– Öh, du, pappa?
Sexåringen packar och stökar med sina gosedjurshundar.
– Ja?
– Alltså, jag tror inte att jag tänker hjälpa till med Folkpartiet så länge till.
– Jaså…
– Nä, det blir i alla fall inte längre än till då mina barn har blivit stora…
Treåringen och sexåringen tillbaka – nu med valextra!
– Möten och möten och möten, morrar sexåringen. Det är jättetråkigt med möten!
– Ja, men när jag var på möte med Jan Björklund, så var du på Junibacken. Du har faktiskt inte varit med på något möte på ganska länge, försöker jag. Och du tyckte det var jättekul och ville aldrig gå hem.
– Hm.
Sexåringen tänker. Hon är en god förhandlare och vet att lite tålamod inom politiken, förbättrar förhandlingsläget.
– Vart ska du på mötet? frågar hon i ointresserad ton.
– Umeå. Jag ska prata med en massa människor om vad vi ska tycka när blir val.
Sexåringen tänker. Umeå=större utbud än Dorotea=kolla på Lindex om föräldrarna får lagom dåligt samvete för att man suttit tyst och tålmodig på ett möte.
Hon reser sig utan ett ord, tar ner sin ryggsäck, packar rottweilern, s:t bernhardshunden och samojeden.
Jag tittar upp.
– Vart ska du.
– Till Umeå, säger hon allvarligt. Man kan ha hur kul som helst på ett möte!
Handväskor är enkelt. Blopp!
– Mamma, har vuxna handväskor?
Sexåringen håller upp sin hello-kitty-handväska.
– Ja, det är många vuxna som har handväskor, säger flickan med snickarbyxorna. Men du vet ju att jag inte riktigt är en handväsk-människa.
– Nä, du sa att du är en ryggsäcksmänniska. En ryggsäcksmamma.
– Mm, ja. Jag tycker det är lite obekvämt med handväska.
– Men, vetdu, mamma, det är jätteenkelt med handväskor. Man bara släpper den – blopp, sen så går man. Man bara går, helt enkelt.
Steken tepa
Treåringen – den lille mannen – har en blå keps, tepan, som nästan är en kroppsdel. I går kväll stod jag och grillade lamm. I handen höll jag en grytlapp i samma färg som treåringens tepa. Den lille mannen kom rusande och tvärstannade.
– Pappa! Va gör du?
– Jag grillar.
– Men, men…
Han pekade på grytlappen.
– GRILLAR DU MIN TEPA???
– Nej. Det är en grytlapp.
– Va bra, pappa. Tepan skulle ju ha blivit alldeles steken.
Tant Gumman
– Här pappa!
Sexåringen räcker mig en sak som jag tankspritt tar emot.
– Tack, gumman.
– Tack, gumman, ekar treåringen – den lille mannen.
– Du, säger sexåringen till treåringen. Vet du vad gumman betyder egentligen?
– Det är väl du, säger den lille mannen.
– Nä, vetdu. Gumma är egentligen en tant som man kan kalla fru också!
Barfota, barfotare, barfotast
Sexåringen har utverkat nya badtofflor, flip-floppor. Hon är mycket nöjd. Hon snubblar sig fram genom stan och stirrar samtidigt på mina sandaler.
– Pappa?
– Ja.
– Vilka skor är barfotast?
– Barfotast?
– Ja, alltså med mest barfota i.
– Aha, du menar alltså där man ser mest av foten?
– Ja, jag sa ju det. Jag ser mer av foten i mina badtofflor. Alltså är dom barfotare än dina sandaler. Jaa, dom är allra barfotast av allting!
Vinterdans från Madagaskar!
– VAD GÖR NI??
Treåringen – den lille mannen – och sexåringen brottas eller slåss. Det är ett eländes liv och jag är rätt trött på tjafset som de odlar med stor inlevelse.
– Vad bråkar ni om? Vi vuxna blir jätteless på ert bråkande.
Två blanka ansikten tittar upp ur virrvarret av armar, ben, kuddar och andra tillhyggen.
Sexåringen tar till orda först.
– Eeh, vi bråkar inte alls. Vi gör som min samojedhund. Som Vira, alltså.
– Ja. Zom Vira, intygar treåringen.
– Och vad gör Vira då? undrar jag.
– Vi och VIra dansar en vinterdans. Från Madagaskar. Ja, en vinterdans från Madagaskar. Min samojed kommer därifrån*
– Eller också ror vi, säger treåringen snabbt.
– Jaa, säger sexåringen med inlevelse. Som i Spanien! Där ror de mycket i sina båtar!
* Treåringen och sexåringen skiljer inte mellan Madagaskar och Alaska. (Pappans anm.)
Djupt
Sexåringen är en drama queen av stora mått, men har också en väldigt cool sida. Som när vi tältade och regnet som inte skulle komma gjorde att hon vaknade sittandes i fem centimeter vatten. Allt var dyblött. Hon tittade på mig och sa bara lugnt
– Pappa? Ska det vara så här?
Härom natten sov hon hos oss. Min madrass glider på sängbotten så nån gång under natten rasade hon ner mellan min säng och flickans med snickarbyxorna. Jag hörde bara en röst under sängen.
– Pappa? Jag ligger faktiskt rätt djupt nu.
Eget ansvar
– Aaaaj!
– AAAAAJJJJ!
Treåringen och sexåringen bråkar.
– Pappa! Hon nyper mej!
– Pappa! Han drar mej i håret!
– Sluta!! Vad håller ni på med!
– Det är hans fel!
– Det är hennes fel!
– Hörni, säger jag. Sätt er ner. Det här att skylla på andra leder ingen vart.
Till sexåringen:
– Du vet att du inte får nypa din lillebror.
Til treåringen:
– Du vet att du inte får dra sin storasyster i håret. Varför håller ni bara på och skyller på varandra hela tiden. Man har faktiskt ansvar för vad man gör själv! Det är ingen bra idé att skylla på andra hela tiden.
Tystnad. Den bryts av treåringen.
– Men det var hon som skyllde på mej!
Senaste kommentarerna