Att bjuda av sig själv

Har det att göra med uppfostran eller arv, varför en del människor alltid har mer att bjuda av än andra?

Jag menar inte bjuda på kaffe eller mat utan jag menar bjuda på sig själva.

Att öppna sig själva och att avslöja, kanske ganska stora hemligheter ibland? Samtidigt som man säger vad man tycker och kan stå för det, kan man ändra sig om det visar sig att det kanske inte var helt rätt, det man tänkte eller förmodligen sa.

Är man gammeldags i den här världen när man tror att alla är så?

Lär vi våra barn det, eller tar vi det ur våra barn, det som är naturligt när de är små? Alltså att känna empati eller att dela med sig?

Är det detta som är jantelagen?