Om islamister, nazister hedersförtryck och sånt där

Som ordförande i en S-förening får man relativt ofta frågor som rör vad de på Sveavägen 68 och i riksdagshuset håller på med.
Man ställs alltså i jämförelse med maktens korridorer som ordförande i en S förening. Det är ju delvis sant, vi tillhör ju Sveriges största parti vi bär samma loggor och stadgar, delvis är det också helt oriktigt eftersom vi knappast kan påverka dem i några större grad – det är långt ifrån Holmsund till stockholm – och vi agerar utifrån från vår verklighet, inte partistyrelsens direktiv eller svulstiga strategier framtagna långt ifrån oss. Även om vi aktivt läser dessa analyser och utvärderar dem.

Vi som S förening har dock egna åsikter och för vår egen politik inom ramen för partiprogrammet och framförallt, socialdemokraternas kongress.

Ett exempel av många på hur vi är självständiga och inte tillhör ett toppstyrt auktoritärt parti är att vi inför valet 2018 helt enkelt slängde centrala partipropagandan i skräpkorgen och istället satsade på egna flygblad. Med politik vi ansåg relevant för holmsunds medborgare, de vi har ansvar gentemot och är den geografi vi organiserar oss i. Ytterst vilar vårt ansvar mot våra medlemmar som väljer vår styrelse och revisorer samt verksamhetsplanerna. Inte mot Stefan Lövfén eller någon annan. När jag lyfte frågan med vår rikdagsman, som gick i skolan med mig på Skärgårds att anmärka, så tyckte han att det var ett mycket sunt beslut.

Ett annat exempel är att vi politiskt arbetar mot Umeå Arbetarkommun och inte i alla frågor precis står med mössan i handen och tackar och tar emot. Vår politik utgår ju ifrån vår S-förenings åsikter och analyser. Ett tredje är när vi helt enkelt clashar med kommunpolitiken. Ett noterbart exempel här är ju på det sätt som försäljningen av Bostaden skedde.

Men en sidoeffekt av att sammankopplas med det allmänna alarmet i debatten och föreställningarna om socialdemokratin är att man ibland får frågor som knappt tror är sanna. Man förvånas över att det är sånt här som folk sitter och funderar på vid fikaborden.

Jag tänkte bemöta några påståenden

Nu har vi inte haft styrelsen, första maj var ju alldeles nyss, så jag kan bara tala för mig som ordföring men låt mig nu vara tydlig, om mina åsikter:

– Jag är för ett sekulärt samhälle med religionsfrihet. Ett sekulärt samhälle innebär att man aktivt gör religionen till en privatsak frikopplad från staten. Det ska vara en s.k. icke-fråga ur politisk synvinkel. Detta innefattar alla religioner. Alla har rätt till sin religion, det är dock en privatsak och inget som ska diktera lagar, offentligheten eller styret av nationen.
– Jag delar inte uppfattningen om att Socialdemokraterna på något sätt har någon ”mörk historia” med nazismen att göra. Det stämmer till fullo att samlingsregeringen (Alla partier förutom SKP) tillät tysktåg och var alldeles för snälla med tyskarna 1939-1943 samt att det stämmer till fullo att sossarna vid makten inrättade rasbiologiska institutet. Lika sant är det att de största antinazistiska krafterna i landet, företrädelsevis organiserade i Förbundet Kämpande Demokrati, Nordens Frihet, Tisdagsklubben och SSU alla var kopplade till en neutralitetskritisk och tydligt öppen antinazistisk linje som redan 1939 var i kontakt med framförallt Storbrittaninen bland de allierade. Inom socialdemokraterna var det öppna stridigheter mellan antinazister och neutralitetslinjen. Flera av dessa socialdemokrater skulle efter kriget ta plats i riksdagen trots Per Albins inhärdiga försök att krossa dem under krigsåren för dess uppror mot partilinjen. Bilden är således komplex, men den står mellan neutralitetsivrarna och vad som kallades ”krigshetsarna”, inte för eller mot nazism. Där har socialdemokraterna tydligt ideologiskt alltid haft sin ståndpunkt klar. Vi kan tycka vad vi vill om allt detta idag, 80 år senare, men dagens debatt fördummar det hela och saknar kunskaperna i ämnet. Personligen är jag dock välbeläst inom ämnet. Om någon Sverigedemokrat vill komma förbi någon dag kan jag hålla en föreläsning över en kopp kaffe. Jag har ett gediget bibliotek i ämnet.
– Jag delar till fullo Stefan Lövféns uppfattning om att hedersförtryck skall bekämpas och inte hör hemma i Sverige
– Jag får otaliga frågor om muslimer och islamister generellt. Mycket av detta baserar sig på den okunskap som råder i ämnet. Jag vill egentligen bara säga en sak. Kom ihåg att de kurder som slogs mot ISIS, dessutom med egen kvinnlig arméfördelning, och dog i mängder för att vi i väst idag ska känna oss säkrare – de är också muslimer. De bär inga slöjor. De omfattas inte av wahabismens läror. Jag ber folk att läsa på innan ni drar fram breda penseln. Det är en komplex situation. De reaktionära delarna av islam är ett problem. Som jag skulle påstå har mycket närhet till t.ex. högerextremismens kristna läror. Men lika lite som Holmsunds Församling har kopplingar till KKK så kan vi inte avfärda en av världens största religioner på grund av reaktionära tolkningar inom den. Som förvisso omfattar många från vår horisont, men knappast alla. Lika sant som de flesta offer av islamistisk terror är muslimer, är det också att de flesta som bekämpar terrorism är muslimer. I allt från lokala polisstyrkor till underrättelsetjänsten. Min uppfattning här är att Islam aldrig likt kristendomen fick gå igenom något liknande det andra Vatikankonciliet (detta skedde i Rom på 60-talet) såldes har religionen, som helhet och i dess grund, aldrig förnyats eller anpassats till modernismen i sin helhet. Det pågår fortfarande en intern kamp där wahabismen förträder samma linje som den katolocism som i europa ställde sig bakom fascismen gjorde. Det vi kan se med senaste årens uppsving i militant islamism kan man om man vill likna med hur militanta konservativa katoliker och protestanter agerade på 20-30 talet. Enda sättet att nå en sådan modernisering då? Att fortsätta stödja sekulära, demokratiska, rörelser. Såklart.
– Idag finns det ingenting som tyder på att IS återvändare kommer komma till Umeå. Det i sig är väl inte så konstigt. Kurderna tillfogade IS betydande förluster, och Umeå var aldrig någon stor rekryteringsstad för de militanta islamisterna. Detta beror på att vi hitills faktiskt är en av de bästa städerna i landet på att bekämpa segregation. Inte minst genom smart stadsplanering och aktivt civilsamhälle som kan hantera integrationen.

Så nu har jag hanterat några av de här mer allmänt hållna frågorna jag får ibland på byn. Jag har svarat som privatperson.
Nu kan vi fortsätta koncentrera oss på vardagen och de jordnära frågorna igen.