Jag vill inte ha det så

Jag hoppas verkligen att jag har kunnat vara med och påverka så att jag aldrig skall behöva bo på ett boende där man blir inlåst på natten och där ingen finns att tala med när jag är orolig.

Jag tittade på Uppdrag granskning igår och jag blir så upprörd så jag nästan mår illa. Okej, jag kan förstå att för att förhindra dessa stackars förvirrade människor att gå ut och irra bort sig och alla andra följder som kan bli. Men finns det så jädra lite pengar så att man inte ens kan ha en personal på avdelningen där de bor? En personal som finns när det behövs. Som är till för de som bor där.

Det som jag också reagerar på är det MAS sjuksköterskan sa i programmet eller rättare sagt  INTE sa. Hur är man beskaffad när man trots att det reportern frågade om, och just hade visats i programmet, inte kunde erkänna att det är fel det som bevisligen hände. Är det så att man inte törs säga något med rädsla att tappa jobbet? Ok, man ska vara lojal mot sin arbetsgivare. Men när arbetsgivaren är politiker som inte har ett hum om hur saker och ting ska vara, borde vara…..Modig var ju undersköterskan som vågade prata om missförhållandet. Det här som visades igår från Piteå får man hoppas ska väcka tankar hos alla. Är det så här det ska var?

Jag vet att flera som läser det här säger att det är alliansens fel att sådant händer. Men då säger jag det händer ju som vi såg även i (s)tyrda kommuner. De sades också i inslaget att det hade sparats på pengar så att socialnämnden eller kommunen gick flera miljoner i vinst. 

Alltså. Vad sparas det på?