Smärtsamt

Idag tog jag en repa ned på stan. Brukar oftast bli så när ångesten är för stor och inte ryms inom mina fyra väggar. En liten sväng till något ställe som känns tryggt brukar hjälpa mig. Så såg jag dock en person som fick det att vändas i magen på mig. En vårdare från psyket……Minnen som jag försökt förtränga kommer över mig och det gör ont. Väldigt ont. För den absolut värsta tiden i mitt liv har varit när jag tvingats in i vårdapparaten på psyket. Det gör ont, men det är nyttigt att minnas, minnas men utan att hänge sig åt hat. För det är dessa människor inte värda. Det enda som stör är att de fortfarande arbetar med det de gör. Gör fler människor trasiga i sitt inre, utan att ha ett endaste intresse att vårda. Enbart att låsa in och sucka över oss stackare som varit instängda. Det är snarare vi, som genom enorm tur träffat rätt person som borde hänge oss åt att sänka er….Men jag undrar om det hjälper. Synd bara att trasiga personer ska arbeta med ännu trasigare människor.

Ett fett slag mot personalen som vårdade mig, ytterligare en gång!