En sak som intresserar mig mycket är avvägning mellan politiskt engagemang och inflytande från expertis. En politiker ska ju inte nödvändigtvis vara expert, utan är ju invald i enlighet med en demokratisk process. Samtidigt vill man gärna att de som "bestämmer om vår framtid" vet vad de talar om. Men, ett kommunalråd kan ju knappast vara sakkunnig i allt som är viktigt i en kommun.

Oftast ropar vi på mer kunskap och sakkunnighet för politikernas del. Å andra sidan är det skönt att vissa saker som sakkunniga för fram först ska igenom ett politiskt "filter".  Jag tänker på hur det framförts förslag på skatteväxling på socker. Detta förslag kommer från sakkunniga, som är oroliga över alltför mycket läskedrickande och godisätande. Det känns skönt att det inte är ett politiskt förslag, eftersom jag tycker att sockerskatt är ett helt galet sätt att ta sig an problematiken.

I debattartikeln hänvisas till att svenskar äter dubbelt så mycket godis som andra europeer. Om vuxna människor slutade äta godis skulle kanske även barn äta mindre. Ialla fall när de blir äldre.

När min katalanske make började vara i Sverige förstod han inte att  vuxna människor som plockade smågodis i påsar på livsmedelsaffärerna ofta gjorde det till sig själva. Efter att jag noggrannt försäkrat att så kunde vara fallet, samt att att han bjudits på smågodis hemma hos folk började han begripa att vuxna svenskar åt smågodis (men det satt långt inne).

Varför svenskar inte slutar med denna – i europeiska ögon – barnvana, tja, det kan man fundera över. Kanske för att svenskt godis är så gott?