Hej hej Expressen med ännu en okompetent journalist…

 …Michaela Möller!!!

Expressens Michaela Möller skriver i en artikel den 16 aug 2011 "Ökad medicinering med narkotika mot ADHD en het potatis".

"Medicineringen mot adhd ökar kraftigt i Sverige, och de regionala skillnaderna är stora. 
Men ingenting tyder på att adhd har ökat. 
Vissa tycker att det är fel att ge ungdomar narkotikaklassat läkemedel. 
Men många vittnar om förbättrad livskvalité. 
Pillren splittrar forskarna. 
Och nu har den kontroversiella medicinen blivit partydrog."

 

Ja… vad säger man? Nu har den kontroversiella medicinen blivit partydrog… Någon som missat att amfetamin genom åren varit superbt att missbruka om man vill prestera mer, vara vaken längre och att studenter i generationer tagit till det vid tentapluggande?

Nu ironiserar jag detta, FÖR, varför blåsa upp något som existerat i människors sinnen före att lyfta fram fördelarna för oss med ADHD och vad det ger för en del av oss att ha tillgång till de olika behandlingspreparaten när inget annat hjälpt?

Vidare:

" Runda vita piller rullar ut över bordet. De heter Concerta och innehåller amfetamin som påverkar dopaminet i hjärnan. För en person med diagnosen adhd hjälper pillret till att stabilisera signalsubstanser i hjärnan. I Sverige äter 52 000 personer dessa eller liknande piller dagligen. Det är nästan dubbelt så många som för fem år sedan"

Detta är det sk. runda pillret. Möller skriver också att det innehåller amfetamin, vilket är helt fel. Man kan säga ett amfetamin LIKNANDE preparat och i begynnelsen togs det fram som ersättningspreparat så att det INTE skulle kunna missbrukas. Nu vet ju alla att det mesta går att missbruka, allt från tid, hur mycket man arbetar till olika läkemedel där treo är välkänt att missbruka och ha behov av stöd och hjälp för att sluta använda, eller varför inte gamla hederliga nezeril?

Det uppges att det i Sverige är 52 000 personer som använder sig av dessa eller andra liknande preparat. Det ska särskiljas dessa preparat. Concerta och ritalin som  innehåller en substans kallad metylfenidathydroklorid. Metylfenidat anses ha strukturella likheter med amfetamin och dess farmakologiska effekter mer liknar kokain, men Metylfenidat är mindre potent och har längre varaktighet. 

Att det är dubbelt så många som för 5 år sedan kan bero på att concerta släpptes som ett GODKÄNT läkemedel för behandling vid ADHD 2003-06-10 och därigenom fick ingå som läkemedelsförmån. 

En annan teori är att diskussionerna kring ADHD och diagnostiseringar har ökat men fortfarande är alldeles för få, därav den oförändrade delen personer som ökat med diagnos, för vi ligger hopplöst efter på det området. En tanke: Kanske de stackare med diagnos som rört sig i former som MBD därefter DAMP och idag ADHD, äntligen fick hjälp när adekvat behandling i form av terapi aldrig funnits.

Att det finns två läger kring det här med medicinering där vissa inte vill ge KNARK till sina barn är väl inte så svår att skönja varför? Bara ordet KNARK förknippas med dåliga människor, de som gör allt för att komma åt det…. I mitt och min folkgrupps fall är det en nödvändigthet när ingen annan behandling fungerar. Jag skulle vilja kalla medicinering vid ADHD, en krycka.

Vidare skriver Möller: 

"På senare år har trycket ökat på att barn ska utredas. Fram till 2008 krävdes en speciell licens för att få skriva ut medicinen. Nu får alla som är specialistläkare i psykiatri göra det. 

– Vi har länge haft en låg nivå av medicinering i Sverige jämfört med andra europeiska länder och USA. Det är ett värdefullt läke-medel för dem med stora svårigheter, det kan förändra och underlätta livet, säger Jan-Olov Larsson, läkare på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm som är specialiserad på adhd.
De regionala skillnaderna vad gäller förskrivning av medicinen är stora. På Gotland medicineras nitton av tusen pojkar som är under tio år gamla. Det är sex gånger så många som i Blekinge där tre av tusen pojkar äter medicinen. En anledning till skillnaderna är att det saknas nationella riktlinjer på området.
– Vissa läkare lägger ner dagar på en utredning, andra nöjer sig med en kort intervju innan de skriver ut medicinen, och ordinerar den för att se om den hjälper, säger Mårten Gerle.
Det finns motsvarande geografiska skillnader i rapporter om antibiotikaförskrivning. En förklaring till skillnaderna handlar om olika inställning till behandlingen inom läkarkåren.
Men det finns de som inte bara är kritiska till själva medicineringen utan även menar att allt för många får diagnosen adhd."

 

Ja, vad säger man??? För mig är detta ett tragiskt faktum. ADHD har jag tidigare påtalat som fenomen i medicinska tidskrifter redan 1902, där medicinering påbörjades som försök redan 1937. De regionala skillnaderna en katastrof då ingen konsensus kan samlas för ett rikstäckande direktiv, där läger som här i Umeå motarbetar varandra, och varför? Vad skulle vara så hemskt med att acceptera att det faktiskt är trasiga gener som genererar ADHD? För att de trasiga generna är för många och inte kan benämnas med enbart en? Borde det inte räcka med att det fungerar? Att många med mig kan vittna om skillnaden i måendet, där varken ökad hyperaktivitet eller projekt fortfarande blir ogjorda, där det är kännetecken i grova drag för missbruket av substansen, där vi i stället blir fokuserade, orkar skriva sådana här blogginlägg som exempel utan att ludda iväg så att ingen förstår i slutänden, och främst orka slutföra inlägget?

GENREP ger på under inlagda citat svar på tal!

"- Diagnosen är så luddig att halva befolkningen kan få den utan att ljuga. Det är bara en fråga om hur man betonar sina problem, en gummi – diagnos. Vi varnade för detta. I USA är det hejdlöst, tio procent av alla tioåriga pojkar har diagnosen, säger Eva Kärfve, docent i sociologi vid Lunds universitet. "

 

Jag säger bara: Vad kan en docent i sociologi ha med detta att göra? En psykiatriker, psykolog skulle hellre ha fått uttala sig… Vi vet alla att det ska vara långvarig problematik, där andra skrattar åt en och säger: "Men så där har jag det med ibland" säger jag: Hello! Prova ha det så VARJE dag utan att kunna förändra det beteende som ni har ibland, med okunskap om varför andra kan men inte jag!!!! 

Denna Kärfve säger även detta:

"- Alla de här mode-diagnoserna fräter liksom upp jaguppfattningen. Jagbilden blir mycket märklig. "Det är inte jag som gjort det, det är min adhd", säger Eva Kärfve."

Mode diagnos? I all ära! Som mina behandlare tröstat mig med är diagnoser en färskvara och för några år sedan var bipolär sjukdom en mode diagnos, som många här i Umeå fortfarande tampas med att få bort, där ADHD var ursprungsboven.

Att det skulle fräta jaguppfattningen vänder jag mig med särskild styrka emot! I samma artikel beskrivs att den stärkts och att man äntligen vet vem man är och känna stolthet över sitt jag. Där säger även jag att det snarare stärkt mig att veta mina tillkortakommanden före att sänka min jaguppfattning. Jag är starkare idag än för ett år sedan och vet min kapacitet och mina SuperHjälte-krafter!

Jag väljer även att vända mig ifrån hennes nonchalanta uttryck att vi skyller på ADHDn, att den ställt saker, inte personen själv. Allt detta beror på vilken form av behandling man fått och där man fått lära sig att ta ansvar för sina handlingar, ta kontroll över sin ADHD. Har man inte kontroll över sin ADHD, vem ska man skylla på då? Kanske Kärfve själv och alla de som motarbetar ett nytänk inom genetik tänket?

Alla svarar olika på de olika preparaten som finns att förskriva. I en familj behöver inte ens mor och son svara lika på samma preparat, där för låg dos kan öka hyperaktivitet, där för hög gör att man blir lika orkeslös. Det krävs nämligen minituös koll under insättning samt nästan ett års "inprovning" om inte en massa biverkningar from hell hunnit utvecklas på vägen och annat preparat måste provas därav.

Så Möller: Att ta upp ett exempel på en situation för en familj är inte undersökande journalistik, det är som din tidning är en för stunden ökad lösnummer upplaga med katastrofala konsekvenser för mig och mina likar….

"Hanna Wilenius tänker fortsätta kämpa för att förändra attityderna kring adhd.

– Så fort Leon fick sin diagnos så blev han mer harmonisk. Jag tror att det var för att han blev annorlunda bemött. Det var inte längre en stökig unge som förstörde. De förstod att han hade koncentrationsproblem, att han inte var elak. Det räckte för att stoppa den negativa cirkeln som på sikt kan bli väldigt destruktiv, säger hon."

 

Det är föredömligt Wilenius! Tyvärr är den negativa cirkeln kring denna funktionsnedsättning så stor att artiklar som dessa skadar oerhört bara för att du och din son inte behöver "kryckan" för att kunna leva…

…själv hade jag aldrig kunnat ta åt mig behandling i annan form såsom DBT-för vuxen adhd om jag inte haft min medicin för jag hade aldrig orkat lyssna, ej heller hade jag med all säkerhet orkat genomföra den då det krävdes enorm hjärnkapacitet att få in de olika verktygen som kan hjälpa att minska adhd-symptomen… 

 

 

Missbruk i all ära! Allt går att sälja. Jag känner till fall där det byts mediciner så fort det kommit ut från den dagliga upphämtningen på beroende-psykiatrins avdelning där någon behöver en substans som denne inte får men genom att snacka med någon annan lyckas göra bytes affärer…

 

Enligt Socialstyrelsens senaste rapport om Överförskrivning – gjord i tre regioner konstaterades följande: 

 

 

Narkotiska läkemedel som överförskrivits

 

Läkemedel för neuropsykiatri:  4% (Strattera, metylfenidat, etc)

Opiater: 30% (tradolan, morfin, metadon, citodon)

Substitutionsläkemedel: 6% (Helt enkelt läkemedel som är billigare och förskrivits)

Hypnotika Sedativa:  43% (En klassiker även benämnd sömnmedel: Stilnoct, Imovane)

Anixolytika: 68% (Bensodiazepiner som sobril och stesolid)

 

Säger än en gång: Den största marknaden ligger inte i sk. ADHD-knark. Den är betydligt större med gamla lugnande tabletter som vissa ätit sedan 80-talet och nästan har omöjlighet att sluta med. Eller varför inte dessa fina värktabletter såsom Tradolan (som i början inte var beroendeframkallande) där långvarigt bruk ger utsättningssymptom som när en heroinist ska sluta med det knarket… För att inte tala om citodon och dess beroendeframkallning som också benämns som mild och ej beroendeframkallande. Tillåt mig småle… 

 

Se dessa siffror Möller! Fundera på var problematiken ligger? 

 

Fortfarande är överförskrivning av neuropsykiatriska läkemedel väldigt låg märk 4%, i jämförelse med anixolytika med 68%. Många är vi som med ångest problematik matats i dessa preparat med ständigt ökad dos, allt för lång tid som måste genomgå långa nedtrappningsperioder enligt schema för att ha en sportslig chans att bryta detta vanebildande preparat. Där människor beklagat sig och bett om hjälp med adekvat ADHD-medicinering besvarats med att detta preparat fungerat och man ska vara tyst och fortsätta med skiten istället för att ges en möjlighet att bryta ett oönskat beroende och kanske få möjlighet till ett normalt liv.

 

Att människor väljer att sälja sin sk. ADHD-medicin eller finna på nätet är i de andra nämnda substanserna betydligt högre och mer välkänt inom missbrukskretsar…

 

Att det ökar är precis som det mesta som kan framkalla rus… Det finns helt plötsligt tillgängligt preparat som inte funnits tidigare och därav ökningen…

 

Men än en gång TACK! TACK till er afton tidningar och er undersökande journalistik.