Att ett samtal kan göra så mycket… fick ett samtal igår och kände så mycket värme. Att jag med några enkla ord kan göra en annan människas dag.

Mycket pga det samtalet så öppnade jag upp en blogg igen.

Förkyld.nu är vad det är här. Jag hostar och kraxar, men har inte tid med förkylning överhuvudtaget har så mycket att göra. Målningen blir lidande för det är svårt att sitta och måla då man hostar lungorna ur kroppen.

Tillbaka till min kropp och mina fingrar. Sjukgymnasten vill att jag avvaktar innan jag funderar på operation, men jag vill ju hellre få ordning på fingrarna med sjukgymnastik än med op. Så än har hon min uppmärksamhet… Det här att jag går, står och sitter fel är ju anmärkningsvärt. Man har alltid fått höra: sträck på dig, sitt inte som en hö säck. Att sträcka på sig innebär en belastning för axlar och hjälpandningsmuskler mm. Man ska sträcka på sig från underlivet och höften, inte med axlar…

Det här att ha värk i kroppen är ju ganska jobbigt, inte bara för ens egen del… värken syns ju inte och det är svårt för omgivningen att förstå att varje rörelse man gör så smärtar det. Smärtan har man vant sig vid och man vet att vissa saker gör mer ont än andra, men värken är för alltid där…

Samhället ser en inte som en hel person och man blir en belastning och det är för mig värst… Jag kan inte jobba heltid, alltså så är jag inte fullt värdig människa. Det kan kännas rätt hårt!

Vad är det för samhälle vi lever i då vi inte räknas som fullvärdiga människor om vi inte kan jobba heltid? Är vår identitet vårt jobb!? När man träffar människor så frågar de alltid vad jobbar du med? OM jag inte har något jobb så har jag alltså inget "jag"!?

Att ha värk i kroppen gör att man känner sig mindervärdig, man blir ledsen över att inte orka eller kunna göra saker som alla andra. Det är självklarheter för dem, men inte för oss som har ett slags handikapp… För handikappade är ju vad vi blir i slutändan då vi inte har samma kapacitet som andra.

Att inte kunna sova för kroppen värker, man måste hela tiden flytta kroppen för att den inte kan vara i samma position under en längre tid. Tror det är svårt för människor att förstå att bara att sitta och titta på tv kan ibland vara en pina, det gör ont överallt och man måste flytta sig för att hitta en sitt ställning som gör minst ont! Energikrävande!

För mig och många andra så är värken en vardag, men tror det är svårt för andra att förstå och sätta sig in. Ens humör är inte alltid på topp, ibland är man sur och grinig, kanske rent av ledsen för dagen är inte bra, inte pga andra utan pga sig själv och kroppen.

Man blir nedstämd, man känner att man inte duger, man tappar motivationen. Man vill inte umgås. Man orkar inte vara social eller trevlig.

För min egen del så har jag verkligen försökt att inte isolera mig. Vi är på folkrace, försöker umgås och fara och dricka kaffe hos vänner. Ibland tar man på sig det sociala ansiktet, men insidan skriker: låt mig va!!! Ibland när telefonen piper och sms:en haglar in så känner man bara känslan… jag orkar inte, kan ni sluta sms:a.

Skolmöten, föräldrar på byn mm är det absolut värsta som finns för mig, min energi går åt till annat under dagen och när kvällen kommer så orkar jag inte med sånt. När jag inte orkar med sånt så är jag genast dålig förälder… Samtidigt så är det ju inte så att jag inte bryr mig. Som jag jagat min egen son när det var som värst…

Igår hostade jag så mycket så det var inte lönt att måla, så jag möblerade om och skurade köket istället. Blev faan bra! Jag tror sambon också tyckte jag hade gjort ett bra jobb… Tyvärr kan jag inte gå lös på vardagsrummet eftersom vi har en tank på ca 600 liter och den flyttar sig inte av sig själv. 🙁

JA att stöka, böka och måla gör att jag får lida av det sen, men man kan inte bara lägga sig ner och säga att jag kan inte eller jag orkar inte… och detta när det gäller nödvändiga saker, vissa saker måste man faktiskt räkna bort!!  Jag får så jäkla ont när jag grejat, men ofta så är det i slutändan värt saker… att t.ex. möblera om i köket kan jag dock göra i min egen takt. Jag kan sätta mig ner och dricka en kopp te… vila mellan passen. och sen har jag ett kök som jag trivs bättre i… energierna känns mer sunda!

Massa svammel från en trött en… 🙂