En ljus framtid för Sveriges landsbygder!

Sådana härliga tongångar finns i den statliga utredningen,  ”På väg mot en ny politik för Sveriges landsbygder – landsbygdernas utveckling, möjligheter och utmaningar”, som vi kikade litegrand på härom dagen. I denna utredning framförs svidande kritik mot den landsbygdspolitik som förts i Sverige under lång tid. Alla som ögnat igenom utredningen och är det minsta insatta i frågan inser nog att det här i ett enda slag ritar om sjökortet från grunden vad gäller hur den politiska skutan skall vändas i riktning mot en högre grad av likvärdighet mellan stad och land. Vilket vi på landsbygden är särskilt tacksamma för då detta är något vi försökt påtala för Umeås politiska ledning på mer eller mindre finkänsliga sätt den senaste tiden.

De smått kryptiska uttalanden som För- och grundskolenämndens ordförande, Moa Brydsten, levererade i gårdagens Folkblad kan dock tyda på att tiden nu är mogen för att respektive nämnd äntligen tvingas lyfta blicken även utanför sin egen ankdam för att se till hela samhällets bästa när beslut skall fattas. Så på samma sätt som att hänsyn skall tas till barnens perspektiv så skall nu även landsbygdsperspektivet beaktas vid kommande beslut. Det är åtminstone min egen amatörmässiga tolkning efter en snabb genomläsning av utredningen. Här nedan kommer jag att presentera några utvalda huvudpoänger som framförs i den omfattande utredningen, men först ska vi naturligtvis ta oss en titt på vad Moa tänker kring detta…

Här nedan presenteras några viktiga huvudpoänger från landsbygdsutredningen, fantastiskt uppfriskande läsning. Förhoppningsvis kommer våra förtroendevalda att ta till sig detta och börja förstå hur ett hållbart tillväxtsamhälle egentligen skall byggas…

Igår nosade vi litegrand på Umeå kommuns organisation samt hur uppgifter om verksamheten styckas, sprids ut och göms bort i en rad olika nämnder och arkiv. Själva upplägget som kommunen har valt för att bygga upp sin inre struktur uppvisar stora likheter med diverse ljusskygga verksamheter som vi på senare tid lärt oss förknippa med ett litet idylliskt land i södra Centralamerika. Exakt, Umeå kommun har valt Panamamodellen som verktyg för att administrera verksamheten.
Stopp och belägg tänker ni säkert, nu är väl ändå den där bloggande token ute och cyklar igen… Visst kan det kanske vara så, men jag anser i vilket fall som helst att det finns skrämmande likheter mellan Umeå kommuns inbyggda struktur och det sätt på vilket diverse ljusskygga skalföretag fungerar. För er något yngre läsare vill jag här passa på att förtydliga att detta inte handlar om företag som säljer skal till mobiltelefoner, utan här avses företag som normalt används som en huvudkomponent i kriminell ekonomisk verksamhet. Jag kommer dock inte att gå så långt att jag anklagar Umeå kommun för organiserad brottslighet, men det måste definitivt anses vara organiserad dumhet.

Så varje nämnd med dess diarium har i grova drag en likartad funktion som de brevlådeföretag vi sett figurera i dagspressen den senaste tiden. Allt verkar i slutändan handla om att försvåra insyn och se till att ingenting kan leta sig från det ena stupröret till det andra.

Den allvarligaste följden av Umeå kommuns stuprörsstruktur är att detta skapar en maktförskjutning från de på papperet beslutande politikerna till de tjänstemän som i praktiken sitter på nycklarna till de olika ”brevlådeföretagen”.

Att Umeå av många i realiteten anses ha ett tjänstemannastyre och inte politikerstyre är ju ingen direkt nyhet, frågan är väl bara hur länge detta skall få fortgå. Kan det rent av vara så att politikerna sakta men säkert håller på att degraderas till målvakter?

Ja det är många frågor och inga svar, precis som vanligt!

Men vad var det egentligen som hände med de där underlagen vi ville få ut gällande nedläggningen av våra skolor…