VC ringde mig som ett psyk på morgonen igår och undrade hur jag mådde…

Jag sa som det var, jag mår så jävla dåligt, mitt liv är ett mörker!

Jag fick akutremiss till psykiatrin! Kändes så jobbigt, men tänkte att nu kanske jag äntligen får hjälp…

Janne skjutsade dit mig, satt med mig och väntade!

Jag fick träffa inskrivningspersonal, en inskrivningssköterska och en läkare under utbildning, sen skulle de prata ihop sig…. vänta!

Sen fick jag träffa en läkare och läkaren under utbildning, sen pratade dem med överläkaren…. vänta!

Så fick jag träffa läkaren igen med läkaren under utbildning… kontentan av att ha en hel dag förstörd blev att de inte kunde hjälpa mig då jag inte ville ha medicin…

För det första tror jag inte på medicin, det är att skjuta problemet framåt(det är min personliga åsikt för mig själv, jag säger inte att det är fel för andra… det är bra att medicin finns)

För det andra så funkar jag jätte dåligt på ssri och liknande…

Jag ville ha samtalskontakt för att reda ut mitt mående och mina känslor! De kunde inte erbjuda akuta samtal… annars så skulle VC få skriva en remiss till psykiatrin och då tar det ett år att få komma dit!

Remissen som blev skickad nu då? Vad hjälpte den?

Så slutnotan på dagen blev att det var ”waist of time” att sitta där flera timmar och gråta… Jag är tillbaka på punkt ett!

Så nu är det att andas, ta på sig järn ansiktet och låtsas att allt är bra! Orkar inte be om hjälp mer… Vi lägger allt i påsen och sluter till den!

pözz och kram