Nu har jag haft möte och AF var för en gångs skull bättre än Viva.

AF brukar vara ganska hemsk, men som sagt hon var lite mer ödmjuk. Viva var rätt stressad och ganska tvär…jobbigt när det brukar vara tvärtom! Tycker inte om när människor ändrar beteende!

Viva hade svårt att förstå att jag var omotiverad inför att gå ned i vikt, klart jag måste vara motiverad… Lätt för dem att säga då jag bråkat med min vikt sen jag var liten, har gått igenom dieter, dietister, beteendemedicin mm

Att hitta motivationen för att minska radikalt i vikt är då inte så himla lätt!

Enligt Viva var det A och O för min framtida framtid med jobb mm, Jo jag är väl för faan inte dum, men det jag säger är att jag har ingen vidare motivation just nu även om jag vet jag måste göra det…

Af skulle iaf ordna så jag fick träffa deras socionom, det känns bra…då kan jag få bolla tankar med henne…

Jag skulle ta hjälp av dietister eller annan viktnedgångs tjosan, men är det nåt jag har koll på så är det väl för tusan maten.

Jag mår inte bra, men för första gången på länge så var jag inte ledsen, inga tårar föll. Jag känner mig snarare kall och avstängd. Jag brukar känna mig så utelämnad!

Inatt har jag sovit så jäkla dåligt, sitter och gnussar ögonen för fullt! Måste hem och vila under dagen sedan och hoppas inte dagis ringer (Janne jobbat och sover)

Känns som eftermiddag då det är regnigt och ruskigt ute!

Imorse då jag parkerat bilen så kom det en farbror och skulle upp på en gammal herrcykel, han hade påsar fulla cykeln, han hade två kryckor och på ena foten hade han en plast skena/sko.

Det var så gyngligt så jag ropade åt honom att vänta så jag fick hjälpa honom, höll i cykeln medan han klev upp…han var så tacksam över hjälpen! Dagens goda gärning antar jag!? Jag tycker om att hjälpa människor!

Sitter som vanligt på arbetsträningen och till min förvåning var det inget tjat från AF om fler timmar eller fler dagar den här gången!

Pözz och kram