Tråkigheter

Igår hände det som aldrig ska behöva hända. En ladugård med en massa djur i brann ner till grunden och många djur brann inne, gick inte att rädda.

I mitt huvud surrade tankarna om vart annat. Jag har varit med om det här flera gånger och det är bland det värsta som kan hända. Genom mitt huvud gick tankarna om hur man försöker få ut bångstyriga djur ur ett rökigt brinnande inferno, hur andra djur springer omkring i snön och kylan.

Hemma hos oss brann flera ladugårdar, men som tur var aldrig ett enda djur. För oss fanns det alltid någon annan ladugård på byn dit vi kunde få stoppa in våra djur, vi hade då i Vilhelmina ett slakteri med djurstall där vi fick ha våra djur en julhelg tills de ladugårdar som fanns på byn var uppvärmda.

Det som skiljer sig från det jag varit med om till det som hände igår i Skansholm, är att då brann inga djur inne, det fanns andra ladugårdar att stoppa in djuren i och det var färre djur det handlade om. Nu finns inte tillgången på tomma ladugårdar som förr och många djur förolyckades.

Jag hörde att man i går kväll skjutsade djur till andra ladugårdar till en intilliggande by. Andra bönder som kunde ta emot och hjälpa.

Jag känner mycket starkt med familjen idag och natten har varit ett inferno av djur och lågor.