Hur lätt eller svårt kan det vara?

Jag har en bekant som åkte med tåg söderöver häromdagen. Som alla vet så går det ju inte att åka tåg från Vilhelmina när som helst på året utan man börjar ju sin tågresa med buss.

På bussen möter hon en liten familj bestående av mamma och två söner, inte så gamla barn ändå. De skall åka till Gävle för att söka asyl. Från Vilhelmina till Gävle för att söka asyl!! De ska åka tillbaka till Vilhelmina dagen efter.

De var lite osäkra på hur de skulle åka och vilket tåg de skulle ta från Östersund men min bekant hjälpte dem på vägen och på detta sätt kom hon ju i samspråk med den lilla familjen. Fick väl höra både det ena och andra.

Hur lätt, eller svårt, är det att söka asyl? Det är inte bara det att det är svårt att få asyl utan det är svårt att veta hur man hittar dit man ska också. Men hur resonerar vi? De får en biljett, alltså hjälp med det, men de vet inte vart de ska. De kommer fram på kvällen, vart tar de vägen då? Är det rätt sätt av oss att göra så? Med oss menar jag landet Sverige, som ändå tar emot dessa människor. En del bara ett tag och en del för alltid.

Jag vet inte hela historien men jag kan inte låta bli att tänka på det jag hörde.

Så upplever jag det när min bekant berättat vad hon fått se och höra.