Ljuvliga söndagmorgon…

…det är verkligen så!

Vädret verkar disigt, värmen ändå här, idag tar vi en paus. Saktar ner och tar några djupa andetag.

Det märks verkligen att mina nivåer i blodet är bra igen. Lyckan bubblar i magen utan någon egentlig anledning det räcker gott och väl med vetskapen om att livet kan kännas så här. Den här känslan vill jag vara kvar i och utveckla. Det ger både mig och de i mitt liv så mycket fler sköna stunder än när jag ligger långt ner på depressionsskalan och helst bara vill försvinna och glömma allt jag har runtomkring mig och fly. Flykt är nämligen min bästa vän när nöden är som störst. Det är väldigt otäckt när det svänger och jag vill verkligen inte vara med om sådant. Nu har jag dock haft ett bra samtal med en behandlande läkare som la upp strategier som jag hoppas ska fungera så jag slipper det här.

Nåja…..gårdagen var riktigt bra. Bad, Wheels och glada barn. Träffade många fina människor nere på kajen och fick en och annan kram med uppmuntrande ord om det jag skriver. Var skönt måste jag säga. Ska fortsätta i samma anda men nu ska jag ha sommarlov från irritation och dräp. Ingen energi ska ägnas åt sådant när solen lyser, vattnet är varmt och barnen kvittrar. Saker är ändå som de är och just nu spelar det inte så stor roll. Fick mig dock ett gott skratt när någon yttrade ord som jag själv brukar tänka för mig själv och skratta gott åt. För det ska ni veta….anmälningar kan hagla hejdlöst när man är ryggradslös. Det är bäst att vakta sin tunga och tangentbordet för vem vet?

Det finns bara en av mig, mörk, tatuerad och smal. Det går inte att skapa kopior av en halvgalen fyrbarnsmorsa med skinn på näsan. Bara av de som saknar allt det där. 😉

Ha en skön söndag i vackra Umeå