Jag har senaste tiden mer och mer börjat lägga märke till ord och dess betydelse… betydelse för mig! Hur människor säger saker… jag med, jag tänker absolut inte märka ut mig som bättre.

Jag är nog lika kass i den bemärkelsen. Jag har dock svårt att säga att vet du vad: det där sårade faktiskt mig otroligt mycket… Jag tiger och mår dåligt! Har svårt att prata om känslor och hur saker är för mig, jag kan däremot skriva om dem hur uttalande som helst.

Det irriterar många att jag kan skriva, men inte berätta…och det handlar inte om orden för de finns där likväl som när jag skriver, men det är min känsla, Jag har lätt till tårar, Jag gråter om jag är ledsen, jag gråter om jag blir tillräckligt arg, jag gråter då jag är sårad, jag gråter mycket… Ibland gråter jag på natten då ingen ser… jag känner att pratar man med någon som inte förstår eller är på samma våglängd så blir allt fel iaf.

Ibland kokar mina känslor inom mig och jag kan inte få ut dem… Jag skulle så gärna vilja säga allt det där, men jag kan inte!

Ord kan såra mig väldigt mycket… ord kan göra så otroligt ont, det sätter djupa spår och ibland tänker människor inte på vad de säger, men orden fortsätter eka i mitt huvud.

Jag visar oftast inte för människor vad jag känner, men jag känner och ibland gråter jag inom mig…men jag vill inte visa det! Ibland tycker jag människor är så jäkla dum, men jag visar det inte, men jag tänker…

Jag tycker det är så skönt att skriva, man skriver det man tänker på postar det och sen har man blivit av med lite skräp, eller tankar!

Over and out