Kan det vara så att livet börjar ge utlopp för en positiv utveckling? Vågar man hoppas?

Två arbetsintervjuer idag och den sista lät så positiv så jag vågar nästan inte andas, det pirrar ända från tårna med tanke på vad som kan ske! Kan jag komma att få ett jobb, ett sånt bra jobb…

I morse var jag på seminarium för korttidsvik inom skola-dagis verksamhet!

Ibland känner jag mig så "nedslagen" av kommentarer eller att det tjaffsas på olika plan, lika fort kan jag känna woohhhhooo för små saker som ändå innebär något positivt. Livet är en berg och dal bana hela jäkla tiden på gott och ont.

Alla människor är nog så, men jag kan ofta känna att min berg och dal bana innebär lite djupare dalar och det talade också psykologen om att har man en djup depression i botten så är dalarna ofta rätt djupa. Jag vill inte hamna där i mörkret igen så jag försöker hålla min nästipp mot ljuset och sikta på att inte försöka sjunka så jäkla djupt….Se de små sakerna i  vardagen!

Just nu bygger gubben för kung och fosterland en hundgård, han är så duktig… Snart flyttar "lilla odjuret" hem till oss, känner en längtan att få hem honom… Han tillhör ju oss nu sen det blev bestämt att han ska byta adress!

Jag tänker därför finns jag… ja så kan det kännas, jag visar kanske inte så mycket, men mina tankar mal så ibland tror jag de ska höras på utsidan. När mina nära och kära säger saker så kanske de inte får så mycket feedback alla ggr, men jag tänker, jag analyserar, vrider och vänder.

Jag har nog alltid varit en tänkare, någon som funderar mycket på allt möjligt. Ibland förlustas jag över saker som inte ens är värt en tanke egentligen…iband frågar sambon vad jag tänker på för han ser att jag är inte här… Ofta tror han inte på min förklaring som ofta blir antingen:" inget" Eller "allt och ingenting" men så kan det ofta vara…tankarna bara rullar fram som stora vågor på havet, eller så är det stilla och tankarna är som små moln på himlen där man ligger i det gröna gräset och bara är…

Ibland delar jag med mig av mina tankar och han kan få höra hur banala små ting som kan uppta min hjärn verksamhet.

Nu ska jag gå och laga mat… 🙂

Hej svejs!