…mitt i det här som kallas livet.
Just i denna stund samlar jag som mest kraft inför kommande dagar. För det kommer dagar inom sinom tid som kommer att uppsluka mig. Men idag denna onsdag med ett lillgäng som åkt en dag före till sin far som längtade sjukt mycket efter dom har jag tillåtit mig att bara vara.
Dagen har ägnats åt många fina saker som ger styrka. Kvällen ägnas åt eftertanke och utvärdering av DBT-behandlingen som imorgon har sin sista träff.
Sen förväntas livet fortsätta, jag ser fram emot det för första gången på många år.
Jag mår bra, jag kan med säkerhet att jag är hel nu. Jag är inte trasig.
Senaste kommentarerna