Kort om ISIS och vårt ansvar

• Det kan omöjligt vara Kurdistans ansvar att ta hand om ditresta terrorister som i flera års tid fört krig mot civilbefolkningen, särskilt utan ekonomisk ersättning.
• Internationella rörelser (likt militant jihadism) måste kunna lagföras och bestraffas på en internationell nivå. Det byte av ”hockeykort” som nationer nu tvingas till är inte en duglig rättsapparat för att hantera internationell brottslighet. Internationella problem kräver internationella lösningar – och kanske då internationella fängelser.
• Extra problematiskt blir det för att IS de facto skapade en stat som inte finns längre (tack och lov). Det innebär att det är hemländernas nation som gäller som lagförande part.
• Det är känslomässigt begripligt att vilja ta ifrån IS krigarna deras medborgarskap i Sverige, det är en emotionellt begriplig linje,  men det löser ingenting mer än att vi skickar ned notan till dem som redan betalat med blod i flera års krig och på så sätt skyddat oss från IS. Det är rent ut sagt arrogant av oss med den hållningen.

Det är inte vi som fått generationer mördade, utsatts för folkmord, fått all infrastruktur sprängd, blivit kidnappade och sålda som sexslavar. Listan över IS brott kan göras milslång. Att vi ”bara” råkat ut för ett stort tal terrorplaner samt två terrorbrott under perioden beror på
1) Nedkämpandet av ISIS Kalifat – Den Islamska Staten i Levanten  – och dess internationella nätverk
2) Säkerhetstjänsten

Slutligen bör man kanske påpeka att det är inte de som nu vill ta ifrån IS krigarna deras medborgarskap som har haft en ”hård linje” i frågan. Den hårda linjen från svenskt håll har varit aktivt stöd till den demokratiskt stridande delen i det, ännu pågående, kriget.

Nyligen kom Försvarshögskolan och Centrum Mot Våldsbejakande Extremism ut med en ny rapport där stöd till de som stridit mot IS inte nämndes med ett ord.

Det är en tacksam förskjutning från den hållning t.ex. Migrationsverket har haft mot de som stridit mot IS tidigare. Med bakgrund i denna rapport så kan det vara värt att påpeka att tusentals europeiska medborgare deltagit aktivt i striderna mot IS. Ännu fler har deltagit på andra håll genom t.ex. logistik. Om det är några som isåfall bör hyllas för den ”hårda linjen” mot IS och den extremistiska Islamismen och Jihadismen så tror jag inte ni kommer hitta dem bland de som idag prompt vill att Sverige inte ska ta ansvar över sina kriminella terrorister.

Till de som nedkämpade IS har hela världen sin skuld.

Svenska frivilliga efter Raqqa (IS Kalifatets huvudstad) intogs 2017 efter de värsta urbana stridigheterna sedan Stalingrad. Hundratals frivilliga deltog i slutfasen av den kampanjen. Fortfarande idag bekämpas IS på daglig basis i regionen. De flesta frivilliga har dock återvänt hem. De vittnar bland annat om vikten av att ta bort IS fångarna från regionen så normala ekonomiska och civila förutsättningar kan återskapas.