Har haft coachmöte idag på arbetsträningen och inser hur jävla dålig jag är på mina egna rutiner, andras har jag järnkoll på!

Bara det här att få rutin på att dricka vatten… alltså dricka vatten!!??

Inatt har det varit jobbigt då jag haft sån nervvärk, tog en alvedon och naproxen och hoppades på att nervvärken skulle släppa… kan göra det då musklerna slappnar av lite!

Låg och vred och vände till morgon timmarna men kunde inte sova! Förstår inte att det tar sån tid innan mediciner verkar! Som sagt så fungerar inte alvedon och naproxen på mina smärtor, men är det så att jag gått och snedbelastat så kan de hjälpa så när det är som jävligast så brukar jag ta dem och hoppas på att det hjälper nån av smärtorna!

Resultatet är att jag är alldeles mosig i min hjärna och så himla trött!

Janne ringde mig i morse och berättade att han råkat utför halkan och vagnen hade slagit i räcket och diket… Som tur var är han van chaufför så det blev inte mer än så, hade vagnen varit lastad hade han legat i diket. Känns så otryggt att ha honom efter vägen på vintern…

Jag har så mycket jag skulle behövt göra men har varken ork eller tid till det, men känns ångestfyllt då jag inte gjort nåt!

Hur är det med mina mörka tankar då? Jo tack, kämpar dagligen för att försöka hålla dem i schack!

Att inte finnas mer solkar mitt sinne varje dag och ibland är jag rädd att vid en impulsiv stund att jag faktiskt ser så mörkt på vardagen att jag faktiskt gör nåt!

För såhär lågt har jag aldrig varit!

Ibland undrar jag om inte världen ser hur dåligt jag egentligen mår, men jag ler och försöker hålla upp fasaden så långt det är möjligt och tydligen kan man lura eller inge en falsk ingivelse att saker är bättre än de är!

pözz och kram