Skolavslutning

Igår kväll var jag på Malgoviks skolas avslutning. Många fina barn, både till kläder och utseende. Duktiga på att sjunga och spela och jag förstår inte att de är så modiga. Tänk att ställa sig där framme i kyrkan och sjunga inför alla föräldrar och nära som var där och tittade på. Lite tårögd blev jag av en del som framträdde.

Själv satt jag på första parkett tillsammans med de yngsta. Efter ett tag kunde man se hur det började att röra sig i deras ben. Det blev lite jobbigt att sitta stilla, men det gick. En eloge till dem.

En annan sak som slog mig var hur konstigt det kan kännas när man är på en ”annan plan” så att säga.

Jag har genom åren fått träffa alla, de flesta, föräldrarna till dessa barn. Jag tycker att jag känner dem. Men där på kyrkbacken ” på en annan plan” kändes det konstigt. Det visar tycker jag hur vi i ”proffesionen”, om man kan säga så, blir en annan person. Kanske inte så konstigt att vi beter oss lite konstigt ibland.

Man tycker att man är som vanligt men ändå kanske man inte är det…….

Tänk att det tog 40 år ute i arbetslivet för att fatta det….