En önskan strax före jul…

Min gode vän gentlemannen ringde vid dagen slut. Han var vid riktigt
gott humör. Lördagen hade varit kämpig, när lungorna stretat emot. Förtvivlan över att inte andas in tillräckligt med luft.

Han hade en önskan om att få uppleva känslan av att få lägga sig ner
i gräset.

En så enkel önskan. Det finns många som önskar både glitter och
glamor. Flera nästan tävlar om att slå in både dyrt och trendigt. Där
finns denne herre som allenast önskar att få ligga en stund på marken
och känna gräsets skira strån.

Jag kan se honom framför mig. Herrn har levt sitt liv vid Umeälven, där
vid slänten mot lillån, med utsikt mot Öhn. Där, mittemot de två över-
vuxna husgrunderna som troligen var boplatsen för Anders Johansson Backman och med resterna efter dess jordkällare, finns den suveräna
slänten. Som gjord för att ligga ner och känna doften av sommar och
allt som spirar.

Tänka sig, herrns önskan är gratis. Bara frågan om att ta sig tid, att
tugga på ett försommar färskt grässtrå och känna frihet. Jo men visst,
hur enkelt som helst, om man inte är 87 år och kroppen trilskas.

Herrn berättade om en gemensam bekant – Jerry – som ringt en signal
till hans mobil. Glädjen i att bli ihågkommen och få en historia berättad.
Det är de små tingen som ger livet mersmak.

Mersmak som att höra en gentlemans önskan en vinterkall kväll, där-
efter sitta vid min dator och botanisera bland bokstäverna. Det får mig
att fundera på mina egna önskningar. Jag önskar hälsa och vänliga
människor till mina barn.

Själv har jag önskat mig en ny Dremel. Jag är nog lite svag för verktyg.
Så det blev ett inköp av en Dremel på JULA.

Jag har inte herrns aktningsvärda ålder och saknar därmed 29 års er-
farenhet av insikten i vad som är förgängligt och saknar betydelse.

Solsken på herrn och hans enkla önskan