Jag har gnällt och jag har tjatat. När jag väl har en efterlängtad pyjamasdag visar det sig att jag ändå inte kan njuta av sysslolösheten. Verkligen typiskt. Jag stod en lång stund och stirrade på den lilla disk jag hade. Det vanliga tänket om att jag inte orkar byttes ut mot jag kanske skulle ta och diska lite, det där lilla gör ju ingenting… Blev tvungen att springa ut ur köket. Däremot tillät jag mig själv att skura ur kattlådorna. Katterna går alltid före pyjamasdagar. De har ju inte valt mig till matte och därför måste jag se till att göra mitt bästa för dem. Sedan tittade jag lite på transportburarna och tänkte att jag kanske skulle ta dem medan jag ändå höll på… Jag gav mig själv en mental örfil och försökte låta bli lockropen om att städa dem.

Helt plötsligt verkar jag inte kunna vara helt sysslolös och sitta på balkongen och lukta på blommorna?

Jag funderar allvarligt på att plocka fram borrmaskinen och tillverka lite hål i väggarna. Jag funderar på att ta en tur med cykeln. Jag funderar på att dammsuga och skura soffan. Jag funderar på att plocka ur och omorganisera köksskåparna och en massa sådana där saker som jag egentligen inte behöver göra.

Och sånt som jag egentligen hade tänkt göra idag, som att lägga en ansiktsmask, måla naglarna och se på film känns inte alls lockande. Det känns för fjuttigt på något vis.

Jag är helt övertygad om att eftersom att jag inte kan sitta still så är det precis vad jag bör göra. Så det är väl lika bra att jag går och försöker sitta still då. Typ nu…

Jag gnällde igår om att min semester går alldeles för snabbt. Dagarna bara glider genom fingrarna på mig, jag gör en massa saker hela tiden. Jag trodde att det skulle bli en sådan där segdragen historia den här semestern men icket! Jag tänkte att jag skulle få en massa tid att renovera byrån i vardagsrummet…

Först hade jag tänkt slipa bort all färg, sedan betsa den vit, byta ut knopparna och lägga ett mosaikmönster på toppen av byrån.

Men den bara står där och jag sjunker ned i soffan varje kväll och tänker att det är märkligt att all tid går så fort…

Och när jag väl får en dag utan planer så vill jag helst att den ska fortsätta så. Imorgon skulle jag ju kunna börja på byrån men istället tänker jag ladda batterierna, sitta i pyjamas hela dagen, äta mozzarellapizza med pesto och se på tv.

Byrån får visst vänta till vintern tror jag!

Har just diskat med en diskhandske. Hade helt glömt bort att ena diskhandsken i paret gått sönder sist jag vevade med diskborsten. Det var rätt läckert. Modemässigt alltså. Diskningen beror förståss på att jag får besök av en förälder imorgon och eftersom att jag har planer idag hinner jag bara med att diska och får stiga upp lite tidigare imorgon för att städa resten. Jag tycker bäst om att släppa in föräldrar här när det är nystädat. Även om det faktiskt är rätt mycket ordning och reda här så har jag ju mina tre hårbollar som gärna delar med sig av håret. Dessutom är det en rätt bra idé att städa innan helgen så att man på tillbörligt vis kan ligga i soffan och peta navelludd om man vill.

Medan jag diskade och grumsade över att min semester går alldeles för fort önskade jag att jag hade en hushållerska, just bara över sommaren så att jag riktigt kunde förslappas under den lediga perioden. Och då dök det upp en del lustiga anekdoter om just hushållerskor, eller städerskor som jag hört.

Problemet med att låta någon annan städa åt sig är att man har så himla olika åsikter om vad som är ordentligt städat. En tjej som en gång i tiden jobbat som städerska berättade att hon städat åt en äldre dam en gång. När hon städade bakom badkaret hittade hon en hel hög med pärlsocker. Tydligen hade gumman lagt pärlsocker på ställen där hon tyckte att städarna slarvade för att se om de verkligen gjorde det. Pärlsocker dök upp på rätt udda ställen i det hushållet.

I måndags tittade jag och J på After the Catch, eftersnacket till Deadliest Catch och i det avsnittet hade de minnesstund över Phil Harris, kaptenen som dog i den här säsongen. En av de andra kaptenerna berättade att Phil bodde i en trailor. En amerikansk korsning mellan barack och husvagn och att han tydligen anställt en hushållerska bara för att städa där. En trailor anses väl inte som det finaste stället att bo på och folk som bor i sådana brukar oftast inte ha råd att anställa någon för städning direkt.

Nu måste jag ta och sätta lite fart, ska hinna ned på stan en sväng, har totalt slut på pollenmedicin och det är inte särskilt kul!

Jo, jag kom just på att i ett tidigare inlägg hade jag lovat att berätta varför det var en flicka som var hemskt upprörd.

Jag skulle i vanlig ordning ta nattbussen hem men innan jag nästan ens nått busshållplatsen kom det fram en tjej och berättade att det var en kille som däckat i busskuren och vad skulle hon göra? Hon berättade att hon försökt skaka liv i honom men inte lyckats. Skulle hon ringa 112?

Tja, vad kan man annars göra om man inte har samvete att lämna honom där? Medan hon ringer får vi syn på ett par poliser som jag går och hämtar. De lyckas nästan få liv i människan och stoppar in honom i sin bil. Med liv menar jag alltså att han var väldigt avsmullen, han andades och hade puls, så illa var det inte ställt med honom.

Själv var jag mest tacksam över att vi lyckats lösa allting innan bussen kom men flickan där var hemskt upprörd och eftersom att hon satte sig så lägligt bakom mig på bussen hörde jag praktiskt taget allt hon pratade om i sin mobil. Den stackars flickan verkade nästan ha fått en chock.

Tydligen tyckte hon att det var hemskt lumpet av den däckade killens kompisar att inte hålla koll på honom.

Det där med att hålla koll på människor som är aningen överförfriskade det är en något… Naiv syn på saken. Man väljer själv att dricka otyget och någon gång får man väl tänka till och känna hur påverkad man är? Man kan inte bara dricka och låta någon annan ta hand om en. Till syvende och sist har man själv ansvaret för sin alkoholkonsumtion. Kan man inte sköta det snyggt kanske man helt ska låta bli.

Nu låter det som att jag är fanatisk nykterist eller nått – det är jag inte. Och visst har jag själv gjort mindre lyckade saker under påverkan av alkohol. Men jag tycker att om man gör mindre lyckade saker som onykter får man ta ansvaret själv. Och kanske fundera över varför man hamnade där man gjorde.

Nåja, det var mitt lilla drama på kvällskvisten det.

Idag är jag lite hemfallen åt bitterhet. Jag önskar att jag kunde gräva ned mig riktigt i det men eftersom att jag inte gräver en grop åt andra blir den rätt grund. Just nu är jag väl inte ens bitter utan mer fundersam och försöker sortera vad jag tänker. För jag tror nästan att någonstans i mitt råttbo till hjärna så har jag en smart fundering. Eller iallafall någonting som låter smart. Det verkar smart i det allmänna bruset.

Jo, det började med att jag blev bitter över att jag inte får tillbaka lite som jag ger ut, låt oss säga i positiv energi. För någonstans tror jag på en jämvikt, att det du ger ut får du tillbaka. Men nu är det så här att jag känner mig som att jag står på minus det vill säga, jag får inte tillbaka det jag ger ut. Och vad är poängen då?

Min första reaktion brukar att försöka ösa mer positiv energi, nästan som att älska den som minst förtjänar det. Det fungerar faktiskt vansinnigt bra. Men det fungerar inte till hundra procent.

När det inte funkar med mer blir jag istället lite arg. Och bitter. Men sedan kommer jag till det stadiet då jag påminner mig själv om att alla människor försöker inte vara bättre människor. Alla människor strävar inte efter att förändra sig.

Det är orättvist att döma människor utifrån min mall, inte för att jag är bättre än andra människor utan därför att jag har fått hjälp att lära mig att ändra på mig själv. Jag har fått någon att vara ansvarig för, någon att rapportera mina framsteg till och jag har fått beröm för mina framsteg. Därför kan det i vissa fall vara lättare för mig att ändra på mina beteenden. Dessutom är jag väldigt självkritisk och har lätt för att upptäcka mindre önskansvärda beteenden hos mig själv.

Dessutom är det inte rättvist att döma andra människor efter min mall eftersom att alla har unika mallar. En bättre människa på mitt sätt kanske inte är en bättre människa på någon annans sätt.

Och hux flux, istället för att vara bitter så är jag istället fundersam. Och steget efter att vara fundersam är att släppa saken. Det vill säga, där är jag nu.