Nu är den här, äntligen! Dagen som jag har längtat efter och känt viss oro för.
Oro för hur den skulle bli, om vi skulle kunna fira på det sätt vi tänkt eller om någon skulle känna av symtom så att vi skulle behöva ställa in.
Men alla känner sig friska! 🙂
Så vi ska åka till Skellefteå och spendera dagen hos min syster och hennes lilla familj.
Alexander kommer att ha det så himla roligt med sin kusin idag.


Vi har nyss avslutat vad som jah har tänkt ska bli en tradition – julaftonsmorgonfika och julstrumpaöppning.
Julstrumpan var en så speciell grej för mig, att få sätta mig med den på morgonen och öppna alla små paket som låg däri.
Jag hoppas att det ska komma att bli en lika speciell grej för Alexander.


Jag vill önska er en riktigt god jul!
Och jag skänker en extra tanke till dem som ofrivilligt sitter ensamma idag.

Halloj!


Jag satt just och tänkte på hur mycket mörkare och dystrare den här perioden hade känts om det inte varit för julen som kom och räddade upp lite.
Eller, julen är ju tekniskt sett inte här än, men för mig har det varit jul i snart en månad efter att jag började pynta och julbaka i slutet av november, haha.)
Även om så mycket mer hemmatid innebär tristess och påfrestning för oss alla här hemma, så bjuder den här tiden samtidigt på en hel del skratt och mys i vardagen.
Alexander är i en väldigt krävande ålder då det är enormt mycket trots, men ofta behöver han bara säga något roligt eller gulligt, eller att vi har en mysig fikastund tillsammans, så ”glömmer” man att man nyss hade en 30 minuter lång maktkamp om hurvida julgranskulorna ska hänga kvar i granen eller inte.
Det är lustigt hur det funkar det där.

Jag tror faktiskt inte att jag (som vuxen) någonsin har uppskattat julen så mycket som i år, för jag känner att den behövs så extra mycket i år.
Alexander är fortfarande för liten för att förstå vad jul är för något, men jag märker ändå att han uppskattar många av de saker som hör julen till.
Som julstjärnan i fönstret, julgranen och såklart den där dagliga lucköppningen i chokladkalendern.
(Som förvisso skulle bli en enda stor chokladfest om man inte passade honom.)
Det ska bli så roligt att uppleva och se julafton ur hans ögon.


Jag är klar med det jag hade tänkt göra innan jul, all julpyntning, julbaket samt de få julklappar som skulle fixas.
För några dagar sedan slängde jag ihop ett pepparkakshus, den gräsliga kreation ni kan se längre upp.
Jag tänker varje gång att ”det kan ju inte bli värre än förra gången”.
Men se på fan, det kan det ju!
Att jag gick Livsmedelslinjen med inriktning bageri på gymnasiet kan vara svårt att greppa vissa gånger… Haha.


Något det har blivit ovanligt mycket av i år är julfilmer, jag och sambon kollar på flera i veckan.
Jag längtar tills Alexander har tålamod till att sitta och se en hel film med oss, så mysigt.
Där är vi verkligen inte än, men däremot har han börjat visa visst intresse för otecknade barnfilmer, vilket mamman tycker är lite mer spännande än den där tiden med Babblarna på repeat. 😉
Vi såg en stund på ”Karlsson på taket” härom dagen, snacka om att man ser den filmen med andra ögon som vuxen.
Vilken otrevlig barn-gubbe Karlsson är!
Är han ett barn eller en vuxen?
Har han narcissistisk personlighetsstörning?
Sitter propellern fast i kläderna eller i ryggen?
Om den sitter i ryggen, föddes han med den eller satte någon fast den senare?
Så många frågor…

Nu ska jag svida om och släpa mig ut på vad som lär bli en utmanande promenad. Jag har varit så förslappad och tryckt i mig så onödigt mycket skräp den senaste tiden, så jag är glad över att jag lyckades tvinga fram lite karaktär. 😀

Trots att jag tycker coronasituationen är riktigt tuff och det känns jobbigt att den här julen inte blir som vanligt, så kan jag mellan tunga tankar också känna stor tacksamhet.
Jag har möjlighet ge Alexander en fin jul, med julklappar, och vi kommer att äta oss mer än mätta på julmat.
Fler än vad i alla fall jag trodde, i Sveriges, har inte den möjligheten.
På grund av corona och den ekonomiska katastrof många drabbats av i och med det, så är det ännu fler än vanligt som inte kan ge sina barn julklappar.

Giving People är en organisation som hjälper familjer som lever i ekonomisk utsatthet, något som såklart kan kännas extra betungande runt en tid som jul.
På Giving Peoples hemsida kan man bland annat ge bort en matkasse eller en julklapp till en behövande familj, och man får då ett gåvobevis som man kan ge i julklapp till den som hsr allt. Eller till vem som helst som skulle bli glad över att få göra skillnad. 🙂
Man kan även anmäla sig som givare, vilket innebär att man ger bort mat, kläder eller annat nödvändigt.
Man blir kontaktad när det dyker upp en familj i ens bostadsområde som behöver hjälp, och varorna överlämnas då personligen eller så kan man skicka med post, vilket så här i coronatider kan kännas som ett alternativ att föredra.

Jag önskar att alla barn fick ha lika magiska jular som jag hade när jag var barn, och jag blir så ledsen när jag tänker på att det finns barn som inte kommer att få en enda julklapp.

Något litet kan verkligen göra så mycket för någon annan familj!
Har man inte möjlighet att hjälpa ekonomiskt så kan fräscha, begagnade kläder och/eller leksaker vara guld värt.
Att hjälpa dessa familjer i jul kommer självklart inte att ta bort de ekonomiska problemen, men det kommer åtminstone att göra någon annans jul lite bättre.

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bodystore.





Julpyntet är på plats i ovanligt god tid, för att vara jag.
Jag hade egentligen tänkt att som vanligt ta fram julträdet tidigast en vecka före julafton.
I år är ju dock inget vanligt år, och jag kände att jag behöver all positiv energi jag kan få just nu.
Så att ta fram allt julpynt innan 2:a advent kändes som the way to go.
Varför jag skriver julträdet och inte julgranen (om någon nu skulle undra) är för att det inte är en självklarhet för mig att ha just julgran, de år jag bemödat mig med att släpa hem ett träd så har det uteslutande varit tall.
Jultall – en tradition från min uppväxt.
(Tall är så mycket mer kompakt och ”fluffig” än gran, varför är den inte mer populär som julträd har jag alltid undrat? 😀 )
Denna gång blev det för första gången någonsin en gran, i plast för enkelhetens skull.


Jag har känt den senaste tiden att den här coronasituationen har börjat tära alltmer.
Denna mörka tid brukar normalt kunna innebära lite fler svackor i måendet för mig, och i och med den här isoleringen blir det extra jobbigt.
Jag mår inte speciellt bra och känner mig så trött och orkeslös.
Jag kan inte i ord beskriva hur mycket jag längtar efter att få komma ut på den andra, ljusa, coronafria sidan.
Jag vet att jag har det bättre än många, som på ett eller annat sätt drabbats hårt av pandemin, så det känns jäkligt dumt att klaga.
Men ibland tar känslorna bara över, och är väldigt svåra att rå på.
Vi har alla vårt eget lidande, och det är många gånger svårt och onödigt att jämföra lidande.

Det är ok att bryta ihop en stund, och komma igen med lite nya krafter och förhoppningsvis ett nytt tankesätt.
För att sedan fortsätta hålla ut, och under tiden försöka göra det bästa av den tillvaro som är.
Att ha ett städat, julpyntat hem gör inget under, men det gör i alla fall så att jag mår lite, lite bättre av att spendera så ovanligt mycket tid hemma.


Hur påverkas du mentalt av den här situationen?

Och vad ser du mest fram emot att göra igen när det är möjligt?