Stega sig fram

 Idag är det grått både ute och inne. Det är tråkigt att dra upp rullgardinen när det är mulet. Då vill man helst bara krypa ner igen. 

En promenad kommer jag dock att göra. Ett par driftiga kvinnor på Malgoviks skola har dragit igång en tävling med stegräknare, så nu gäller det att bidra till att Gläntan fixar det här. Alltså vinner. 🙂

I och för sig spelar det ju ingen roll om det är mulet eller sol för att vara ute och promenera, men det är ju härligare när solen skiner. 

Igår på min promenad, vilken går efter hårda fina skoterspår, över myr och genom skog kunde jag se olika spår, både gamla och nya. Mycket hare verkar det finnas och så något enstaka lodjursspår och rävspår. Det som också syns ute i markerna nu är hur granen sprider sina frön. Snön är i det närmaste brunprickig. Jag tror jag ska plocka några idag och kolla grobarheten. Jag undrar om alla verkligen orkar gro?

Sedan kan jag ju naturligtvis inte annat än vara glad över att jag bor där jag bor. Jag behöver inte vara rädd för tsunamis eller jodbävningar. Men ett jordskalv kände vi ju för ett antal år sedan. När epicentrum var vid Åsele någonstans. Det var läskigt.

Nu tar jag på stegräknaren för dagens övningar.