Åldringsvårdens avlastning utan EU beskydd?

Vilken ynnest att erhålla åldringsvård i kommunen. Livskamraten/gumman är tillbaka efter två veckors avlastning. Personalen har det inte lätt. Dessa vårdtagare blir sällan bättre och åldringsvården ter sig som ett intresseområde i beslutsångest. Avdelningar ska stängas och omdanas. Ändå smakar nytänkandet beskt. Avdelningar färdigställs där de boende ska sköta sig själva. En anställd från Solhaga sa att det är flera platser lediga på demensavdelningen på Solhaga och de tar inte in någon före beslutet är taget. Ingen på kö, sades det.
Utomordentligt förunderligt. Gubben har äntligen fått ansöknings papper på att få in sin livskamrat gumman inom åldringsvården. Gumman behöver mer omsorg än gubben klarar av att ge i hemmet. Det tog tolv (12) dagar innan brevet kom ifrån kommunhuset. Det är oöverskådligt långt från beslutsfattarna till behovstagaren. Gubben gruvade sig de sista dagarna, innan gumman kom hem. Nu är nattron ett minne blott. Hans älskade livskamrat blir inte piggare. Hur ska han orka till nästa avlastning. Hemtjänsten var förbi och duschade gumman. Ljumsken och rumpan är så röd att kommentaren kom: "så här får det inte se ut".

Jag vill få hjälp med min pälsdjursallergi. Varför? Jo, jag vill hellre stå som trött ko i en EU ladugård, med alla regler och pålagor som gäller, än en avlastning inom åldringsvården i Vindelns Kommun. Ingen ko står skinnflådd på grund av brist i hygien i en EU ladugård.

Kommer den vårdbehövande hem och får en uppfriskande dusch av hemtjänsten, med ljumskar och rumpa som lyser som ett stopp-ljus. Då är det skam på torra land. Men, det finns säkert någon välgrundad utredning som förklarar bort även detta.
Solsken över de vårdbehövande och den personal som törs säga ifrån.