Vi flytt int! Eller?

 

Det brådskar att stoppa avfolkningen i norrland. Om tio till femton år kan det vara för sent. Då kan många av de norrländska ortsstrukturerna ha fallit samman, menar Norrlandsförbundet.
Och statistiken talar sitt tydliga språk. I stort sett samtliga kommuner utom Umeå och möjligtvis Skellefteå tappar varje år en del av sin befolkning.
Men är det ofrivilligt?
På 1960-talet tryckte Norrlandsförbundet upp knappar med texten Vi flytt int och Vi längt hem. Jobben fanns söderut och norrlänningen tvingades ofta mot sin vilja att flytta.
Jobb är självklart en förutsättning för att kunna bo kvar på en ort. Och arbetstillfällen är ett av de fundament som måste finnas för att norrland inte ska fortsätta avfolkas.
Men människor har också en fri vilja. Många vill faktiskt bo i en större stad söderut. Lika väl som det finns många som vill bo i en by i norrland. Och båda sakerna är lika okej!
Men ofta hör man uttalanden som pekar på motsatsen. Genuint rotade norrlänningar som fundera på hur mycket som fattas när man vill bo i Stockholm bland människor och avgaser.
Eller Stockholmare som dumgör tröga norrlänningar som bor i kylan på vintern och bland myggen på sommaren.
Människor är olika, har olika behov och väljer olika. Själv pendlar jag mellan att vilja flytta söderut på vintern och att fullkomligt älska den här landsändans ljusa sommarnätter. Mellan att längta till storstadens kulturutbud och att le lyckligt över möjligheten att ta cykeln och följa dottern ner till Rickleån och meta abborre, fem minuter bort.  
Det finns fantastiska fördelar med att bo i norrland. Och många kommer förhoppningsvis även fortsättningsvis att vilja bo här. Självklart behövs det strukturella åtgärder för att skapa en grund för detta och Norrlandsförbundets ordförande  Ewa Back anser att det är ”högst rimligt” att en betydligt större del av Norrlands naturtillgångar återinvesteras i landsdelen.
Men om vi fortsätter att titta snett på varandra och inte accepterar att människor har olika behov och väljer att bo på olika ställen hur ska vi då kunna skapa en välkomnande miljö som människor VILL flytta till eller bo kvar i?
Drömmen vore att i framtiden höra människor säga att: Självklart vill jag bo i norrrland! Där finns så många fördomsfria, vänliga och välkomnande människor att det är fullständigt underbart att bara vara där.
Åtgärden kostar faktiskt inte en enda krona heller. Och var och en av oss kan bidra.
Bli först att kommentera

Om att öppna mun

Av , , 2 kommentarer 3

 

Hur förändrar man världen?
Och vad krävs?
En sak som krävs är helt tydligt eget ansvar. För DU kan bidra. Just DU.
Jag var på en mycket intressant workshop kring generationsskifte som hölls i Lycksele i förra veckan. En av diskussionerna kom att hamna om Jantelagen som är stark i inlandet. En gigantisk bromskloss där människor håller ned varandra och attityden att ingen ska få vara eller ha något mer håller utvecklingen tillbaka.
Hur förändrar man sånt?
Dt enda sätt jag känner till är att det börjar med dig själv. Ansvaret ligger hos var och en av oss. Att agera. Att våga öppna munnen.
Torstein Bratvold, ordförande i Företagarna i Umeå kom med ett mycket intressant inlägg i diskussionen. Företaget Hybricon fick på Umeågalan förra året ett profilpris för sitt miljöarbete. I mars i år gick företaget i konkurs. De negativa kommentarerna under nyhetsartikeln på nätet lät inte vänta på sig. Men Torstein Bratvold gjorde precis tvärtom. Synd, men låt oss hylla Boh (Westerlund, vd för Hybricon) för hans försök och uppmana honom att fortsätta prova. Det är de som försöker som för världen framåt, skrev Torstein Bratvold.
Vi har en skyldighet att reagera, menar Torstein Bratvold. Och just i det här sammanhanget har han själv valt att varje gång reagera och skriva en positiv kommentar till exempel vid en företagskonkurs.
– Om ingen försöker kommer vi aldrig att utveckla ett bättre samhälle, säger Torstein Bratvold.
Boh Westerlund hade garanterat lagt ner massor med blod, svett, sömnlösa nätter och kanske också tårar i Hybricon. För det borde han ha all heder. Och det är det som är det är den springande punkten. Massor med företag kommer att gå i konkurs även i framtiden. Många många företagare kommer att misslyckas. Men skulle ingen försöka skulle vi snart stå med absolut ingenting kvar.
En konkurs är självklart ett misslyckande i sig. Men det visar också att någon har vågat försöka. Någon som kanske vågar försöka igen om han eller hon får uppmuntran.
Att vända på Jantelagen eller att uppmuntra modiga företagare som misslyckats. Ansvaret ligger hos var och en av oss.
Vi har en skyldighet att reagera, säger Torstein Bratvold. Jag både håller med och ser det som något oerhört positivt. För den skyldigheten är lika mycket en möjlighet som var och en av oss har. Att förändra världen till det bättre.
Jag lovade i Lycksele att öppna munnen på det här sättet. Nu har jag gjort det.

 

2 kommentarer