Jag har inte gjort ett vettigt handtag på flera dagar. Julafton var helt perfekt med god mat och familj, morsan med sambo och syrran med familj samlade hos oss. Som alltid avslutade vi kvällen med midnattsmässa kyrkan och sen däckade vi med lite glögg framför ”Ett päron till farsan firar jul”.

Barnen har vuxit upp! De är inga småbarn längre. Hur ska man annars förklara det faktum att klockan är över nio på julaftons morgon och ALLAsover fortfarande?? Jag vaknar alltså först ! Vad hände med de där små liven som störtade upp i ens säng så tidigt denna morgon att det kändes som om manknappt hade hunnit somna?? Men det var skönt att vakna pigg själv å andra sidan. vi har inget vi måste jäkta med heller så jag ligger lugnt kvar i sängen och önskar er alla en riktigt God Jul!

Sofia och Petter är hemma på jullov. Alla deras småsyskon är ute på vift hos kusiner, kompisar eller på ishallen. Petter håller på att städa och plocka. Sofia sitter i soffan med sin dator och spelar poker. Men nu är hon less på det.

Julstämningen har infunnit sig. Vi pysslar och donar här hemma. Anton och hans lagkompisar har stått på Konsum och packat matkassar för LN91. Jag hoppas alla har haft förståelse för att de här 13-14-åringarna gör så gott de kan.

Jul i all ära men idag har vi viktigare saker för oss. Som att slå in presenter till systerdottern som fyller 13 år idag. Eftersom jag själv är decemberbarn så är det här kanske den "viktigaste" av kusinfödelsedagarna. Jag minns hur det var att fylla år lite på nåder veckan innan jul.Alltså har jag några regler numera vad gäller Linn! Det är absolut förbjudet att slå in present i julpapper och att skippa firandet för att man inte har tid är verkligen bannlyst! Och nåde den som ens tänker tanken att slå ihop jul och födelsedagsfirandet!

Jodå smågrabbarna gick ut och skottade fram bilen. Jag kulle bara till fotvården och sen skulle jag köra dem till ishallen. Tror ni bilen startade? Trots en dryg timme med motorvärmare i och bara några minusgrader? Naturligtvis inte. Chryslern är vid det här laget immun mot mina svordomar.

Jag gjorde misstaget att duscha innan jag hade tittat ut genom fönstret i morse. Hade jag insett då att jag skulle skotta tusen kubik snö hade jag gjort det först!

Tre döttrar, tre hårsvall, tätt hopkrupna i soffan. Äkta syskonkärlek.

Efter att ha blivit ”tvingad” ur sängen av nyhetschefen i morse har dagen bjudit på varierande jobb kan man lugnt säga. Från Lilla Julafton, till brand och slutligen hockey med ett kommunjobbspålägg. Och jag är inte klar än, så kvällen fortsätter med jobb en stund.

Jag sov djupt drömmande när mina barn tågade in i morse med fika på säng. Min man började redan klockan sex i morse, så han hade gjort mackor och förberett födelsedagsfikat.

Jag drömde att jag låg och väntade på att de skulle komma någon gång och att jag till slut gick ner till köket. Där satt Anton i godan ro och drack choklad och de övriga barnen hade ätit upp smörgåsarna framför TV:n och helt förbisett det faktum att mamma fyllde år. När jag tittade på klockan var den fem i nio och innebandyn skulle börja nio. Jag vrålade åt dem och ingen tycktes höra vad jag sa.

Mitt i vrålet väcktes jag som sagt av fyra sjungande barn och frukostbricka. Sen kom nästa mardröm. Allt gick enligt planerna tills vi rundade skolan och chryslern bara dog. En gång. Två gånger. Tre gånger. I panik fick jag ringa Toms räddande pappa som kom i ilfart, plockade upp mina barn och hämtade ett extrabarn som vi lovat skjuts och körde der dem till innebandyturneringen i rasande fart.
Sen kom han tillbaka och plockade upp mig och storsonen.
Julia fick hoppa av och springa till bussen.

Själv svor jag ljudligt över att man aldrig kan lita på den där skitbilen och lovade mig själv än en gång att jag ska investera i en urgammal volvo som bara går och går och går.
Det blev lite rivstart på födelsedagen med andra ord, men nu går båda bilarna och lugnet har lägrat sig. Nu ska jag fira.

Jag har två mycket glada barn hemma just nu. Både Antons klass 7B och Isas klass 9C gick vidare till final i skolans prestigefyllda innebandyturnering idag. Och eftersom 9C:s killar också gick till final, så blir det kusinmöte i morgon bitti mellan Anton och min systerson.

Här sitter min fem-miljoners-investering. De är värda varenda krona.

20 minuter  innan Luciatåget skulle börja ringde Isa hem.
"Kan du komma minst fem minuter tidigare med en stjärngossestrut och en stjärna, det är en kille här som inte har någon" undrade hon.
Sedär, då fick vi använda den där struten TVÅ gånger. Jag hade ju kastat alla buckliga strutar för ett par år sedan i tron om att INGEN i huset någonsin skulle vara stjärngosse. Bara för att, helt i ordning med lagen om alltings j-vlighet, inse att just det året skulle Anton för första gången vara stjärngosse.
Sen dess har den struten legat i träda ocn väntat på pensionering. Nu fick den ett nytt framträdande, på ett nytt huvud igår.

Hemmahantverkarna är verkligen i farten idag.

"Men du har väl inga barn som går i Luciatåg NU??" utbrast min bekant när jag gnällde lite över att jag inte hittade skjortor i rätt längd.
Jodå, det har jag visst. Två stycken. På Högstadiet. Däremot har jag ju bara ett Luciafirande att övervara och det känns alldeles lagom. Här tjuvstartar vi med Lucia idag.

Det är de här dagarna jag märker av att familjen blir mindre. Det gick väldigt fort med strykning och nerfållning av luciaskjorta i jämförelse med andra år. Tomtekläderna var up-to-date. Grejerna är packade och barnen tar hand om det där själva nu på morgonen.
Så strax bär det av till kyrkan i Nordmaling och högstadiets Luciafirande. Det ska bli så fint och avkopplande. Bara sitta där och njuta av julstämningen och sen äta en lussekatt och dricka choklad med man och väninnor. Fantastiskt helt enkelt.

Alvedonbryta till frukost och en ny dag av tystnad. Ja åtminstone till att börja med.
Man pratar så konstigt med de där tussarna i munnen. 
Natten var ganska lugn, men knäckebröd till frukost var kanske inte mitt smartaste drag. Ja vad det nu var så började det sippra från tandhålet igen.
Så jag vilar munnen på alla sätt några timmar framöver.
Fil kan förresten se ruskigt oaptitligt ut med blodstrimmor i.

Det blev ingen rotfyllning. Men jag slapp hoppa från något tak med en tråd runt tanden.
Efter en stunds dividerande med tandläkaren om huruvida det var bättre att rotfylla än att helt sonika dra ut skiten så blev det ändrade planer.

Det är dags igen. Jag har använt förmiddagen till att hålla tandläkarångesten stången.
Det lyckades väl inte sådär väldigt bra.

Nu räknar jag ner till det är dags för rotfyllning om en stund.
Jag ska ligga där i stolen och tänka på att njuta varje sekund, eftersom jag dessutom vet vad varje sekund kostar.

Jag hade hellre tagit en restresa till Kanarieöarna för pengarna.
Därför ska jag låtsas att den där starka lampan i ansiktet är solen som lyser.
Att bedövningen i munnen är frukten av 25 rom och cola.
Att den där blåsgrejen i själva verket är någon sorts monusunvind.

Jag inser att det kommer att behövas en jädra massa fantasi för att detta ska gå att genomföra. Men jag tänker i alla fall försöka.

 

 

Fem dagar kvar till Lucia och vi är redan på gång med lussebullarna. Ja,jag förstår att ni är många som bakat för flera veckor sedan, men för oss som ibland står och knådar deg natten till den 13 december ter detta förutseende bak sig som frukten av extrem planering! Vi är på banan liksom!

Jag ska lägga mig till med ett nytt ordspråk.
 ”Det man inte kan påverka får man julpynta”
Det blir åtminstone lite roligare för stunden.

I fredags när jag och min man var på ICA och handlade satt självaste Tomten vid utgången, med ett stort godisfat.

Jag har fått upprättelse. En många år gammal strid är över. Åratal av smädande är glömt. Det gäller bara att bida sin tid. Förr eller senare kommer sanningen alltid i kapp.
Ända sedan barnen var små har jag med en dåres envishet hävdat att ”när jag var liten” så fick man börja öppna vissa adventskalendrar på första advent. Min man har skskat på huvudet och sagt att en adventskalender alltid har 24 luckor och att man börjar öppna den 1 december. Punkt slut.

Jag har aldrig gett med mig. Jag har ett bildminne från när vi var på ICA och hämtade gratiskalendrar på julskyltningen den första advent. Och jag kommer så starkt ihåg de där luckorna som var märkta med 29/11 eller 30/11.
På senare år har min man fått hela min familj med sig. Alla barnen. Särskilt de tre äldsta som tagit pappas parti och kallat mig mytoman! Enligt dem öppnas alla adventskalendrar 1 december.

Plötsligt var det bara jag och maken hemma en fredagkväll! TVn ledig och ingen som har åsikter om vad man ska se. Efter att ha zappat förbi samtliga trehundra kanaler insåg vi att det mest sevärda var.....håll i er nu.....IDOL! Det känns inte bra! Det slutade med att jag slocknade i soffan i enåt dessa otaliga pauser och när jag vaknade var maken borta. Ja han hade förflyttat sig upp till datorn alltså. Nu väntar jag på att yngste sonen ska komma hem från fritidsgården och njuter av Julias första körkortshelg hemma i Nordmaling. Hon tog bilen till sin kompis. Det är slut med skjutsande och hämtande! Fantastiskt!

Det var inga problem att hålla sig vaken ikväll. Att se sonen spela hockey i Husums  kalla ishall var inte ett dugg sövande. Innan matchen  hann vi med en shoppingrunda i Husum, jag och syrran. Det gick rätt snabbt för det enda som var öppet var ICA.

Jag lyckades fynda i alla fall. Jag tog det sista kalenderljuset de hade och nu håller jag på att bränna ikapp tre dagar, så att vi kan börja elda ner fyran i morgon. Julpyntandet flyter på i maklig takt alltså.

Anton plockade idag fram trädgårdsjultomten och dennes husdjur: Den stora porslinsräven ( som är misstänkt lik en hund). Allt medan jag staplade däck från golv till tak i garaget. Man kunde tro att vi har minst tio bilar!
Men skam den som ger sig. Jag fick in både mopeden och två cyklar sen. Dessutom fyndade jag fram en ljusslinga och en lysande julgransmatta ur bråten.
Nu ska jag lägga mig och fundera över  vilket julpynt jag ska dölja de fula masonitskivorna bredvid vårt nya badrumsfönster med. Jag kanske borde snöspreja skiten?

Min man var och åt julbord på Levar Hotell igår.
Själv försöker jag matcha det till lunch idag.
Med tre dagar gammal uppvärmd kokt potatis och en burk IKEA-sill.
Jag säger som Tony Rickardsson. Jag är inte bitter.

Jag vann vadet.
Med kuslig precision prickade jag in slutresultatet.
Tittade på klockan sista gången halv sex innan jag äntligen somnade om.
Priset blir en mycket trött morgon och en ännu tröttare kväll.

 

Det kliar just där huggtänderna ska ut. Jag såg minsann den där enorma runda fullmånen när jag stannade och tankade i Uppsala på väg hem häromdagen. Förmodligen var jag för utmattad för att känna av den första natten hemma. Igår kväll efter att ha varit på föräldramöte i sonens spanskagrupp ochlyssnat på Leksands 6-0 match mot Bofors så tänkte jag börja mitt nya liv och lägga mig i tid. Med andra ord somnade jag halv elva. Till viken nytta undrar jag nu?? Jag hade ju inte tänkt börja vakna pigg och alert klockan tre på morgonen. Jag hade inte heller tänkt börja mitt nya liv som varulv. Låt mig gissa....jag vrider och vänder i två och en halv timme till och SEN sommar jag som en stock och är helt sänkt när klockan ringer. Ska vi slå vad?

Jag gick lite bet i logistiken trots allt. Å andra sidan var det ett extra tillägg kan man säga. Jag hade flaggat för att vi skulle vara hemma efter 22.
Allt flöt fint fram till Sundsvall där vi tog en IKEA-pizza i rekordfart. En av brudarna längtade hem till pojkvännen och insåg att vi kanske kunde hinna hem till Nordmaling och Umeå-bussen som avgick 21.15.

Logistikansvarig på speditionsföretag borde vara ett jobb för föräldrar. Man får onekligen en del träning. Stockholmsresan är ett lysande exempel på det.

Umgänge i soffan.Fyra tjejer, två datorer och en TV. Facebook måste tydligen nagelfaras innan vi åker! Jag känner mig gammal!

Jag sitter och smider planer. De sju damerna mellan 15-19 år har avverkat den utsålda konserten med Paramore på Fryshuset igår kväll. Ni vet de som gjort soundtracket till jättesuccén Twilight. Själv skrev jag fullmäktige hela kvällen. Olika falla ödets lotter.