Hej på er!

Igår morse så fördjupade vi oss i kommunjuristens sjabblande när hon försökte bestrida det faktum att barnkonsekvensanalysen var obefintlig och inte dokumenterad i enlighet med Umeå kommuns egna riktlinjer. Personligen anser jag att hon misslyckades kapitalt. Men de tunga bitarna i vårt överklagande handlar om helt andra saker, nämligtvis lagligheten i besluten. Det vi kommer att ägna morgonen åt är den punkt som utifrån kommunallagen berör huruvida det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter.

Detta är utgångspunkten för att vi skulle få rätt: För att För- och grundskolenämnden skulle ha överskridit sina befogenheter i detta ärende krävs att beslutet skulle ha varit av principiell beskaffenhet och därmed varit en fråga för kommunfullmäktige.

Nu när vi vet förutsättningarna förstår vi ju också vad som kommer härnäst! Jajamensan, juristen kommer nu att förklara för oss på juristspråk att vi i vanlig ordning inte har begripit ett smack och hon kommer även lägga fram lite argument för detta. Med andra ord är allting precis som vanligt, de försöker blåsa oss! Men vi hoppar över alla deras exempel och argument som visar hur lite vi begriper. Så, nu när vi lämnat allt detta bakom oss så tycker jag att vi hoppar direkt på juristens slutkläm! Det är nu hon ska trycka till oss rejält med ett sista hejdundrande argument. Sista spiken i kistan helt enkelt!

Håll i er för så här lyder juristens tyngsta och slutgiltiga argument gällande den principiella beskaffenheten:

Det kan för de berörda uppfattas som principiellt men har ingen bäring på kommunens utbildningsverksamhet i stort.

Tjong i medaljongen! Där fick vi minsann så att vi teg…

Juristen konstaterar alltså att ärendet inte har någon principiell beskaffenhet för kommunens utbildningsverksamhet i stort och att vi därför inte i enlighet med kommunallagen kan hävda att nämnden överskridit sina befogenheter. Det gör faktiskt lite ont när jag nu säger följande, juristen har ju faktiskt helt rätt i sitt konstaterande. Ridå, det är nog lika bra att vika in årorna…

Fast vänta nu! Vi har ju hela tiden hävdat att nämnden överskridit sina befogenheter för att detta ärende är av principiell beskaffenhet för kommunens verksamhet i stort och inte enbart för utbildningsverksamheten. För hade detta ärende inte sträckt sig utanför utbildningsverksamheten inser ju till och med vi tröga lantisar att ärendet inte ska lyftas till en högre nivå. Nu blir jag återigen fundersam, försöker juristen ännu en gång föra oss bakom ljuset eller är det rent av så att juristen precis som den politiska ledningen har väldigt svårt att förstå det här med att lyfta blicken och se den helhet alla vi andra bor och verkar i…

Hur svårt kan det egentligen vara att förstå? Vi tar det en gång till, fast lååångsamt: Vi på landsbygden anser att denna skolfråga är av principiell beskaffenhet för Umeå kommuns totala verksamhet! Snälla försök nu att förstå att grundläggande samhällsfunktioner såsom t.ex. skolor är själva fundamentet för tillväxt oavsett om vi pratar landsbygd eller stad. Ingen skola = Inga barn =  Ingen tillväxt. Detta skapar åtminstone i mitt huvud en bild av vad principiell beskaffenhet borde innebära. Men vad vet väl jag!

Så mitt slutargument i frågan lyder:

Jag hävdar härmed att skolan och dess verksamhet är en av de mest centrala och allra viktigaste verksamheterna i Umeå kommun. Därför anser jag också att att alla skolfrågor som i ett större perspektiv leder till omvälvande förändringar i andra verksamheter och samhällsstrukturer måste anses vara av principiell beskaffenhet vid beslutsfattande i kommunen. Att göra bedömningen att en skolnedläggning i en tillväxtbygd inte skulle vara av principiell beskaffenhet för kommunens totala verksamhet torde snarast vara att betrakta som tjänstefel. Jag blir faktiskt väldigt orolig eftersom det, i mitt tycke, hittills visat sig att kommunens jurist hanterar detta som en ickefråga genom att inte bemöda sig att sätta sig in i ärendet ordentligt. Att landsbygdens framtid eventuellt kan hänga på den här typen av godtycklig hantering känns väldigt oroande.

Med utgångspunkt i ovanstående kräver jag att Förvaltningsrätten väljer att bortse från Umeå kommuns bestridande av argumentet om huruvida det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter. På ren svenska kräver jag alltså att ni struntar i kommunens försök till att sprida dimridåer och ser till att den aktuella frågan lyfts till den beslutsnivå där den hör hemma. Där den också i normala fall skulle ha hamnat via återremiss. En återremiss i denna fråga hade varit självklar om det inte hade varit för den lilla detaljen att de som skulle besluta i frågan inte fick fullständiga beslutsunderlag och därför inte kunde se helheten. Men det kan vi gräva lite i en annan dag…

Intresserade av mer juridiska trevligheter, kika då på gårdagens inlägg:

Kommunjuristen mörkar fakta…

Och som ni säkert förstår så blir det även idag satir först framemot lunchtid…