Veckorna flyger förbi, känns som det är som en karusell som snurrar… hinner inte riktigt med!

Idag är värken hemsk, skulle egentligen på AF med ett intyg men det finns ju ingen parkering som är nära där jag skulle kunna gå ifrån idag!

Skulle behövt parkera precis utanför!

Igår gjorde jag en drömfångare till bilen och det kommer bli Jannes stora förskräck då ringen är lila/rosa (naturligtvis) och den går i rosa xD Inte hans favvo! Rosa är ju liksom jag och vem kör bilen mest? Jo jag! Så han får stå ut!

Började även med kompisens dotters drömfångare, tyvärr kan jag bara börja med den ena då jag inte har garn för den andra(fattas den färgen i mina gömmor)

Igår var Alex hos mig och vi gjorde mysmiddag… resterna ska jag ta ner till henne på lördag då jag ska sova över där! Janne och hans stora dotter ska fara ner till Ö-vik och minnesstund för kära svärmor!

Jag känner att jag inte orkar med den värk jag har och att de kan få ha den stunden tillsammans.

Jag kommer definitivt tända ett ljus för henne och tänka på henne! Hon var ju min lilla extra mamma och jag kunde prata med henne om allt!

Saknar henne som faan <3

De två kvinnor som jag älskat mest är borta båda två! Min egen mamma och svärmor!

Sitter på arbetsträningen men värken är så jävla hemsk… blir nog inte en full idag och funderar om jag faktiskt måste ta en tablett för att kunna andas en stund!

Älskar min arbetsplats och mina fina kolleger, synd bara att det inte finns någon chans till nåt annat än arbetsträning.

Hade man haft lön så hade man kanske kunnat stå ut en stund längre, men utan pengar så känns det bara konstigt att ta ut sig själv!

Nu när jag sitter och knappar så ser det ju ut som jag gör nåt iaf, har inte så många arbetsuppgifter idag…m känns som det inte gör nåt…har ju nog med värken.

Jag har dock dragit ut pappren till Novembers utställare som är Alina Lind, hon har vernissage den 8/11, väldigt spännande skulpturer bl.a.

Sen har jag bytt vatten i hallen(karaffen)

Ibland känner jag mig så fake, sitter ju precis där alla kommer in på Leia…jag är ju i stort sett det första de första de ser. Jag går sönder både fysiskt och psykiskt…ändå ler jag och tittar folk i ögonen och säger! Godmorgon eller Hej och nickar!

När jag ler och tittar folk i ögonen får jag oftast ett leende tillbaka, även om de inte log från början….

Jag är en frisk fläkt och trevlig men inombords är jag så mörk! Känner mig inte alls som en frisk fläkt! Jag har ju mitt rosa hår, mina tatueringar och mitt leende, går utanför normen… men ändå!

Vem är jag? eller det vet jag ju egentligen, men vad är mitt syfte, vars passar jag in?

Jag kanske skulle passa i en reception nånstans, eller administrativt! Fast i en reception måste du oftast kunna prata engelska och det kan jag egentligen, men jag får ofta tunghäfta om nån annan börja prata engelska med mig!

Jag känner mig så vilsen i livet, inte direkt jag som person utan just frågan…var passar jag in???

Här på Leia har jag ju insett att jag har lätt för att samarbeta, även om jag till en början är lite blyg! Fast å andra sidan har jag ju insett det förut också…. t.ex på arbetslivsresurs, där tog jag ju nästan över en lektion på slutet(första vändan jag var där)

Från början var jag som en tyst mus, men ju mer tiden gick ju mer blommade jag ut! Att känna sig trygg är väl A och O

Jag är så satans trött idag, har sovit skitdåligt! Känner hur ögonen kisar…

pözz och kram