Hit och dit

Ingen ordning på någonting. Inte som det brukar vara, eller det kanske är så här det ska bli i framtiden.
Innan valet så skulle inte socialdemokraterna samarbeta med någon och inte med (v) fördes det några diskussioner. Nu undrar jag vem det är som för taktpinnen? Vill man ha stöd av (v) ja då kostar det också.
I Umeå har ett av språkrören hoppat av och blivit vilde och i Vilhelmina ja där blev det rena soppan kan man säga. Jag tycker det i alla fall.
Om jag röstar på ett parti gör jag ju det för att jag tror på partiet och dess politik. Om jag då inte kryssar en speciell så blir det ju automatiskt den som står först på listan som får min röst. Har jag kryssat ja då har jag tydligt fått vara med och tycka.
Men om man då blir politisk vilde och hoppar av sitt parti, hur kan man då få vara med till och med i det högsta politiska organet. Kan vem som helst göra så här?
Jag tycker det är märkligt men det är väldigt tyst i frågan. Nu har man ju uppmanats till att ha ett trevligt klimat och inget skitsnack om varandra.
Ja vi får se vad det blir av det här.
Jag kan inte låta bli att undra!

Och så den här U-båtsjakten som är igång……

Etiketter: , ,

3 kommentarer

  1. ronny thellbro

    Hej Christine!
    Jo det är märkliga turer i den nya majoritetsbildningen. KG skriver numera om den nya samförståndsandan som ska råda under denna mandatperiod. I senaste fullmäktige (val-) så tackade han ledamöterna för att uppträtt disciplinerat, som om han alltid stått över allt intrigerande och fulspel.
    Nu har s-ledningen medverkat till att intrigera i ett nytt parti gnm överenskommelsen med ”brobyggaren” BB. ”Brobyggaren” har naturligtvis ett särskilt ansvar i den splittring som nu senast skett men skulden faller också på den partiledning som inbjudit och medverkat i PA:s sönderdelning. Samverkansinviten har alltså börjat med en tvivelaktig handling som lämnat ett sårat och skadat parti bakom sig. I detta skede ska alltså en ny samverkansanda skapas. Förra gången drabbade denna typ av samverkan FP och med resultatet att partiet söndrades. KD drabbades av samma ”samverkan” men bestod prövningen och gick stärkt ut ur denna.
    Nu vill S+V och oberoende ”brobyggaren” att oppositionen ska medverka i en gemensam budget. Sker detta så har man dessutom lyckats förpassa all opposition ut ur fullmäktigesalen. KD har sagt nej med respekt för väljarnas önskan att ett KD ska verka i opposition (när vi inte nådde majoritet) och granska kritiskt och sakligt majoritetens förslag. Intrigmönstret känns dock igen. Trots ett svidande väljartapp för S (-17%) så har man inte lärt sig utan mönstret upprepas.
    Helt tyst har det inte varit i denna fråga. Läs Tommy Strelings tre inlägg på bloggen i detta ärende. Läs gärna också mitt senaste inlägg på min blogg ”Thenor”.

    Ubåtar ja, har du inte sett några mystiska rörelser i Skogbäcken?

  2. Christine Svensson (inläggsförfattare)

    Tack för kommentaren Ronny.
    Nej ingen ubåt i bäcken men min syster trodde en gång att hon hörde en båt i bäcken. Det var en vattenpump som vi hade i källaren som dunkade på. En sån där gammal typ som aldrig gick varm. Ja detta blev ett sidosprång…
    Men jag tycker det är märkligt hur man lyckats lura sina partikamrater och väljare. Jag tycker det verkar lite kupp över det hela och det är jag nog inte ensam om att tycka.
    Och så snackas det om det stora samarbetet, inget bråk och skitsnack… Åhej å hå. Jag tycker det ska kännas pinibelt. Är det underligt att människor inte har så stort förtroende för politik och politiker?

  3. Göran Jonzon

    Hej Christine och välkommen in i debatten med ditt utmärkta inlägg !
    Att många av oss valt att hålla en låg profil i PA:s avhopparfråga grundar sig på vår respekt för interna beslut och agerande inom det drabbade partiets organisation. Jag delar till fullo din indignation över det klandervärda i agerandet när en ordförande avgår på det sätt som skett i fallet Bergsten.
    Ordförandes roll är förutom att leda dialogerna framåt till och genom beslutsprocessen, även att se till att de minsta gemensamma nämnare som förenar alla i en organisation, inte glöms eller drunknar i interna motsättningar om sådanan finnes.
    Jag påstår inte att PA dras med sådana interna motsättningar, utan bara att man har ett särskilt ansvar i ordföranderollen. Beslutar man sig för att avgå så gör man det i första hand i ett årsmöte och kan man inte vänta till des så ser man till att det finns en tydlig och trygg övergång till en ny ledning, samt drar sig tyst och städat undan utan anspråk av hänsyn till den organisation vars förtroende man förvaltar.

    Beträffande talet om samverkan blir det närmast ytterligare ett uttryck för maktarrogans att ta de orden i sin mun, efter att man intrigerat sig fram till ett orättmätigt tillskansad maktposition i majoritet, trots att man enligt den sammantagna röstandelen befinner sig i minoritet.
    Det skenande budgetunderskottet för år 2014 ska ansvarsutmätas genom revision och sedan inarbetas följande år. Det leder till att den 28 millionerssoppa som nu slår tillbaks mot oss alla i Vilhelmina, har kokats i egensinnig självtillit av den socialdemokratiska majoriteten, Receptets huvudingrediens stavas nochalans.
    Att de nu i sin obetänksamma ständiga strävan efter makt oaktat konsekvenserna, fastnat i sin egen smet och har börjat inse uppdraget omfattning att städa upp efter sin undermåliga kontroll och styrning, försöker de lösa genom att få oss i opposition att åsidosätta våra primära förpliktelser att fungera som sakkritiska bevakare och gå med dem i delat ansvar för att städa upp det de själva ställt till med.

    Grundprincipen är att var och en plockar upp sin egen skit och det åligger majoriteten att ta nödvändiga beslut och stå för dess konsekvenser. Hade valresultatet respekterats full ut skulle det varit en koalition mellan alliansen och PA som hade tagit ansvaret att försöka bromsa och tillrättalägga. Det hade säkert lett till att vi fått mycket kritik och skuldbelagts för konsekvenserna. Men jag står för att vi skulle tagit besluten utan att försöka skyla oss bakom oppositionen.

    Det vi kan se som framkomlig väg till samverkan i ekonomiska frågor vore att ta fram en ekonomisk strategiplan för de kommande åren efter 2015. En strategiplan som ges en parlamentarisk bredd och därmed ligga fast mer långsiktigt än som nu sker, där man under flera år bara skjutit problemen framför sig till nästa år och inte vågat sätta klacken i backen. Principerna i en sådan plan skulle sträcka sig över valår och således ligga fast oaktat majoritetsväxlingar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.