Om internet och ”kulturens förfall”

Jag har ägnat, och ägnar, en hel del diskussioner med personer som anser sig vara konservativa. Hell. Jag skulle nog till och med påstå att min partner i viss mån är konservativ, åtminstone när det gäller vissa fasta ritualer och så vidare (hon ser mig mer eller mindre som någon form av normlös hedning är det gäller jul, midsommar och så vidare. Döpt är jag inte heller).

De flesta i LO leden jag pratar med brukar också ta upp en hel del upplevelser av samtiden som jag tänkte beröra nedan. För att nå en kärna kring känslan att samhället förfaller (se: nostalgi, domedagsporr) och så tenderar vissa teman återkomma. Språkets utveckling, kulturens utspårning och otryggheten. Då flera av dessa personer också återkommande återkopplar till mig IRL med glada tillrop och tycker jag skriver intressant så sporrar det såklart på att till sist beröra ämnet.

Två av dessa ämnen beror i princip på en enda sak, Internets tillkomst. Alltså den tekniska utvecklingen. Och bör därför studeras närmare.Den tredje, otryggheten, förtjänar eget inlägg.

Språket
Den språkperiod vi lär oss i skolan att vi tillhör är den s.k. ”Nusvenskan” som de flesta tillskriver August Strindberg och Röda Rummet till. Perioden präglas av att staten och ytterst skolan medvetet reformerade (stavningsreformen, du-reformen) språket och ytterst normerade det över hela landet via tidningar, TV och Radio (och därför trängde undan minoritetsspråk och dialekter). Den stora skillnaden från tidigare epoker var att språket var tillgängligt för alla, jämlikt och att tal- och skriftspråk med eller mindre var identiskt. En mycket stor del av 1900-talet, fram till 2000-talet, så var det svenska språket alltså i högsta grad styrt och ytterst kontrollerat av staten genom svenska akademin. Flera äldre skulle medge att de ser svenska språket som en fast form med tydliga grammatiska regler.

Med största sannolikhet är den s.k. ”nusvenskan” idag enbart applicerbar på ”offlinegenerationen”. För att förstå detta måste man först förstå att internet är motor för kulturell utveckling av sig själv. Det vill säga att det inte längre är stater eller nationer som råder över den kulturella och språkliga utvecklingen. I mycket hög grad skapar internetanvändarna en helt egen utveckling friställd från kulturpolitiska beslut eller åsikter i frågan (detta gör så mycket av svensk kulturdebatt så löjlig).

Det svenska språket har, även enligt statens mediaråd, gått in ett stadium av hyperutveckling där språket förändras i allt högre hastighet. Det som karaktäriserar utvecklingen är större vikt på bildspråk (memes. emojis), acceptans för stavfel och grammatiska fel, intensiv internationalisering med låneord, förkortningar, ökad intimisering och starkare känslor. Appar, chattprogram och sociala medier har i rekordfart gjort svenskan till en flytande form som genomgår förändringar ungefär varje halvår som förut kunde ta flera hundra år (runsvenska till fornsvenska t.ex.)

Vi lever alltså i en tid när det finns ett äldre språk (nusvenska) i en del av befolkningen, och ett nytt språk, som bärs av de unga in i framtiden. Detta är en av huvudanledningen till varför det finns en stark upplevelse av samhällsförfall, förvildning och generationskonflikt. När den förra, nusvenskarna, också intimt förknippar språket med nationell identitet, kultur och inte minst bildning – så är detta ytterst irrelevant i den språkutveckling som sker idag. En ordentligt argumenterande interpellation av god svenska är helt enkelt TL:DR (Too long, didn´t read) eftersom språkets hastighet också förändrats avsevärt, där bilder mycket snabbare än språklig poesi för fram ett budskap.

Man kan säga att SAOL, Svenska Akademin, och allsköns språkpoliser har släpat efter med allt från ”guider till att förstå ditt barn” till att införliva nya ord i svenskan i rasande takt för att möta upp utvecklingen.

Av allt att döma kommer dock denna utveckling fortsätta. Det finns inga politiska krafter som kan ta kontroll över en utveckling som sker utanför fysiska världens plattformar och beslut. Det logiska är att mänskligheten i slutändan mer eller mindre samlas kring ett och samma språk, åtminstone online, som ständigt kommer utvecklas och förändras i en flytande form och således ständigt påverka ”hemspråket”. Åtminstone så länge som den tekniska basen för detta är möjlig. Språkvård, som finns i Danmark och Finland, kommer handla om att hedra en gammal kultur och att inte glömma bort hur språket såg ut förr – likt gamla hembygdsföreningar – men har redan förlorat striden om att på något sätt formulera ett ramverk inom en nationalstat eller någon form av ”ramverk” för svenska medborgare. Att skylla på invandring i den här frågan är således bara trams, även om viss jargong kommer från ökad internationalisering bland medborgarna, så är det en ytterst liten påverkan jämfört med att vi tillhör en av världens mest uppkopplade länder. Det är noterbart att även här spelar generationer roll, men även i viss mån geografi, på hur man tolkar nya ord som är kopplad mot invandringen.

Om kulturens förfall
Få saker har beskyllts så mycket för att driva på ett kulturellt förfall som internet. Allt från postmodernism till feminism till porr står i centrumet i debatten av vad för kulturell motor internet är. Det man ska ha klart för sig är att de flesta förklaringsmodellerna bygger på att en person med en tydlig politisk åsikt skyller på sin motståndare för det som sker.

Det första är vi måste repetera att det finns inga fysiska rum där man kan förhindra denna kulturella utveckling (som t.ex. porrfilter i skolor. Det finns telefoner you know). Det är vi människor som skapar den genom våra begär. Det andra är att internet ytterst är en marknad både i dess sociala mening (likes, rykten, karaktärsmord, ligg etc) och ytterst en marknad för att sälja och köpa tjänster och underhållning. Det är kapitalism i sina renaste form som engagerar vad vi i andra sammanhang skulle kalla småföretagare men som i internets kulturmaskin kallas influencers, youtubers, ”journalister från verkligheten” eller vad det nu kan vara som är vad vi huvudsakligen ser på internet. I många avseenden är de också 2020-talets miljonärer som ständigt driver fram nytt material för att sälja genom uråldriga knep (sensation, spektakulära saker, callouts, sex etc). Denna motor driver på i högsta grad både den politiska debatten (T.ex. Joakim Lamotte, Linnea Claesson, Cissi Wallin) men som mekanik, som företag, skiljer sig det hela inte från t.ex. Belle Delphine här ovan som sålde badvatten för 300 kr/st till sina fans och binda upp miljoner följare genom löften att börja med pornografi.

Det enda som skiljer dessa företag från varandra är egentligen vilken kundkrets de attraherar, och som i nästan alla avseenden, redan vet vad de vill och tycker (och därför medvetet konsumerar). Internet är en skoningslös marknad och för att ”stay on top” så måste man hela tiden, likt logiken alltid varit, chocka mer. Större rubriker. Större skandaler. Mer extraordinärt. Mer PR. Detta påverkar både det politiserade politiska klimatet, likväl som trender i musik, mode och sociala normer som sipprar ned till gamla samhällets uppfattade normer och regler.

Självfallet finns det många andra delar av internet som inte drivs av samma sorts skrikiga bilförsäljarlogik men dessa är av självklara anledningar inte det som kommer konsumeras på facebook, instagram eller snapchat. Forum om ”hur man bygger en hundkoja” konkurrerar helt enkelt inte med ”Kändis X våldtog mig” eller ”kolla på hur jag stoppar huvudet i en hink med fisk” eller ”Här attackerar förortszombies bilar”. Vi ska vara klara med därför att internetkulturen både är dess offentliga del (marknaden) och dess praktiska del (samhället om man så vill). Det förstnämnda är som att argumentera med en mycket påflugen inkastare på Kreta, det andra är en fristad som släppt löst mänsklighetens bästa sidor (men som är dolt tills man hittar det).

Man kan därför säga att samma tillstånd råder här som när det gäller språket. En stor del av befolkningen står fast i en uppfattning präglad av gamla normer, statens regler och en form av social ordning – när en annan redan befinner sig på en ytterst internationaliserad plattform där allt accelererar betydligt snabbare i allt från synen på t.ex. mode, monogama relationer till transpersoner men också synen på politik. Till exempel. är en stor del av konservatismen idag baserad helt och hållet på den hastighet och kultur som råder på internet eftersom den där är ”punk” och utan 4chan och Pepe the frog skulle inte ens Trump sitta vid makten. Nåja, det är något som hävdas online i alla fall.

I takt med utvecklingen kommer också här det gamla samhället formeras till ett nytt där vi kommer konsumera (vilket vi redan gör) mer och mer som vi gör på internet. Det vi ser online, vill vi också se mer och mer IRL. I allt från skrikiga influencers, skvallerbyttor till bröliga troll.  Motståndsfickorna mot detta kommer inte kunna vara meningslösa högerpolitikers utspel om samhällets förfall (vad ska de göra, förbjuda internet?), normernas förvildning eller att moralisera över hur ungdomarna klär sig, ligger eller beter sig. De beter sig precis såsom marknaden har lärt dem, samma marknad som dessa högerpolitiska projekt har som sin ideologiska kärna. Motståndsfickorna i en tid när allt vi gör allt mer präglas av vad som händer online kommer vara att bryta marknadsmekanismerna och ta tillvara internets löfte om utbyte av teknik, vetenskap och utveckling genom t.ex. skriva såna här texter, tipsa om podcasts, dela med sig av 3d printerritningar, fildelning, skicka böcker till varandra eller varför inte en know-how om hur man bygger den där hundkojan. Man måste göra marknaden ointressant.

För att just lyckas med detta, att bryta marknadsmekanismerna, så måste man först identifiera vad det är för fel i det som sker. Och då ska man för det första inse att det knappast är vänstern som styr ”det kulturella förfallet” – det man ser är bara en accelererad form av helt vanliga marknadsprinciper. Man måste inse att att om man verkligen vill på något sätt hävda en genuin kultur så skall man genast sluta dansa med i vad influencers säger åt en att tycka och tänka, och börja nyttja internet på ett sådant sätt så att gagnar dig själv och andra. Det är nämligen så vi alltid byggt upp det som stått kvar som kulturella statyer över mänsklighetens vinningar. Ingen minns idag skvallerblaskor från 1700 talet eller knappt ens Tutti Frutti från 90-talet, och hjälps vi åt, kommer ingen heller minnas meningslösa kulturdebatter. Vi lever i en tid där vi har mänsklighetens samlade kunskaper i våra fickor. Vi kan lära oss inom loppet av minuter. För oss ska allt vara möjligt. Låt inte allt trams och billiga reklamtrick stå i vägen.