget för att åter splittras genom förtsättningskriget i en mycket komplicerad historia. Men säga ifrån, det kan dom, finnarna.

I Sverige har vi alltför lång levet i en ny form av eftergiftspolitik i förhållandet till islamisterna. Det är dags att sätta ned foten mot just islamisterna. Och det är också dags att kombinera detta med allvarliga försök att bilda allianser med de muslimer som försvarar det svenska systemet att stifta lagar och utse regeringsbildare. Det krävs en kraftfull allians för att slå tillbaka islamisternas försök att skapa ett parallellsamhälle, där den del av befolkningen som härstammar från muslimska länder, ska styras av sharialagar tolkade av islamistiska imamer – som anser att de agerar efter en gudomlig lagstiftning.

Här finns det två alternativ: den demokratiska vägen där lagar stiftas av en riksdag som utses i fria val. Och en annan väg i form av sharia där ett islamistiskt prästerskap både ska styra det religiösa och världsliga livet.

Dessa två synsätt gå inte att förena. Du måste välja.

Debatten i fullmäktige skedde mellan de som ville välja mellan demokrati och prästvälde. Det är denna debatt som jag kommer att skildra i morgondagens blogg.

Skoningslöst.

 

 

6 kommentarer

Tillbaka till grundskolan och till min väns berättelse från Hagaskolan

Av , , Bli först att kommentera 34

I morgon kommer min kommentar till dagens debatt (måndag 26/3) på fullmäktige om imamen Abu Muadh och den förening som bjöd in honom. Förmiddagens blogginlägg handlade om kärnfrågorna i debatten kring denna islamist – som aldrig hinns utvecklas i fullmäktige.

_     _     _     _     _     _     _     _     _     _     _

 

Tiden i grundskolan

Nu ska vi återgå – för en dag eller två – till det jag började blogga om på allvar. Tiden i grundskolan.  Till min hjälp har jag idag ”Gästskribenten från Hagaskolan”. Och tur är det. Det har varit en hård period. Inatt sov jag 20 minuter.

Men tillbaka ska vi, till grundskolan, vid övergången från 60- till 70-tal. Min gästbloggare har mörkare minnen än vad jag har från mellanstadiet. Men hans minnen från högstadiet är ljusare än mina – väldigt mycket ljusare. De ger hopp.

Min egen nästa bloggberättelse ska handla om ett knivslagsmål utanför ”Versan”. Återigen: jag höll inte i kniven – det gjorde min motståndare. Men det blev en polisaffär. Ett råd: Undvik ”polisaffärer”.

Men vad som än hände mig behövde jag aldrig vara ensam. Men det tvingades min vän från Hagaskolan att vara,ofta, i vad han brukar kalla för rektor Ingvar Kvarnbrinks rike.

Gästskribentens berättelse börjar här nedan.

 

”Vad hände då på högstadiet frågar kanske någon.

Jag tänker nu idag mindre på högstadiet än på mellanstadiet. Mellanstadiet var för mig en mörk period.  På högstadiet blev det ljusare, tack vare den nya skolan och tack var en bra kompis.

Du Janne har dock rätt om att skolan var byggd på längden. Från matan på lågstadiet i ena ändan av skolan (den mot Sandbacka) till matan på högstadiet som låg i andra änden av skolan ( mot centrum) var det jättelångt. Någon gång blev man skickad till det allra heligaste. Rektorsexpeditionen, för att hämta eller lämna något.

Det var kusligt. Det var långt att gå och man skulle gå upp en trappa .

Man valde alltid att gå ut på gården och sedan gå till högstadiet. Att gå genom korridorerna den kortaste vägen var inte tänkbart (för min del i alla fall). Så fort man kom in på högstadiet var det alltid mycket folk i rörelse så man blev aldrig fast i en återvändsgränd. Men däremot fanns det återvändsgränder både på låg och mellanstadiet.

Att bli fångad i en sån var aldrig kul så man valde sina gångvägar. Att hamna i en korridor utan flyktväg och med låsta dörrar i slutet var en fasa.

En av dom hemskaste var den korridoren på mellanstadiet som slutade närmast högstadiet.

I änden av den korridoren var det slöjdsalar och lokaler för skolsyster som användes sällan och garanterat var det inga vuxna där. Dörrarna som gick ut till friheten var låsta. Det var ingen väg ut. Återvändsgränd.

Så det var områden som man undvek.

 

Ett annat hus som man undvek var gymnastiken på mellanstadiet.

Gymnastiksal och omklädningsrum i bottenplan och 3 klassrum

på övervåningen  samma byggnad.

Så länge det var gymnastiklärare eller lärare på plats så var det någorlunda tryggt.

Sedan drog man så fort som det gick därifrån.

 

Högstadiet och nya lokaler.

Nu steg man i graderna. Fick flytta från småskolan till högstadiet.

Fasiken nu är man ju stor nu går man i sjuan.

Plötsligt inget klassrum.

Den fasta tillvaron blev ett skåp i den stora korridoren.

Skolan byggd på längden. Helt ok. Hade du tittat på schemat och läst fel blev det mycket långt att springa för att kolla schemat igen och sedan springa till rätt klassrum. Var du på fel ställe kanske tillsynsläraren hittade dig.

Fortfarande är vi i den tidsperiod där dom som var för busiga (mitt samlingsnam för alla som behövde stöd i en eller annan form) fick gå i OBS-klass. (Obervationsklass med extra undervisning.)

Det var en klass där dom som var lite extra busiga fick mer handfast undervisning

Så var det också som så att om du inte gjorde dina läxor kunde du få gå på på bok.

Vad betyder då detta.

Det måste förklaras för dagens ungdom.

Du fick en liten blå skrivbok där läraren skrev in vilka läxor du skulle ha gjort till morgondagen.

Den skulle visas fram till respektive förälder.

Där skulle dom sätta sin signatur i boken att dom mottagit meddelandet.

Detta för att säkerställa att läxan blev gjord.

Nu så här i efterhand tycker jag att det var en bra grej.

 

Åter till vuxenlivet en liten stund.

Att gå på bok.

Jag försökte framföra detta till en lärare på en annan skola långt efter denna tidpunkt.

Jag och min fru hade separerat och jag hade ingen som helst koll vad som skulle vara gjort till nästa skoldag. Böckerna var alltid glömda på skolan. För att inte tala om gympapåsar och biblioteksböcker.Vilka läxor som skulle göras under min vecka som förälder fick jag aldrig veta. Kommunikationen mellan mig och min före detta fru var noll. Barn är ju inte dumma. Dom spelar ut föräldrarna mot varandra. Jag blev skitless och framförde då till läraren. Låt han gå på bok. Då jag får veta något om framsteg, om bakslag, på skolan och så jag vet som ska vara klart till nästa dag under den period som han är hos mig.

Svaret från sonens lärare blev att så kan man ju inte göra.

Det får man inte i dagens skola. Slokörad gick jag hem till min lilla lägenhet. Det blev ingen blå bok. Jag hade ingen koll under en lång tid. Det var jobbigt att som förälder känna maktlösheten och ovissheten. Så här 30 år senare ser jag i facit att allt har gått bra men just då kändes det fördjävligt att inte ha en röst som förälder.

 

Tillbaka till Hagaskolan på 70-talet.

Det bestämdes via elevrådet att uppehållsrummen skulle målas i lindblomsgrönt, vi skulle få nya möbler och vi skulle även få en kaffeautomat.

Vi hade även pingisbord i källaren.

Rätta mig någon om jag har fel det är länge sedan.

Man kanske får skänka en tacksamhetens tanke till elevrådet på den tiden. Dom stred för den lindblomsgröna färgen.

Jag skall dock inte klaga.

Som jag minns det så hade vi samling i aulan en gång i veckan, på fredagar och på skoltid. Inte varje morgon som på Mimer.

Då var det teater, musik eller annat. Till och med jag har uppträtt på den scenen en gång som deltagare i ett rockband. Bandet gjorde dock bara en spelning …

 

Sorry.

Det var två gånger.

Jag mins en gång då det var teater. Alla skulle agera på scenen. Utom jag. Jag skulle vara backstage.

Det var jag kanske lite tacksam för i början. Om jag minns rätt så satt alla skådespelare på scenen på kanten till en himlakropp jorden var platt och en person skulle falla ned.

Då han föll skulle det komma ett skrik. Det var jag som satt bakom scenen som skulle skrika som om jag föll från ett stup och långt ned i intet.

Jag minns att jag och min lärare satt där bakom och hon sa till mig att nu skall du skrika ungefär så här.

Jag höll på att skita på mig då hon visade hur det skulle låta.

Efter lite träning så gick det bra. Jag skrek som f-n .

Det var min hittills enda instats i teaterbranchen.

Här slutar min essä om hagaskolan för denna gången.

Jag har ännu inte skrivit om min kompis som betydde så mycket för mig. I en sådan här berättelse får han inte utelämnas. Jag har inte skrivit något om gymnasiet men det kommer i sinom tid.

Nu har jag i bakhuvudet att kanske skriva om min barndoms gata.

Södra Ersmarksgatan. Från skomakeriet nere vid järnvägen upp till den gröna kiosken. (Lisa kiosken). Där kunde man köpa både underläppssnus (om man blev lurad av en vuxen) och en liten tidning som hette ”Kapten Miki”. Det fanns en till sådan liten tidning men den har jag glömt namnet på. Det satt en kondom automat på baksidan av kiosken som var mycket spännande för oss barn.

För att inte tala om Hagaparken och Djupbäcken.

Med vänliga hälsningar”

Bli först att kommentera