Under en inte så lång rad år i Vännäs har vi anställt och ganska snabbt förlorat kvinnor på höga chefspositioner. En socialchef, en kommunchef och en gymnasiechef. Samtliga har blivit avskedade, även om det skrivits om för att låta vackrare.

Jag tänkte på dessa kvinnor när jag hörde en analys om de nya ministrarna i regeringen – med en liten annorlunda tvist i resonemanget. Den som uttalade sig konstaterade att de mest ”udda korten”, de mest oväntade och de personer utan så stark och tydlig förankring inne i partiapparaterna – var kvinnor. Så här:

Det är ett strukturellt problem inbyggt i den här regeringen. Männen är genomgående hämtade från det socialdemokratiska toppskiktet medan kvinnorna ofta har en lokal eller regional förankring eller är helt utanför toppskiktet. Vi vet att när det börjar blåsa är det den med en svagare intern förankring som ryker först.

Och så siade kommentatorn att en kvinna kommer vara först att åka ur regeringen.

Kan det vara så att det för kvinnor på höga kommunala poster är knepigare att bli en del av toppskiktet? Att det är svårare att veta hur man ska manövrera och liera sig för att bli ett ”säkrare” kort? En liten aning mystiskt känns det ändå, att det är mer ovanligt att manliga, höga chefer sparkas, i alla fall i vår kommun. Eller? Vad tycker du?