Villkorslös kärlek

Låg och läste för sjuåriga dottern Lina i hennes säng i förrgår kväll. När jag läst klart låg jag kvar en liten stund och myste.

–        Om du visste hur mycket jag älskar dig, sa hon.

Morgonen efter hade hon kommit över till våran säng. När jag skulle väcka henne strax före sju var hon svintrött och fäktade med armarna för att slippa mig.  

–        Älskar du mig nu också frågade jag med ett flin.

Svaret blev bara en kraftig huvudskakning.

Men jag vet ju att hon gör det i alla fall. På samma sätt som jag älskar henne hur förbannad jag än blir på henne.

För ibland gör vi fel.

Men vi är aldrig någonsin fel.