…denna morgon. Jag alltså. När gamla ord har fått stötas och blötas och omvandlas till en egen underbar sanning. Livet blir ens eget igen där förvisso kärlek borde kunna försätta berg i alla lägen. Men ord som blir till gamla sanningar går också bra.

Hoppet är återvunnet. Veckan av kontemplation är över och jag kan bara säga….*phew* Äntligen lite jävlar anamma på agendan igen. Japp, lillgänget är på ingång. De bästa, de enda som får ta upp hela mitt space utan att jag blir galen.

En sak jag vet denna torsdag är i alla fall att oavsett känslan av hopplöshet och nedstämdhet är det bara en person som kan vända det. Jag.

Jag kommer aldrig att stänga mitt hjärta igen. Just nu när livet precis vaknat för mig känns det dumt. Ser fram emot några trevliga helger framöver med en mängd spännande människor och nya möten. Livet sitter inte och väntar på en, du får vackert springa ikapp det och nyttja det så mycket du bara förmår.

En människa som har en alldeles egen speciell plats i mitt hjärta sa till mig: Finn tröst i sanningen att allt är övergående. Inget är konstant. Det är när vi känner oss som mest förintade vi växer.

Så sant. För precis som man sitter där (jag i min soffa) och känner hur själen krymper till ett sviskon kommer gamla ord och formar fina tankar för att förvandlas till nya sanningar. Plötsligt är soffan för mjuk, och utrymmet trångt. Se där! Jag har växt ur soffläget.

Ny vecka. Ännu en ny sanning. Jag är bra som jag är, även om alla inte delar den åsikten. Men vet ni? Det kan jag vackert skaka av mig. Det är ok. Ingen kan vara älskad av alla och förlusten ligger sällan hos den oälskade.

Ha en riktigt skön torsdag!

mörkret är här. De orange färgade glaslyktorna kastar sitt magiska sken i vardagsrummet. Soffan med pläden värme och hjärtat har limmat ihop sig självt. Jag återknyter kontakten med en gammal kär tv-serie och inser att det inte behövs så mycket för att öka sitt mående till det bättre. Inget är bättre än vad man gör det till. Till.

uppe ur soffan i någon minut. Insåg att jag faktiskt behövde äta idag med. Det är i sådana här situationer man inser sorger och besvikelser.

Antar en utmaning som jag hittade hos Saari dissociativ.blogg.se/ tror precis som henne att detta kan vara intressant för fler att anta.

Dag 1 – Presentation av mig.
Dag 2 – Därför bloggar jag.
Dag 3 – Mina 3 största intressen.
Dag 4 – Mina framtidsvisioner.
Dag 5 – Min familj.
Dag 6 – En ”Dagens”-lista. Ex. ”Dagens planer, dagens outfit, dagens låt, dagens plus, dagens minus”.
Dag 7 – Några av mina favoritbloggar med beskrivning.

Om inte kan det här vara en bra sak för mig att fokusera kring och kanske på så sätt få lite överblick i varför jag bloggar, vem jag är idag osv. Ja, ni vet…..

Läs vidare och så får vi se vad som visar sig.

tisdag. Det här kommer aldrig att bli en glamourös blogg. Här samsas det mesta och det är väl likvärdigt med det som är mitt liv. Sorg ena dagen enorma glädjeämnen den nästa. Sorgen har flyttat ut. Natten var tuff och idag väntar soffan ännu en gång med sin ullfilt och stora ”famn”. Väntar faktiskt klokt kaffefrämmande som orkar se mig i pyjamas, påsar under ögonen och ostyrigt hår, en lägenhet i kaos, som dock vet en annan sida där ordning råder. Detta ger ett extra tillfälle att våga bryta mönster, öppna upp, inte stänga igen. Jag är snart med i livet igen. En dag i taget mina läsare, en dag i taget.

4 TV-program jag ser:
1. Criminal Minds
2. Supernatural
3. Nurse Jackie
4. Community

4 saker jag gjort i dag:
1. Vaknat upp i en 80 cm bred säng, inte ensam.
2. Suttit och sorgsat hos Jonna med kaffe och bubbelvatten.
3. Legat i soffan och stirrat på tv:n.
4. Ätit middag borta för att sedan fortsätta häcka i soffan.

4 saker jag längtar efter:
1. Mina barn.
2. Min egen sinnesfrid.
3. Att träffa min bästa i Skellefteå.
4. Att julen ska vara över innan den börjat.

4 saker på önskelistan:
1. Mer inkomst.
2. Att mina barn ska få långa och lyckliga liv.
3. Livslång kärlek.
4. Få utbilda mig till det jag vill.

har varit hos världens finaste lilla familj. Den lille prinsen äger den finaste pulka någon kan äga. Fint att få bara komma och hälsa på när hjärtat är sorgset. Ett barnskratt kan flytta berg, en öl likaså.

…trodde jag aldrig skulle infinna sig igen. Livet går tyvärr inte att undvikas och ej heller sådana fenomen. Frågan är hur man reparerar sådant och hur situationen som kommer i följvattnet ska hanteras. Hur livet ska levas.

Mitt hjärta ska inte hårdnas. Det har jag i alla fall bestäm. Även om jag inbillar mig…

…att det inte skadar mig.

Men skulle du vilja veta hur det känns? Om du vill veta hur det sårar och skadar mig och hur jag gör för att klara detta, de avtal jag skapar med mig själv? Fråga, delta, var en medmänniska och spring med mig i mitt vansinnes race.

Om jag ändå kunde sluta ett avtal med Gud denna gång och låta honom byta plats med mig för en stund. Där han fick springa i mitt ställe, gå igenom det jag går gör.

Jag vet att du inte vill såra mig men just nu är sorgen djup och jag är tyvärr rätt omedveten om vad du känner och om jag också river sönder dig inombords. Vi har storm i våra hjärtan älskling. Jag vill gärna tro att vi båda betyder något i detta och snälla säg mig att det är så!

Likt många andra vill jag inget av det som händer. Jag ville vara fri och lycklig. Likt alla andra. Nu ska jag göra som alla andra och…..

…..springa. Med benen på ryggen, allt vad tygen håller. Inte vända mig om och invänta. Näsan ska gå dit den pekar.

Gud gör inte upp några avtal med människor. Jag byter inte plats. Jag rider ut stormen.

Är trött på människors rädsla. Rädsla för att konfronteras med sorg, ilska och andra känslor som man faktiskt har en rättighet att känna. Med styrka eller med flata utplånade sådana. Man väljer själv. Jag väljer att känna trots smärta och mindre vansinneskänsla som faktiskt är min rättighet, precis som din!

…måste jag erkänna att även om denna dag kommer att vara en av de värsta dagarna i ens liv så startade den så fantastiskt bra.

Det är väl det som kallas två sidor av ett mynt eller något sådant. Det är också det som gör livet hanterbart i de värsta av situationer.

Det är faktiskt en underbar känsla att upptäcka mitt i allt elände.

Jag reser mig ännu en gång. Det är fantsatiskt.

…avslutar min och lillgängets vecka.

De äter frukost, pratar och skrattar, själv dricker jag mitt kaffe.

De är i mitt hjärtas kassaskåp och som sonen säger, där kan ingen komma åt mina ädelstenar. Inte ens djävulen. Men Gud (enligt sonen).

Vi litar på det idag. Nu stoppar jag in mina underbara minnen från veckan, speciellt denna morgons fina stund med bubblande skratt och underbara finurliga samtal. De är morgonpigga och smittar av sig med sin glädje.

Nu är det skoldags. Önskar mina hjärtan en fin vecka hos sin pappa och mig själv en vecka i kontemplation.