Kvällningen är nära

Av Catharina Alperud, 5 februari 2009 kl 18:24, Bli först att kommentera

0

ute har snöflingorna fallit som stora kakor mjäll och enbart att behöva beskåda kaoset och inte behöva skotta bort mjällhögarna har varit helt ok.
Det har gått att svälja, magen har dock sagt sitt och en toalett så nära som möjligt har varit nödvändigt….
Har inte gjort många knop idag kan jag lova, då denna matthet jag känner vägrar överge mig.
Några steg till bilen och några steg tillbaka är helt overkligt jobbigt.

Nåjå….Jag gillar dig Jonna. Det var bara det jag ville ha sagt egentligen.

Swisch!

Ibland undrar jag…

Av Catharina Alperud, 5 februari 2009 kl 10:12, Bli först att kommentera

0

…hur en brunett som jag kan vara naiv och blåst som en blondin?

Slut med det nu. Efter denna penicillinkur är klar så är jag också det.

Ska kolla lite utbildningar nu…Känner mig som ett barn i en godisaffär….

Hamstern flyttade till halsen…

Av Catharina Alperud, 3 februari 2009 kl 14:11, Bli först att kommentera

0

…och jag mådde sämre och sämre.
Tillslut åkte jag på akuten och fick ta en snabbsänka och koll i halsen med en sådan där glasspinne som gör att man spyr.
Snabbsänkan låg på 180(man ska ha 15) och det i halsen var som sagt ingen hamster utan en halsböld.
Inte underligt att jag känt mig hängig och konstig. Med en sänka som jag hade ska man tydligen inte kunna stå på benen utan helst vimla omkring med en lätt desillusionerad stil.
Men sådan är ju inte jag utan istället är jag dum och envis så det resulterar i att läkaren vill lägga in en och ha lite koll på en.
Men envis vill inte det utan säger tack så mycket, ge mig penicillin så jag får gå hem och må dåligt.
Apoteket matade mig redan på plats med äckelmedicin och skickad med närigsdryck……….
Kom på varför när jag försökte äta lite pizza……..En uppsvälld hamster i halsen gör det ack så svårt att få något annat än vatten och luft att passera.

Jag har mått bättre men mitt i eländet kom glädjen med en virknål och en massa trevligt garn.
Jag ska bli sjalguru!

Läsvärda bloggar:

bloggmalplace.wordpress.com/

blogg.mama.nu/kompromiss/

mellanstolar.blogspot.com/

adhdivardagen.wordpress.com/

bloggmalplace.wordpress.com/

Genrep den bästa ADHD-bloggen

adhd-npf.com/

I övrigt:

Mitt liv består av lite allt möjligt. Jag brukar säga att jag är en överlevare med en vilja av stål, ”en hård jävel” som någon uttryckte.

Egentligen handlade det bara om ett omdiskuterat funktionshinder. ADHD i all ära. Mina vänner säger ofta att jag är precis som alla andra. Själv känner jag mig mer och mer som mig själv.

När denna 40+ uppenbarelse inte bloggar söker hon svar och verktyg för sin vardag som hon delar med min Älskade Brunögda, Sessan och Herr Effektiv samt hans fina SmåKvitter.

Empati för en ocean där jag varje dag försöker göra om, göra rätt om jag fallerar, ge tillbaka och visa att allt kan förändras till det bättre bara man har viljan och orken.

Sedan 1 februari i år har livet ännu en gång tagit nya riktningar. Jag och Herr Effektiv slog våra påsar ihop och flyttade hela mitt bohag, med stora delar bortrensade, Väst på Stan. Som en kamikazepilot har jag kastat mig ut i främmande flygrum, förlitat mig på att det går och allt löser sig. Jag är nu sambo efter närmare 9 år som enastående hushåll med barn.

Sakta anpassar jag mig efter det nya livsförhållandet med allt som följer med det. Att man måste jämka, lyssna på sin partner, reda ut de 4 älskade ungarnas bråk och vara ännu en gång mamma och hjärtemamma med familjeliv jag aldrig trott jag velat leva. I tvåsamhet och *peppar, peppar* Det verkar gå, bara man tar det lugnt med en sak i taget.

Gillar musik, film men främst tv-serier. Kanske för att det är kortare tid att koncentrera sig, eller helt enkelt för att jag gillar´t. Matlagning stort stort intresse. Från att blanda egna kryddor utan en massa E-nummer till att leta maträtter från vida världen. Inget halvfabrikat i mitt kök. Smör är också bra. Drömmer fortfarande om en kolonistuga att sitta och vifta med tårna på, tillsammans med en kopp kaffe på bron när dagens bestyr i trädgården är avklarad. Texas, en chi-chi hund och hans sidekick Dexter är 2 familjemedlemmar till som huserar här Väst på Stan. De 2 busarna som får mig att gå ut, följa struktur bara genom att vara hundar.

Min tonårsaktiga dröm om en diamantring har blivit uppfylld... Det roliga är att det INTE blev diamantringar denna gången heller. Det blev egen designade hjärteringar, som visar på familjen och att kärleken segrar i de mest omöjliga lägen. Trolovad. Varken förlovad eller gift kommer jag att förbli. För nu när det fungerar vill jag absolut inte förändra det i någon riktning.

Jag har fortfarande kontroll på min adHd och mer och mer på hela grejen som livet faktiskt är tack vare den DBT-behandling för vuxna med ADHD-problematik som maximerat mitt liv på ett sätt jag i mitt förra liv aldrig trodde var möjligt. AdHd:n styr mig inte jag är fortfarande kapten på skutan som är mitt liv.

Jag brinner för att lyfta fram det kontroversiella ämnet ADHD och behandlingen kring oss superhjältar ute i samhället.

ADHD står för Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder och är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (ej sjukdom) som innebär bristande uppmärksamhet och hyperaktivitet plus koncentrationssvårigheter.

I korta drag är jag mig själv, varken mer eller mindre och är stolt över mig själv och den person jag åtstadkommit att bli, trots bristande kunskap kring mitt funktionshinder.

Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Inga frågor är för stora eller svåra, bara man vill!