Hemma i det vanliga

 Hemmaaaaa! brukade min dotter ropa så fort hon såg huset när vi kom genom kurvan efter Brännsten-bäcks-myran.

Hemmaaaaa sa jag idag när jag kom in mot Vilhelmina efter min tur till Skellefteå. Vacker, stor och ståtlig stod adventsgranen mitt i plass´n där den alltid stått. På Stenmans tak var åter den stora ljusstaken tänd, jättesparken på hotelltaket lyste, dock har ett antal lampor slocknat, men annars såg allt ut som vanligt.

En sak är säker att vår gran i Vilhelmina är betydligt finare än den i Skellefteå. Det sitter röda rosetter i den granen och det var inte riktigt min smak, måste jag få lov att säga. (ursäkta Skellefteå) 

Ganska skönt att vi inte är så kreativa, överdrivet i alla fall, i Vilhelmina. Granen ser vanlig ut.

Jag skrev om vägen mellan Lycksele och Vilhelmina för ungefär ett år sedan och jag gör det igen. Jag beundrar taxi och busstrafik, ja all trafik som orkar köra efter denna väg vintertid. Det gäller att hålla tungan rätt i mun och inte ha för hårt tryck på gaspedalen. 

När tänker man göra annat än att bara sätta upp varningsskyltar med texten; "Spårbildning 1-27 km". ?