Holmsundarna måste organisera sig!

Igår höll vi i Holmsunds Socialdemokratiska Förening årets första stormöte. Det var en succé med över 100 deltagare som inte bara ledde till många konstruktiva frågor och idéer, utan även kritik. Med hjälp mark och exploatering (MEX) så blev det också ett mycket folkbildande möte om vad som planeras idagsläget och vad som kan komma i framtiden, om hur många barn som föds och vilka utmaningar Holmsund har som samhälle.
Som arrangörer är vi såklart därför jättenöjda. En av målsättningar med sådana här möten är att engagera medborgare och ge dem chansen att öga mot öga diskutera med kommunen och politiker, att lära sig mer om sitt samhälle och på sikt bli en garanti för ett starkt samhälle. I synnerhet engagerade de olika byggprojekten i centrum och det blev stundvis en både allvarlig och humoristisk diskussion om överklaganden. Engagemanget lyste igenom och som arrangörer fick vi ta tag i en mötesordning när frågor och uttalanden bröt ut i lokalen.

Det var exakt det också som mötet till sist kom att handla om. Engagemang. För vissa saker här är inte perfekt. Det finns utmaningar. Två av dessa är behovet av en föreningslokal samt behovet av ett äldreboende.

Därför var det mycket uppskattat att mötet kom att avslutas den sista kvarten med tonvikten av att om något ska bli gjort, så måste man organisera sig. Eller som en man sa i publiken ”man kan inte bara använda kommunen som en bankomat, man måste engagera sig också” Eller som annan man, ”Snoddas” sa, ”vill vi se en förändring måste vi engagera oss för en förändring! Bygga opinion!”.

Både jag och Hans Lindberg svarade direkt med att applådera detta på mötet och ytterligare lägga tonvikten på behovet av organisation och samordning. För exakt så måste det gå till. I en tid när man måste slåss om prioriteringarna i kommunpolitiken så väger mycket av Holmsunds behov inte bara på politiska aktiva holmsundsbor, vi som kutar på nämnds och kommunfullmäktigemöten, utan i lika stor grad på att Holmsunds medborgare organiserar sig. Går ihop. Pratar med varandra. Skriver insändare. Gör namnlistor. Tar plats.

Det är där som kampen om Holmsunds framtid kommer att avgöras på riktigt, i förmågan att engagera holmsundsbor om sitt samhälles framtid. Det är i slutändan bara holmsudnsborna som äger frågan om Holmsund ska prioriteras i politiken. För när politiker kommer med en opinion bakom sig i ryggen, då är det den opinionen som bär fram politiken, och då går det undan i beslutsleden.

Därför blev jag också extra glad när jag mötte många glada tillrop på appellen om vikten av organisation som spontant bröt fram. Genast såg jag samverkansgruppen börja surra ordentligt, om Folkets hus, om teatern. På vägen ut mötte jag SPF och Lions som pratade om samma saker.  Folk var glada. Folk pratar ihop sig och tar varandra i handen. Det är ett mycket, mycket, gott tecken och friskhetstecken för ett samhälle.

Holmsund har börjat prata ihop sig. Och därför uppmanar jag återigen, precis som vi på vårt årsmöte ställt oss bakom, att understödja alla krafter som vill bygga ett starkt, vitalt, föreningsliv i Holmsund som kan börja trycka fram positionerna i de frågor där det går långsamt och inget tycks hända.

Ingenting skulle göra oss gladare än välorganiserade holmsundsbor. Det är också i slutändan vår ideologis kärna, och demokratins.