Har ni lyssnat på Nooshis brandtal från dagens riksdagstal? Hon är absolut bäst på att få till det. Och faktiskt fick jag Palme-vibes, det var något i tonfallet, i glimten i ögat, i den skarpa retoriken. Kändes som om det talet var ett som Palme kunnat hålla. Moralpolis och slottsavtal. Aldrig hade hennes föräldrar trott att Sverige skulle slå in på den auktoritära vägen…
Inredning, Inspiration, Renovering…
Heter gruppen på FB som jag gick med i. Man lägger ut bilder på före och efter renoveringar, frågar om tips och råd. En jättestolt kvinna lade för ett tag sedan ut bilder på möblemang och rum med den enkla frågan: Vad tycker ni? – och blev totaldissad. Tavlorna hängde för högt, mattan var för liten, plädarna på sofforna skulle bort, för mycket hotellkänsla, mera blommor. Man ska inte vara känslig om man delar något i den gruppen. Till slut var det en person som skrev något i stil med att det var jättefint och hon var less på alla negativa kommentarer i gruppen. Det kommer ofta kommentarer som motsäger sig rena sågningar, som efterlyser en hövligare ton. Såna inlägg brukar besvaras med, men vadå, hon frågade ju? Eller, man måste kunna tycka olika, vad är vitsen annars med den här gruppen? I alla fall är det murrigare än murrigast som gäller nu. Brunt, brunt och beige – utan 70-talsfärgerna orange och grönt som ändå lyste upp det hela lite.
Vilken skillnad när man läser intervjun med Stina Wollter i Leva och Bo, där hon visar upp delar av sin lägenhet. Stina Wollter är, citat Wikipedia: Målare, tecknare, radioprogramledare, sångerska och textförfattare. Hon arbetar främst som konstnär men även som illustratör och föredragshållare. Slut citat. Hon säger själv om sin stil när hon för frågan, att: ”Färgglatt och rörigt. Man skulle kunna tro att det är en loppis, det är bara fyndlådorna och de handskrivna prislapparna som saknas. Men folk säger att det är otroligt mysigt, gäster kan gå runt i timmar och bara titta. Det finns alltid samtalsämnen, om man säger så.” Och när man tittar på bilderna är det faktiskt så plus lite smulor på golvet. Så otroligt befriande. En fri själ som kör sin egen stil. Boken ”Kriget mot kroppen” skrev hon i soffan. Enda stället hon inte jobbar i är arbetsrummet.
Igår tittade jag på en inspelning från 1970 på SVT Play ”Reservatet”. Citat, ”Ingmar Bergman har försett Reservatet med undertiteln ’En banalitetens tragedi’ och man har sagt att pjäsen i sina yttersta konsekvenser handlar om den västerländska livsstilen och vart den leder oss.” Reservatet beskriver ett känslolöst äktenskap i upplösning, men utåt är allting perfekt. I pjäsen lyssnar sonen på en radiosändning där man meddelar att Martin Luther King skjutits till döds. En nyhet som förmedlas till mamman som verkar helt nollställd. Och kläder och inredning går i beige, brunt och petrol. Mannen mår mer och mer dåligt utan att förstå vad det är som fattas, en planerad befordran uteblir. Allt är väldigt Bergmanskt med otrohet och lögner.
Ute regnar det. På radion är det förfest på Mix Megapol – I said, ooh, I’m blinded by the lights. Jag tvättar. Det är lördagskväll…
Hon log och var hur trevlig som helst…
Tjejen i kassan. Sådär som alla yngre tjejer är nuförtiden, skolade i social kompetens ändå från koltstadiet. Själv kände jag mig lagom sprudlande med en segdragen förkylning i bagaget när jag befann mig nere på stan trots såväl hjärtklappning som öronsus för att handla det allra nödvändigaste. God och glad med Kexchoklad tänkte jag när min blick vandrade genom varukorgen. Undrar om den hjälper. Kanske i kombination med opoppade popcornkärnor och kycklingklubbor. Fredagsmys.
Bilden av Ulf Kristerssons regeringsbildningsförslag passerade revy – hade Ebba kopierat Magdalenas klänningsstil eller har dom samma klädmärke och varför såg det ut som om hela gänget var lika tillkämpat glada som föräldrar på väg att skilja sig och ska berätta nyheten för sin barnaskara och inte själva tror på budskapet att allt ska bli så bra i framtiden? Allt kostar på. Jag vet. Hela livet är en kompromiss. Från början till slut. Egentligen är det bra. Kompromisser föder lite ödmjukhet, men de måste vara bra. Kan man kompromissa med vem som helst som har helt avvikande åsikter än vad man själv har utan att riskera att bli överkörd och tillplattad till marken?
Varför har förresten korv blivit den gemensamma nämnaren i svensk politik, oavsett parti? Varmkorv, falukorv, korv med bröd. Nä, testa med lite Kexchoklad istället i nästa valrörelse och gå gärna igenom kassan i livsmedelsbutiken under valrörelsen och insup lite äkta trevlighet och tillmötesgående. Undvik att ge exempel om stackars faster Elsa, kusin Vitamin och Hassan i förorten. Glöm inte att väljare också är människor av kött och blod som går till jobbet varje dag, betalar sin skatt och bidrar till andras överlevnad. Oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning etc etc.
Det var nästan plågsamt att se klippet i veckan när Liz Truss hälsade på Charles III, Liz som nästan krumbuktade ihop sig under tiden som Charles ojade sig och var dryg helt enkelt. Med vilken rätt kan man fråga sig. Försörjd av Storbritannien till att hälsa på presidenter och statsöverhuvuden och ha några välgörenhetsprojekt. Dear, oh dear. Lägg ner kungahusen helt enkelt. Nuförtiden vill ju drottningar och kungar befria sina barn och barnbarn från prins- och prinsesstitlar, varför inte hjälpa dom lite på traven så att dom slipper må så dåligt i sina slott?
Jag har hjärtklappning och öronsus. Jag är inte skolad i social kompetens…
Idag blir det fläsklägg till middag…
VÅR KOKBOK. Utgiven av Kooperativa förbundets provkök. Tolfte omarbetade upplagan. Rabén & Sjögren Stockholm 1978.
Vissa sidor har under årens lopp nästan klistrats ihop, beroende på maträtt och dagsform. Sylt, pitepalt och lasagne toppar ihopklistringsgraden:
- Sylt
- Pitepalt
- Lasagne
- Rågkakor
- Grundrecept för vetebröd
- Mexikansk köttfärsgryta – Chili con carne
- Stekta kycklinghalvor på potatisbädd
- Grundrecept för pannkakor och plättar
- Kokt fläsk eller fläsklägg
- Gravad fisk
- Fisk i skivor kokt i kraftigt saltat vatten – på norskt vis
- Ugnsstekt fisk
- Indonesiska grytan
Undrar hur många som har Kooperativa förbundets provkök att tacka för sina grundkunskaper i matlagning – långt innan tv-kockar (om man undantar Ria Wägner förstås) och Allt om mat gjorde sitt intåg. Eller från sin mamma eller kanske Cajsa Warg. Jag minns fortfarande vårt stora bondkök med syltning och saftning, kalvsyltande och bakande. Dofterna. De varma glasburkarna. Papperslapparna där jag skrev ”Älgkött. stek, 1971” eller ”Gris, kotletter, hösten 1970” innan alla paket lades i den toppmatade frysboxen. De nyskördade morötterna, mandelpotatisens jordighet, söndagssteken i ugnen.
Fortfarande ges Cajsa Wargs kokbok ut, citat Adlibris: ”1755 gav Cajsa Warg (1703-69) ut Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber, en nydanande kokbok som blev en stor succé. Bokens recept byggde på råvaror som var relativt tillgängliga och måttangivelserna respektive tillagningstiderna var mer exakta än brukligt vid den här tiden. Ett stort antal upplagor följde och boken kom under lång tid att betraktas som alla husmödrars bibel. Cajsa Warg har med verket sedermera kommit att betraktas som den svenska kokkonstens moder.”
På Historiesajten kan man läsa mera om Cajsa Warg, citat: ”Under 1740-talet tog hon tjänst som husmamsell hos sin mors kusin, Catharina Klinckowström. Catharina var gift med Leonard Klinckowström och han älskade Cajsas mat. Han var en tjock och matglad herre som alltid skulle ha minst tolv rätter per måltid. Hans hem sägs ha varit öppet för dåtidens kändisar som Carl Michael Bellman och Johan Tobias Sergel som ofta kom dit och åt. Vid 52 års ålder (1755) gav hon på egen bekostnad ut en kokbok på 800 sidor som hette: ’Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber’. Boken blev en storsäljare och 1772 översattes den också till tyska. I hennes bok står det: ’man tager, om man så hafva kan’, vilket sedan sägs ha blivit det kända: ’man tager vad man haver’ detta uttryck står dock aldrig i hennes bok, men däremot börjar ofta hennes recept med ’man tager..” Slut citat.
Nu puttrar fläsklägget på spisen tillsammans med vit- och kryddpeppar, lagerblad och lök. I ett senare skede ska även potatis och morötter tillsättas. Idag blir det ingen kålrot, men grundrecept är alltid öppna för variationer. Men så skönt det är med en matlagningsmanual, en trygghet i en allt osäkrare värld…
Jag är fast på 90-talet…
Det är faktiskt möjligt att min hjärna inte utvecklats nämnvärt sedan trettio år tillbaka – och för mig är det just fine! Jag vill leva i sviterna av cerise, kornblått och axelvaddar och känna mig trygg med det. Kanske därför jag får rysningar av grått, vitt och svart (en sanning med modifikation 🙂 och hellre ser en rulle med Clintan en fredagskväll än en nyproducerad Östlundsk satirisk komedi. Vad är det för fel med sånt man blir skriven på näsan med – men känner sig trygg med? Vadå statisk och fyrkantig, måste verkligen alla människor vara förändringsbenägna för att vara lyckliga och lyckade. När jag vet att det jag växte upp med som barn på landet idag är högsta mode, att förändringar alltid är som en bang-a-boomerang, vi kommer alltid tillbaka till gamla sanningar och inom en snar framtid står en hop permanentade överlevare på gatan och gör ett statement. 90-talet snäppet över 70-talet, men ack så nära de är.
Tack för att jag har mina minnen kvar. Minnen av högstadieskolans asfalt och platta tak. Av Gerda, Clarence och Bengan. De som lärde mig något om geografi, samhälle, främmande språk och matte. Bang-a-boomerang. Tack för att jag min första arbetslösa dag efter gymnasiet på Arbetsförmedlingen söker det enda lediga jobb som gick att söka – och får försörjning i sex år. Tack Sverige för det du var. En dröm om en plats där alla fick plats, där utrikespolitik och ställningstagande mot våld och förtryck var vår röst. Tack för att jag fick uppleva det. Tack för att jag hade ett huslån med 13 % ränta och vet vad det innebär att vända på slantarna. Bang-a-boomerang. Tack för att jag aldrig tar något för givet. För jag vet att imorgon är en annan dag. Tack Niklas Strömstedt som skrev texten: (Kom) så länge hjärtat slår (Kom) så länge spänningen finns kvar. I morgon är en annan dag. (Kom) så länge solen ler. (Kom) så länge lusten ger och tar. Så fort när allt försvinner. I morgon är en annan dag.
Att vara mental svensk är just det. Huvudsaken man är en människa med hjärtat på rätta stället – oavsett yttre attribut eller fackindelning. Så länge hjärtat slår…
Should auld acquaintance be forgot, and never brought to mind?
I veckan har min före detta svärfars sambo avlidit. Monika. VI har varit på utlandssemestrar tillsammans, ätit middagar, grillat, idkat husvagnsliv på Böda camping och spelat Gurka. Jag tror att det finns en plats där vi träffas igen. Vissa människor betyder mycket. Som i Ted Gärdestads låt: ”I den stora sorgens famn finns små ögonblick av skratt, Så som stjärnor tittar fram ut ur evighetens natt – Och I solens första strålar flyger svalorna mot skyn – för att binda sköra trådar, tvinna trådar till en tross, mellan oss – så vi når varandra”.
Med åren växer all saknad. Men minnena finns kvar. Kramarna. Värmen. Det som betydde något…
Jag kräks över valresultatet…
Vad har egentligen hänt med Sverige? Det vi trodde var kärnan i svenskheten – solidaritet, jämställdhet och en gnutta medmänsklighet – har bytts ut mot skrålande SD:are på valvaka som utropar Helg seger. Nä, man kan må illa för mindre. Men tydligen är det inget som 20 % av landets röstberättigande bryr sig om. Hade ni inga historialektioner på högstadiet? Förstod ni inte hur allt börjar, uteslutning, hjärntvätt – en indelning i VI och DOM. Och vi är alltid mycket bättre, eller hur? Jag önskar verkligen att i den här valrörelsen man lyft fram alla utlandsfödda som bor i Sverige, som jobbar för fullt, är superfina människor – säger hej och tack! Ler med hela ansiktet och är artiga på bussen.
Så less jag blir på det här kompakta budskapet att invandrare är så dåliga. Jag förstår att jag träffar människor varje dag som röstat på SD och jag inser att dom flesta är som jag och du är Jag bara tänker mig om vi i Sverige någon gång i framtiden är tvungna att fly på grund av krig eller svält och land efter land säger nej, här kommer du inte in. Du tillhör ”dom andra”. En annan sort. Inget vi vill ha i vårat land. Bort. Jag tror inte att flyktingar och utlandsfödda är problemet, problemet i vårt samhälle är narkotika och droger och allt skit som det för med sig. Var det inte då vi gick med i EU som tullen fick begränsade befogenheter? Var det inte då allt eskalerade och knarket flödade in i landet…
Bara för att man är född i Sverige så innebär det inte att man är perfekt. Inte jag heller. Jag är bara rädd för den här samhällsutvecklingen. Det känns hårt och kallt. Överallt…
Kom igen, Märta och Per – ta fram medicinbollen!
Man orkade ju knappt rubba den som spinkig högstadieelev – och dessutom skulle man kasta den mellan varandra, citat Wikipedia: ”Medicinboll är en stoppad läder- eller gummiboll som används vid styrke- och gymnastikövningar. Den har en diameter på 30 till 35 cm, och väger vanligtvis 1-5 kg men förekommer även i tyngre och lättare varianter. Den spelar en viktig roll inom idrottsmedicinen och används ofta vid rehabilitering” – en perfekt symbol för vår planet!
Vad är väl en u-formad falukorvsring i jämförelse mot en rejäl medicinboll – ALLT SOM VAR BRA MED MODER JORD!
Förut hade vi tillgång till hela Tellus oändliga rikedomar – innan plast, fossila bränslen och utfiskning. Under tiden oneliners skapas i varje högerparti och minut betalar vi Klimat-priset, Växthus-tillägget och skrattet fastnar i hals. Vafalls! Man måste väl kunna ha lite kul i alla fall under tiden.
Börja kasta boll, Märta och Per. Vi står alla med darrande händer, beredda, men bävar för att ta emot den…
SD – en ulv i fårakläder…
Märkligt att så få människor öppet går ut och säger att de röstar eller tänker rösta på SD. Det verkar nästan som om man skäms lite grann. Ska jag verkligen visa upp vilka värderingar jag har – innerst inne. Vissa skäms inte alls – som i Youtube-kanalen Riks, citat WIkipedia: ” Riks är en svensk mediekanal som lanserades år 2020 av Sverigedemokraterna genom dess helägda webbtidning Samtiden med ambitionen att mediekanalen inte ska vara parti-TV. Bland programledarna finns Emmie Mikaelsson och Rebecka Fallenkvist. Den ansvariga utgivaren är Dick Erixon.- och största hatobjektet är Annie Löf.”
Kollade på några videosnuttar, och vilken smörja. Det är skillnad på utbildning och bildning helt klart.
På sidan ”Säg nej till främlingsfientlighet och rasism” på Facebook länkas till en artikel i ETC, citat: ”Wilhelm Eriksson hade toppjobb på SD:s pr-avdelning, var ordförande för partiet i Järfälla kommun och revisor i Mattias Karlssons kulturförening Gimle. Men när han varnade om nazister i partiet blev han utesluten. Det tidigare stjärnskottet avslöjar bland annat hur det heilas på partifester och att ledningen skyddar extremister – men straffar visselblåsare” Slut citat.
Tror inte att så många som i smyg tänker ge SD en röst i valet hejlar – men tänk, hemska tanke – om vi i Sverige en dag skulle bli tvungna…
Kvinnofällan…
Ponera att alla människor under våra yttre är av samma skrot och korn oavsett kön, ras och what so ever. Ponera att det är enbart tankarna som en människa har tänkt hela sitt liv som gör personen till en utpräglad kvinna eller man? Ponera att dessa tankar föder känslor utifrån tankemönstret och att de gör oss generaliserande könsstereotypa? Ponera att hjärnan som är en lat manick (verkar det som) utan krumbukter anammar tankar som tänks om och om igen och gör det till en sanning?
Hjärntvätt fungerar bevisligen. Ett budskap som outtröttligt bankas in i en hjärna skapar skarpa hjärnvindlingar – så frågan är – hur hjärntvättade är vi egentligen? Var du en misslyckad figur när du växte upp, en beauty queen eller en lyckad gosse, någon med framtidsutsikter? Fick du kärlek och omtanke? Vilken typ av information fick din hjärna?’ Var du en given medlem i familjen, en person som inkluderades eller exkluderades?
Jag tänker mig att förr i tiden fick inte pojkar gråta eller visa sig svaga. Det är ju väldigt skönt att gråta ibland, att vara fri, att lätta på känslotrycket. Det är inget fel i det. Det är en ventil för starka känslor. Oavsett kön. Det är så lätt att generalisera, allt är männens fel, men det är klart om jag vore en man och jämt fick höra att det är männens fel, det löser inte problemen. Att positionera sig, att behöva vara någon är så tröttande.
Att som kvinna jämt skylla på männen är inte så bra. Offerrollen ger inte kraft, den dränerar. Men, oavsett det, så har män en historia med tillåtelsekultur och kvinnor en tjänande kultur. Våra handlingar bedöms olika. Tänk på de tankemönster du vuxit upp med.
Så, nu till pudelns kärna. Skulle jag vilja se Magdalena Andersson partaja i sociala medier? Nej. Ingen ville heller se BoJo partaja. Partajande är kul, men statsministerrollen innebär en viss mån av respekt och statsmannaskap. Partajar vår kung Karl-Gustaf och drottning Silvia? Förvisso ja, Och där ser vi hur det har gått. Men, Magdalena, spara discodansen till 12 september – jag kommer givetvis att fira med dig!
Senaste kommentarerna